står det ätidu fast ock åf KoSistofinfs ovederlagdt, att 1781 års kungörelse alldeles icke inskränker främmande trosförvandters rättighet till fri religionsöfring så mycket, att det förbjuder dem att hålla gudstjenst på Svenska, hvilket vore så mycket orimligare, som det icke ens är gifeet, att en viss religionssekts bekännare uteslutande tillhöra en viss nation, eller ett visst tungomål, Man miste, hvilken farhåga man än hyser för jesuiter af alla slag, vare sig protestantiska eller katolska, likväl tillstå, att det är ett omätligt afstånd emellan til åtelsen att inom sitt tempel få förkumna läran på landets språk och att, med undertryckande af vår lära, upphöja en annan till statsreligion. — På detta satt har likväl konsistorium hela vägen igenom gått på sidan om den egentliga juridiska frågan, äfven uti det eiterade exemplet med presten, som icke ville viga en luthersk qvinna med en katolsk man, men tvangs: dertill genom laga domstols åtgärd; ty bär inträdde eu förhållende, hvarvid den allmtnna och borgerliga lagen förnärmades, cch som således hade, äfven utan 1781 års förordning kunnat lika väl afgöras på sält som ske ide, emedan till det första begreppet om och vilkoret för religioosfribet hörer, att ingen religion skall få iovtränga i det borgerliga samhällets eller den verldsliga maktens och lagarnes område. Annu en sak står i sammanhaog härmed att betrakta. Då konsistorium med ett så verksamt nit uppträder för att mota det gsnsk. möjligt tillämnade proselytmakeriet ifrån metbodisternas sida, och erinrat om sin skyldighet att peka på lagenn; hvarföre har det icke visat samma: konseqvens och samma ifver, när den katolska församlingens gudstjenst började hållas på svenska? Konsistorium kan likväl icke neka och är utan tvifvel icke okunnigt om, att omvändelseverket af ceona kyrka i närvarande ögouvblick belrifves med fullkomligt lika stor om icke större verksamhet, an inom methodistförsamlinges, samt att den förra måhända har mera skydd att påräkna; och det har omöjligen kunnat undgå konsistorii uppmärksamhet, hvad som omtalas i alla sällskapskretsar, att till och med sedan innevarande års början flera personer skola öfvergått till den katolska läran, ehuru de naturligtvis icke öppet våga bekänna sig dertill. Konsistorium säger i det a hänsee ide, att endast öppen apostasin är hvad som påkal!ar dess mellinkomst; men just här visar sig den egentliga verkan af det rådande religioostvånget; ty månne det skall medföra ett bättre inflytande på religiositeten och sederna att nödgas inför verlden låtsa ena tro, som man i sitt hjeria icke bekänner, och månne icke hela historiens erfarenhet visat det såsom en följd af menniskonaturens elasticitet, att just den öfvertygelse, som varit förföljd och hindrad att uppenbara sig, derigenom gjort proselyter och :nhängare? Vi skole icke underlå:a att meddela läsaren, hvad som vidare i detta ärende kan förekom