des till Berlin omkring den 20 dennes. Deras
Majestäter synas vara magneter, som draga ailt
hvad Tyskland har af småkonungar och prinsar
till sig. Utom konungen af Hannover, väntades
de från Sachsen och Wärtemberg äfven till Ber-
lin, och prinsarne, som skynda dit från alla
väderstreck, stå knappt att hålla någon räkning
på. Otaliga manövrer, fyrverkerier, divertisse-
menter, spektakler, lustfärder, simulakrer (hvar-
ibland en stormaing af Spandau), komma att
upptaga de timmar, de höga resande kunna få
lediga från omsorgerna om deras undersåtares
väl. Deras kejserliga Ryska Majestäter ämna
stanna qvar i Berlin till Juli, och sedermera,
efter fulländad brunnskur samt besök i Prag och
Wien, begifva sig till Milano, för att i egna
personer bivista kejsar Ferdinands kröning.
Det kan man kalla artigt! Skola väl Ferdinand
och Metternich kunna motstå all denna vän-
skap? Efer kröningen reser det kejserliga pa-
ret åter till Berlin, för att åskåda höstmano-
vrerne, och derifrån i September till S:t Pe-
tersburg.
Danmark.
Prins Christian Fredrik, konungens kusin, lä-
rer komma att afgå till London, för att bivista
drottning Victorias kröning. Denna högstförnä-
ma ambassad säges komma att kosta våra Dan-
ska vänner en liten lapprissumma af 120,000
Specier.
Kejsaren och kejsarinnan af Ryssland
Norra Amerika.
Den 11 April hölls i New-York en samman-
komst af omoud från bankerna, hvarvid be-
slöts, att betalningar i klingande mynt skulle å-!
ter begynnas. Sedan hade Statens Guvernör
aftåtit en proposition till lagstiftningen, att de;
betalande bankerne måtte understödjas med ctt
lån i statspapper till ett belopp af högst 8 mil-
lioner Dollars.
NÄR MAN SKRIFVER NITTONHUNDRA.:
Spridda Scener,
En pilt, Stånddrabanter . . - Hvad menar.
mormor dermed? I
En Attatioårig gumma. Har du aldrig hört
talas om drabanter, min gosse lilla? Det var
en sorts krigsmän eller knektar. i
Pilten. Jo, nu mios jag; jag har läst, att
Carl den tolfte hade drabanter till lifvakt. Fanns;
det qvar sådana ännu när mormor var flicka? ;
Gumman. Nej, min gosse, det var inte
tockna drabanter, men de hette ändå draban-
ter; de bade stora krusade kragar kring halsen
och långa stakar i handen, med ett slags spets
eller pik öfverst, ålldeles som du har sett koek-
tarne ha i gamla kortlekar. I
Pi Och de der skuile vara med vid alla;
högtider? i
G. Ja, när de: ver riktig ståt, såsom vid:
riksdagars öppnande, stora ordehsdagar och dy-
likt.: Då kommo alltid drabanterne först, och!
sedati härolderne ; . vo. 07 I
P. MHärolderne? bör sågo de ut? l
G. Det var unga karlar, för tillfället ikläd-:
de ett slags mycket granna drägter ur klädkam
maren; de hade plymer i hatten, och små kå-;
por, som knapt: räckte öfver medjan; det villj
säga, de räckte inte ner till knävecket, och så.
bar hvaroch en i handen en spira, jag tror
nästan af pura gullet, för så lyste det :..
P3 Men da hadeinte kronor, ty det är ju
bara kuögar; söm ha det!
GC. Jo, på kåpan hade de broderade kronor
alldeles fullt. Någonting så vackert får man ål-
drig skåda nu för tiden; det var så man kunde
förse sig på det.
P.; Och så hade de ju små bjellror rundt-
omkring kåpan, som pinglade, när de rörde,
sig?. ;. ; Eller var det bara hofnarrar, som ha-
de sådant?
G. Nu blandar du sakerna om hvarandra,
min gosse lille! det var i medeltiden det, som
det fants mnarrar, det var för många, mådga
höndra år sedan .. .. Men ser du, det gran-
naste af allt var ändå, när, såsom vid de storå
ordensdagarna, de olika ordenskommendörerne
visade sig i sina stora drägter....
AM PR Km
P. Hur voro de. drägterna gjorda? Vv
G. Det var siden, sammet och guld allt-j