son, hvuken, Secdan npagon KaStat ULull Nonom hans mössa, genast förfogat sig derifrån; dock tilltrodde vittnoet sig icke igenkänna någon aj de gardister, som i uppirädet deltagit, enär han icke gifvit akt på deras anletsårag. 6:0. Vaktmästar-hustran Maria Åhlbom-: att hon, från ett fönster till sina rum i så kallade Gamla Banken, vid mnyssberörde tillfälle sett två man af Kongl. Lifgardet ull häst komma från Trångsund, förande emellan sig kyparen Danielsson, som af dem begge fasthållits 1 kragen, hvarvid vittnet tillka tydligen förmärkt, att den af gardisterna, som gått på högra sidan om honom, hafi blottad sabel; att en stund derefter Danielsson kommit springande utför Sworkyrkobrinken, efterjagad af två gardister, i anledning hvaraf viltnet jemie betjenten Kjellmodin och hustru Ericson, som begge vari: på besök hos vittnet, skyndat ut på trappaa och der sett Danielsson återkomma uppföre Brinken, åtföljd af de tvenne gardisterne, som: gått tätt bakom honom och ett par gånger skuffat honom i ryggen, hvarjemte längst uppe i brinken ytterligare en man af Kongl. Lifgardet till häst tillkommit, och, under yttrande, att Danielsson öfverfallit vakten, fattat honom i kragen, och bade vittnet, som endast framgått till hörnet af Brinken och Trångsund, icke sett något vidare, än att Danielsson af gardisterne infördes i vakten. 7:o. Magasinsdröngs-hustrun B. C. Ericson, hvars berättelse nästan till de minsta omständigheter instämde med föregående. Gardisten Nyman uppgaf, på, 1 anledning afj de sist afhörda vitinenas utsago, framställd fråga, ait det varit han, som gått till höger om Vanielsson, då denne af Nyman och Lindvall första gången infördes i vakten, men både Ny-j man och Lindvall bestredo, att mågon af dem vid detta tillfälle baft blottad sabel. j Efter uppgift af Sergeanten Öhrstedt, att gar-; disteroe N:o 9, Höogvall, N:o 70, Söderqvist, ; N:o 44, Orphelin, och N:o 64, Frank, under det uppträdet med Danielsson förefallit, varit på post, blefvo de nu förekallade och, på Nymans och Lindvalls yrkande, samt då jäf emot; dem ej kunde utrönas, tillätos aflägga vittnes-1 ed, för hvars missbruk varnade, de, hvarför sig hördes och uppgåfvo: j 1:o. Högvalt: at han Onsdagen den 25 sistl. April, till kl. 8 e. m., postat utanfor, Kongl. Lifgardets till häst Slotisvakt, hvarunder vittaet sett Gardisterne Nyman och Lindvall med kyparen Danielsson em llan sig, passera in gezom porthvalfvet, hå!lande honom, en på hvardera sidan, löst på axlarne, men ingendera med botad sabel, hvarefter Danielsson, som en kort stund innevarit i vakten, kommit tilbaka, åtfölja af Sergeanten Öbrstedt, som uppmanat honom att gå; och hade vittnet, som i detsamma blef aflöst från sia post, bjelpt till att skiogra folksamlingen utanför vakten samt derefter förfogat sig in i vaktrummet; att innan kort Danielsson inträdt i nimnde rum, åtföljd af gardisterne Wiberg och Ågren, enligt hvad vittnet ville påminna sig, hvarvid sergeanten Öhrstedt frågat Danielsson, hvarföre han var der igen och om han var tokig, men hvad Danielsson svarat, bade vittnet ej hört; att vittnet, för att söka förmå Danielsson begifva sig dersfrån, sederivera vinkat åt honom att följa med vittnet, då Janielssov, oaktadt vittaet ej kunde : påminna sig någonsin förr hafva sett honom, : yttrat: dig, bror, känner jag,, samt med viunet utgått ur vakträmmet, hvarcfier vittnet följt honom ut på gården, der han stannat, ända till dess sergeanten kommit efter fråa vaktummet, ! och förmått honom aflägsna sig från vakten; försäkrande vittnet, stt Danielsson hvarken af vittnet eller någon annan bhfvit slagen, sedan! häti lemnoat vaktrummet, och icke heller bade ! ! 6 id vittnet förmärkt, att Danielsson förlorat sin mössa, I 2:0. Söderqvist: att vittnet uppebållit sig inne i det vid vakten varande stall, då Nyman: och Livdvall dit infört Danielsson, som öfvör gård n gått lös och ledig, samt, sedan han en! stund innevarit i vaktrummet, derifråa utkom:!l mit, åtföljd af sergeanten Öhrstedt, och, på ser4 geantens uppmaning, afligsnat sig från vakten; j att vittuet, som genast derefter kommit på post i utanför vakten, sett Danielsson återvända dit, 4 åtföljt äf gardisterne Ågren och Wiberg sarnt 4 en stor fölksarnling, men hvad som sedermera i so mA I valtan ff ll hada menat vv icke ls