STOCKHOLM dåd. 22 Maj.
Satstidningen för i går afton har lemnat upp-
lysniag, buru det verkligen förhåller sig med
dee förut i detta blad omnämnda frågan om
t. f. Polismästaren Hr Lagmannen Harlingsons
tjeastledighet , hvarmed berättades hafva så till-
gått, att Hr Lagmannen ingått till Kongl. Maj:t
direkte med begäran derom och sjelf föreslagit
Häradshöofdingen Hultberg till sia vikarie, utan
att med denna ansökan vända sig till Oiser-
Ståthållaren, äfvensom att detta skulle varit an-
ledningen till de underhandlingar mellan Frih.
Sprengtporten och högsta vederbörande, på grund
hvaraf ryktet om Fnherros afskedstagande från
Öfverståthållare- embetet var så allmänt gängse
och så detaljeradt omtalades på embetsrummen
och i sällskapskretsarne. Statsidniogez upplyser
vu, att Ar Harlingson verkligen hade inkommit
med en sådan anmälan den 18 i denna må-
nad;), men att Kongl. Maj:t vid ansökningens
föredragning funnit sig uicke kunna fästa något
afseende på densamma, i dena ordning den in-
kommit) utan att sökanden hade att vända sig
säll Öfverståthållaren, som då egde att i anled-
aivg deraf till Kong! Maj:t i uoderdånaighet
göra den anmölan, hvartill han kunde finna sig
hefogad.
Denna affär bar således fålt en upplösning,
hvsrvid man har skäl att lyckönska Hr Ofver-
ståthållaren till den seger, han en gång vunnit
öfver de icke just mycket granlaga försöken,
att ifrån ett af de embeisve:k, för hvilka han
är högste chefen, med havs förbigående bana
sig genvägar till högre ort. Vi kusna ieke er-
inra oss, buruvida något dylikt försök tillförene
i offinel väg inträffat; men väl känner hela huf-
vudstadea, alt det annars icke anses vara första
gången sådant skettt, och att orsaken till det
mindre goda förstånd; som på sin tid egde rum
emeilau He Öfvesttåthållaren och nuv. t. f. Ju-
stitiekansleren, Lagmacnen Nerman, samt de små
obehag, som den förre icke sälau för den sed-
maces skall måste vidkännas under deunes po-
lismästäre befattning, allmävt förmentes hafra
sin grund uti Hr Nermans pligsed att i konfi-
dentiella meddelanden till hogre ort ständigt gå
Hr Öfverståthållarea förbi, och det väckte redan
då mårgen gång den högsta förundrav, att Frih.
Sprengtporten underkastade sig att qvarblifva i
en så obehaglig ställning och icke förebygde
den genom något mera energiskt afgörande steg
å sin sidå. Hr Harliogson tycktes nu, fistän
med mindre finess, hafva velat försöka samma
väg, söm hans företridare vandrat med så myc-
ken Tamngång; men lyckan är, som man fin
ocr, icke alom lika blid och så!uada har det
slagit. olika ut. Imedlertid påstå de, som
särmare känna ull sakerna, det denna fråga om
Hr Harl ngsous tjunstiedighet och den direkta
supplikes derom på högre ort, samt förslaget
om Hr Huitbergs förordnande, varit lingt äl-
dre än den 18 Maj, ehuru den skriftliga an-
söknivgen först få till kammarexpeditio en in-
lemnades, samt att endast Hr Öiverståthållirens
deuna gång audtligea gjorda definitiva förk!aring,
att icke qvarstå med en sådan påtaglig föröd-
mjukelse möt sitt embetc och sin persona, gjort
slag i saken — En tivg återstår likval än:u,
ianan man kan auvusc deona tvist fulikomligen
och itl allas noje afslutad. Hr Öftverståthåliaren
lärer neml. ou hafva föresdagit Ur Lagman
Edelstam tll tjenstförrsttands polismästare; och
det kowmer Du at gifva sig, huruvida detta
förslag vicner något afseende, eller om Härads-
böfdingen Huhberg. som skall vara fir Ner-
mans protege, och som Hr Harliogson, ma-
twlitvis icke uan påräkvadt stöd från Hr
Neumsö, bade tagit sig den ovanliga dristighe-
tea att sjelf föresiö till efterträdare, icke än-
dock, emot Hr Ofverscåthållarens önskan, blif.
ver förordnad.
För at göra sig en mera åskådlig i7 om
det obeboriga och inom hela dena öf iga ad-
ministrauionen Exempeliösa uti det sätt, som
vid deona uuderdåniga unsökviovg blifvit be-
sagonadt hahäfvar mar BAadact tänka cis att