i man tycker sig finna, att den ultimata pröfnings rätt, som enligt 1803 års stadga legat hos Kongl Maj:t, nu, efter en preliminär nådig tillåtels. rörande qguestio an, skulle helt och hållet, rörande questio gquomodo bero på Kongl. Colle. gum. Om detta fenomen skulle visa en be. nägenhet till återgång från centralisationssyste. met, som jag dock icke vågar för säkert antaga; så är dock visst, att föga dervid för folket vore vunnet, ifall centralisationsideen, innan den öfvergått till municipal eller individuel frihet, hunnit genomgå stadierne af förs! kollegierne och derefter, måhända, de lögre auktoriteterna. För att nu ieke öfverskrida vidden afen vanlig tidningsartikel , och då jag icke tviflar, att mina värda konsorter i brukshandteringen — ifall de fiona sig i besittning af det extra lagstiftnings prerogativ jag förmodar dem hafva fått, veta att utöfva den med ett sådant afseen de på tid och sakföljd , som tillhörer detaljbestämningen , torde jag kunna helt enkelt ådagalägga det slags liberalism, som innefattas i följande lifliga önskningar: 1:o Att all kolbandel så inom som utom Bergslag hädanefter måtte blifva de jure fri. 2:o Att alla Jernverksanläggniugar, eller förändringar af hvad beskaffenhet de vara må, utan i förväg lagde hinder, hvarken af smidesförfattningar eller Bergs-auktoriteier, och utan gränser för methoden eller mängden af tillverkningen , måtte fritt få ske, emot grundlagsenlig beskattning och kontroller endast i sednare afseendet. 3:o Att slutligen exporten äfven af Tackjern inom en lämplig tid måte frigifvas. Mölnbacka Bruk den 13 Maji 1838. David Frölich.