Den vidlyftighet, hvartill denva artikel redan
vuxit, oaktadt de meddelade utdragen endast
innefatta en del af hvad Konsistorium yttrat,
tvingar oss att för deava gång inskränka hvad
vi derom hafve att yttra till den möjligaste kort-
het. Hr Scott har redan i tidningarna förkla-
rat, att han ämnar å sin sida utgifva 8t svar
och deri vederlägga en del af de nog eftertänk-
liga saker, som Konsistorium emot honom och
hans sekt andragit. Detta synes också i san-
niog behöfligt, ty sällan har väl något varit
bättre beräknadt att anslå sinnena, än de vådor
Konsistorium så målande framställt för läsaren,
utgående, såsom det synes, icke så mycket i-
från intolerans eller andlig hersklystnad, som i-
från det ädla nitet att skydda samhället för de
ådor, det obehag och de splittringar, som vid-
epelse och fanatism äro mäktiga att åstadkom-
a, om de en gång lyckas få insteg; och man
åste bekänna, att, förhåller sig saken så, som
onsistorium framställt den, så har man åtmin-
tone skäl till tacksamhet för den allvarsamma
arninvg, som redan i början blifvit gifven åt all-
änheten. — För egen del måste vi i detta af-
mde förnya, hvad vi redan i förra veckan
ade, angående denna fråga: att äfven efter
är öfvertygelse sambället hos oss ingalunda be-
unnit sig illa deraf, att fältet för sektmakeri
ch proselytism varit mera inskränkt än i mån-
a andra länder. Men i alla fall är denna fråga
m den ena religionsbekännelsens eller lirans
vytta framför en annan, hvilket Konsistorium
är gjort till basis för sin argumentation, äfven -
öm frågan om främmande religionsförvandters
ättighet att göra prosely!er, en alldeles serskild
ak för sig, och en annan är deo, huruvida
cke Konsistorium sjelf uti sitt utlåtande sträckt
in verksarmhet. utöfver de råmärken, författ-
ingarne föreskrifvit, I detta sedpare afseende