Den vidlyftighet, hvartill denva artikel redan vuxit, oaktadt de meddelade utdragen endast innefatta en del af hvad Konsistorium yttrat, tvingar oss att för deava gång inskränka hvad vi derom hafve att yttra till den möjligaste korthet. Hr Scott har redan i tidningarna förklarat, att han ämnar å sin sida utgifva 8t svar och deri vederlägga en del af de nog eftertänkliga saker, som Konsistorium emot honom och hans sekt andragit. Detta synes också i sanniog behöfligt, ty sällan har väl något varit bättre beräknadt att anslå sinnena, än de vådor Konsistorium så målande framställt för läsaren, utgående, såsom det synes, icke så mycket ifrån intolerans eller andlig hersklystnad, som ifrån det ädla nitet att skydda samhället för de ådor, det obehag och de splittringar, som videpelse och fanatism äro mäktiga att åstadkoma, om de en gång lyckas få insteg; och man åste bekänna, att, förhåller sig saken så, som onsistorium framställt den, så har man åtmintone skäl till tacksamhet för den allvarsamma arninvg, som redan i början blifvit gifven åt allänheten. — För egen del måste vi i detta afmde förnya, hvad vi redan i förra veckan ade, angående denna fråga: att äfven efter är öfvertygelse sambället hos oss ingalunda beunnit sig illa deraf, att fältet för sektmakeri ch proselytism varit mera inskränkt än i måna andra länder. Men i alla fall är denna fråga m den ena religionsbekännelsens eller lirans vytta framför en annan, hvilket Konsistorium är gjort till basis för sin argumentation, äfven öm frågan om främmande religionsförvandters ättighet att göra prosely!er, en alldeles serskild ak för sig, och en annan är deo, huruvida cke Konsistorium sjelf uti sitt utlåtande sträckt in verksarmhet. utöfver de råmärken, författingarne föreskrifvit, I detta sedpare afseende