NN Hr Geefse Fröliebs artikel, angående smidesstadgan, som var iaförd i Måndagsbladet, har genast gifvit anledaing till en replik, innehållande försvar 10 totum ettanium af Kgl. BergsKollegii försiag, samt betärkligbeter i afseende å den fa kolhandeluv. Ämnet har så mycket blifvit debatteradt, att redaktionea nu ej vill för egen del utbreda sig vidare öfver denna fråga, utan eudast fästa forsyararens uppmärksamhet derpå, att den vackra aktning för äganderä:ten, som. ban ådagalägger, och som gifvit anledniag till den förmedlande, åsigten emellan det gamla och det nya, alldeles icke behöfde hiadra tillämpniogen af friare grundsatser, i afseende på smides-anläggniogar, emedan en fri kolhandel icke kan upphäfva det skydd, lagen lemnar hvar och en för hvad han verkligen äger. För att slutligt reda denna fråga, vore det i vår tanka framför allt väl, om man bemödade sig att närmare bestämma: 1:o hvad som bör förstås med äganderätt, med afseende på kolhandeln, och 2:o huruvida ett af auktoriteterna meddeladt privilegium å en viss tillverkning, kan innefatta något mera än tillstånd för den, som erhållit detta privilegium att bedrifva den sökta tillve:kniog n, eler utestänga andra från rättigheien att konkurrera om materialierna dertill, när dessa fionas på sådana hander, som hufva fr rätt att afyttra dem, d. v. s. huruvida ett smides privilegium äfven hädanefter bör innebära en uteslutande rätt, ett monopolium, hvilket invånarne i en viss trakt ovilkorligen böra vara underkastade. Vi kunna eovdast dela den förra meniogen, hvaremot läsaren fioner, att Författaren af nedanstående artikel, ehuru vitniskande för en utvidgning af rättigheten för a. privilegierade, synes tillhöra den sednare: Den nya Smides-Stadgan och Grefve David Frölich. Ar Grefve David Frölich bar, uti en till Atocbladet insänd A-tikel, angående den rya smides-stadgan, behagat upplysa Svenska Allmävheten bufvudsakhgen om följwde vigiiga sakförhållanden. nemligen : 1:o Att Kongl. Be-gs Collegii år 1836 afgifze uod. förslag till Smides-stadga ionebar en nreform af sådan beskåffenhet, att den opnekligen åsyftade och skulle åstadkomma vWNäringens slutliga frigifvanden. (Hör! Hö! 2:o Att det derföre (år 1836) ,var lika o-. nlämpligt som omöjligt a:t vid diskussion i Jern;kontoret om en fråga, hvari Regeringen en-: sam ägde besluta, söka verka i annan rikt-) ning än den dåvarande opinionenn. 3:o Att HGrefven då, liksom ,det Gud-, noås! Ofta händer när det egna interesset hemligzn understöder hvad som nofvanifraånm lof7as, blundade för visa snomalier, och var! pb vägen ingå compromiss med sitt eget samsete, under förhoppning att få någonting pbeslämdt och att undvika högre beskattning än om Rikets Ständer grundl gsenligt fått densamma bestämman. (Hör! Hör!) 4:0 Ått deremot — sedan slika förhoppningar och motiver ramlat — nr Grefven nu aser ingen dager uti att kunnra, med bibehål-: !et anseende för praktisk klokhet(2) röra sig i det gamla systemets bana, ; samt att Hr Grefven sålunda, efter erhållen undervisving af en nser-! deles utrustadn författare ), nu är 1838 (kanske begärligt uppfångarde aen nedifrån blåsande opinions vinden , funnit sig föranlåten at, till efterättetse för Bruks-Societeten , hvars allmänna sammankomst Hr Grefven tror sig blif-. —— ) Härmed kan ej menas någon annan, än Hr Georg Swederus, med hvars af trycket utgifva grundliga förslag till både SkogsGetoch Smides-stadga Dagligt Allehanda för sökt att göra allmänhsten bekant, churu Becensenten redan den 3 Mars råkade tappa öort sielfva nSmides stadgarn sedan han st