des till Berlin omkring den 20 dennes. Deras Majestäter synas vara magneter, som draga ailt hvad Tyskland har af småkonungar och prinsar till sig. Utom konungen af Hannover, väntades de från Sachsen och Wärtemberg äfven till Berlin, och prinsarne, som skynda dit från alla väderstreck, stå knappt att hålla någon räkning på. Otaliga manövrer, fyrverkerier, divertissementer, spektakler, lustfärder, simulakrer (hvaribland en stormaing af Spandau), komma att upptaga de timmar, de höga resande kunna få lediga från omsorgerna om deras undersåtares väl. Deras kejserliga Ryska Majestäter ämna stanna qvar i Berlin till Juli, och sedermera, efter fulländad brunnskur samt besök i Prag och Wien, begifva sig till Milano, för att i egna personer bivista kejsar Ferdinands kröning. Det kan man kalla artigt! Skola väl Ferdinand och Metternich kunna motstå all denna vänskap? Efer kröningen reser det kejserliga paret åter till Berlin, för att åskåda höstmanovrerne, och derifrån i September till S:t Petersburg. Danmark. Prins Christian Fredrik, konungens kusin, lärer komma att afgå till London, för att bivista drottning Victorias kröning. Denna högstförnäma ambassad säges komma att kosta våra Danska vänner en liten lapprissumma af 120,000 Specier. Kejsaren och kejsarinnan af Ryssland Norra Amerika. Den 11 April hölls i New-York en sammankomst af omoud från bankerna, hvarvid beslöts, att betalningar i klingande mynt skulle å-! ter begynnas. Sedan hade Statens Guvernör aftåtit en proposition till lagstiftningen, att de; betalande bankerne måtte understödjas med ctt lån i statspapper till ett belopp af högst 8 millioner Dollars. NÄR MAN SKRIFVER NITTONHUNDRA.: Spridda Scener, En pilt, Stånddrabanter . . Hvad menar. mormor dermed? I En Attatioårig gumma. Har du aldrig hört talas om drabanter, min gosse lilla? Det var en sorts krigsmän eller knektar. i Pilten. Jo, nu mios jag; jag har läst, att Carl den tolfte hade drabanter till lifvakt. Fanns; det qvar sådana ännu när mormor var flicka? ; Gumman. Nej, min gosse, det var inte tockna drabanter, men de hette ändå drabanter; de bade stora krusade kragar kring halsen och långa stakar i handen, med ett slags spets eller pik öfverst, ålldeles som du har sett koektarne ha i gamla kortlekar. I Pi Och de der skuile vara med vid alla; högtider? i G. Ja, när de: ver riktig ståt, såsom vid: riksdagars öppnande, stora ordehsdagar och dylikt.: Då kommo alltid drabanterne först, och! sedati härolderne ; . vo. 07 I P. MHärolderne? bör sågo de ut? l G. Det var unga karlar, för tillfället ikläd-: de ett slags mycket granna drägter ur klädkam maren; de hade plymer i hatten, och små kå-; por, som knapt: räckte öfver medjan; det villj säga, de räckte inte ner till knävecket, och så. bar hvaroch en i handen en spira, jag tror nästan af pura gullet, för så lyste det :.. P3 Men da hadeinte kronor, ty det är ju bara kuögar; söm ha det! GC. Jo, på kåpan hade de broderade kronor alldeles fullt. Någonting så vackert får man åldrig skåda nu för tiden; det var så man kunde förse sig på det. P.; Och så hade de ju små bjellror rundtomkring kåpan, som pinglade, när de rörde, sig?. ;. ; Eller var det bara hofnarrar, som hade sådant? G. Nu blandar du sakerna om hvarandra, min gosse lille! det var i medeltiden det, som det fants mnarrar, det var för många, mådga höndra år sedan .. .. Men ser du, det grannaste af allt var ändå, när, såsom vid de storå ordensdagarna, de olika ordenskommendörerne visade sig i sina stora drägter.... AM PR Km P. Hur voro de. drägterna gjorda? Vv G. Det var siden, sammet och guld allt-j