i man tycker sig finna, att den ultimata pröfnings
rätt, som enligt 1803 års stadga legat hos Kongl
Maj:t, nu, efter en preliminär nådig tillåtels.
rörande qguestio an, skulle helt och hållet, rö-
rande questio gquomodo bero på Kongl. Colle.
gum. Om detta fenomen skulle visa en be.
nägenhet till återgång från centralisationssyste.
met, som jag dock icke vågar för säkert anta-
ga; så är dock visst, att föga dervid för fol-
ket vore vunnet, ifall centralisationsideen, in-
nan den öfvergått till municipal eller indivi-
duel frihet, hunnit genomgå stadierne af förs!
kollegierne och derefter, måhända, de lögre
auktoriteterna.
För att nu ieke öfverskrida vidden afen van-
lig tidningsartikel , och då jag icke tviflar, att
mina värda konsorter i brukshandteringen —
ifall de fiona sig i besittning af det extra lag-
stiftnings prerogativ jag förmodar dem hafva
fått, veta att utöfva den med ett sådant afseen -
de på tid och sakföljd , som tillhörer detalj-
bestämningen , torde jag kunna helt enkelt å-
dagalägga det slags liberalism, som innefat-
tas i följande lifliga önskningar:
1:o Att all kolbandel så inom som utom Bergs-
lag hädanefter måtte blifva de jure fri.
2:o Att alla Jernverksanläggniugar, eller för-
ändringar af hvad beskaffenhet de vara må,
utan i förväg lagde hinder, hvarken af smides-
författningar eller Bergs-auktoriteier, och utan
gränser för methoden eller mängden af till-
verkningen , måtte fritt få ske, emot grund-
lagsenlig beskattning och kontroller endast i sed-
nare afseendet.
3:o Att slutligen exporten äfven af Tack-
jern inom en lämplig tid måte frigifvas.
Mölnbacka Bruk den 13 Maji 1838.
David Frölich.