FRANSYSKA DOMSTOLSSCENER.
Första Afdelningen. Barnmorskans kabinett.
Min fru, jag har den äran att bocka mig —
Er tjenarinna, min herre; på hvad sätt kan
jag vara till er tjenst? — Ni ar ju barnmorska?
Och en barnmorska, som är antagen af medi-
cinska f.ikulteten och, jag vågar säga det, kind
för den lyckligaste prakuk. — Jag vet det, och
derföre har jag vändt mig till er... Jag har
blifvit adresserad till er af fru... fru ss.
fördömda namn, som jag aldrig kommer ihåg.
Likgod: eu fru, som ni förlöst med den allra
störst. skicklighet. — Jag bar betjenat så mås-
ga på samma sätt, att det är mig mycket svårt.
att erivra mig alla. — Hon bor på gatan St
Dems. — Gatan S:t Dems! -Kauhända fru:
Nivelet? — Fru Nivelet, aldeles ... Hon bar
sagt mig, at jag skulle bli mycket väl motta-
gen hos er, och att vi skulle bli ganska billig
emot mig, i fråga om betalningen. — Åb, min;
berrc, i det afseendet är jag gaoska medgärlig
-. jag rättar mig efter hvars och ens tillgåu-.
gar ... de rika få betcla mig bra, åt de fa
tiga lemvar jag godt pris — Mycket aktnings-
värdt, min fru. . jag är ena arb tare, förtjenar!
litet och under sådana omständigheter begär jag
ert biträde. — Det är väl för er hustru, min
herre? — Förstås, min fru. — Är det första barn-
säng:0? — Ja, min fru. — Årsta francs skall ni
betaia mig... det är bista priset. — Godt,
min fru. . får gå för åtta franes. — Ah! en
sak ville jag begära af er .. . jag har icke nå-
got hnue.. Alltsammanos måste jag pantsätta
under en månad, som jag var utan arbete. —
Gör ingenting till saken .. jag skall taga med
mig eu lakan och ett dussin servietter, — Ni
är alltör god, min fru. — Är det brådtom? —
Utan tvifvel; stunden är inne. Om ni så vill,
kunna vi följas åt. . — Alltför gerna.
F.n Bononefond, barnmorskan, tog ner ur ett
glasskåp ett lakax och ett dussin servietter,
som hon lade uti en spliter ny duk, hvarpå
hon begaf sig utaf med den unge arbetskarlen
Andra Afdelningen. Förlossnings-rummet.
Se. så, nu äro vi framme, min fru .-.
Akta er, uppgången är rågot mörk .. Fål
mig i rockskörtet . . nu går det bra.. Lyck-
ligt ändå, att det inte är så högt upp ...
blott i andra våningen, — Vore det än i
femte, skulle jag ej bry mig derom ...
jag går med lika stort mnöje upp i en vinds-
kammare, som in i de präktigaste våningar. —
Här ar det ,. Vill ni besväa er att gå in . .
Var god och sitt ner, medan jag går och ser
hur det står till med den stackars sjuka
Arbetaren gick in i sängkammaren och stöng-
de dörren efter sig, Inom några ögonblick å-
terkom han och yttrade till baromorskan: odet
tycks söm plågornå stillat sig något, ty hon
Sofver vu. — Så mycket bättre, det är ett godt
tecken. — Bebagade ri stiga in? — Ja väl.
Arberaren införde barnmorskan i den sjukas
rum och gick straxt ut igeå. Sedauw hon vän-
tat en qvart timma, beslöt bon att väcka den
sofvande. Hon behöfde mycken ansträngning