Article Image
sällskapet i Stockholm: utgått, och hade man knappast trott att dessa skulle kunna innebära anledning till farbågor. Den anledning dertll insändaren trott sig fnva, är ock fullkomligt ,sjeljskapad och skulle aldrig h:fva upp stått, om han behagat taga närmure kännedom om hvad detta sällskap redan åstadkommit, just li den väg, som är egentliga föremålet för bans farhågor. Nu deremot äro dessa eit tydligt bevis, att han om det hufvudsakiiga af detta säll skaps verksarshet har blott en ytlig, och om vissa delar deraf nästan alldeles ingen kännedom. Insändarens ifver för framkallandet af despo tiska strafflsgar framstår på ett märkligt sätt uti töljande strof: för sjörnannen liksom för sol daten är disciplinen hufvudsaken ech en moder till alla dygder Om deta vore en sanning, så skulle deraf följa, att åtminstone soldaterna borde vara de dygdigaste af alla menniskor. I fordoa tider ansåg man religienen eller gudsfruktan sem en moder till alla dygder, och pluraliteten tror att denna grundsats står fast äonu. Insändaren bade bort besinna att det aldrig kan gå an, att i någon befälbafvares händer öfverlemn: en så vidsträckt domaremyndighet, som han här öfverallt önskar. Sjömannen borde alltid i sin befälhafvare se en välvillig busborde, den han friviltigt och tacksamt lyder, och icke en profoss, hvars rörelser han med fruktan och bäfvan följer. Detta är en princip som ull största delen blifvit följd i den gamla sjölagen, och vi kunna, tili tiaens heder, vara försäkrade derom, att den icke uteslutes från den nya. Det är icke och har aldrig varit Sjömanna sällskapets mening att af sjöfolket fordra en ab solut återhållsamhet från bruket af bränvin, Den grundsats sällskapet hyllar, den är: atticke befordra dess bruk; ty lika visst som bränvinet är ett onaturligt näringsmedel, lika säkert är dt, att den störste drinkare någon tid varit en måttlig supare; och att den som aldrig förtärt brånvin, honom skall det första gången smaka lika vedervärdigt, som bruket af tobak. Att åtminstone icke alla nationer hysa så höga tankar som svenska matrosens företräden, att han just skulie vara såsom insändaren påstår: vett desideratum, för dessa nationer, bevisas tillräckligt af en utmärkt resande landsmans yttrande, då han säger: i de norra Franska hamnarne härde jag mycget ledsamt tal om vår liknöjdhet för vår handelsflotta, och för våra sjömäns uppfostrande i deras yrke. De öfverklagade täta rymningarne äro väl ej heller något bevis på en, andra nationers sjömäns, öfverträffande moralitet, utan snarare en följd af andra till en del materiella orsaker; såsom brist på sjöfolk, högre hyror, bättre behandling, lättsinnighet o. s. v. Så ofta hvalfiskfångaren kan erhålla en svensk eller norrsk matros, som naturligivis är van att uthärda ett bårdt klimats besvärligheter, skall han väl hellre välja honom än Itahenaren, och häruti torde det hufvudsakliga af insändarens åberopade ndesideratunmpn bestå, eller åtminstone lika mycket som uti de gamla valvarsamma lagarnesn stränghet. Iosändarens uppgift att han sett Förslagen till ny Sjölag och reglemente är rätt uppbyg gelig att höra, ty den bevisar att han med upp-märksamhet följer landets angelägenheter. Skada blott att SjolagsKomiteen troligen kommer att fästa föga afseende vid hans mtycken,, så framt han icke motiverar dem annorlunda är här skett. Visste ban icke att prescriptionstiden för anmärkningars afgifvande deröfver var slut med förlilet år.? Skulle ock, hvad icke skäligen kan förmodas, insändarens farhågor bekräfta sig, skulle cn framtid visa att Sjömannasällskapet nu misstagit sig om de rätta och sanna medlen till sjöfolkets moraliska förbättrande, så skola dessa otvifvelaktigt med tiden blifva kända af dem, som med allvar söka dem. Man bör erinra sig att inom Sällskapet frågan aldrig varit någon annan, än att göra ett försök. Att nedstämma opiniopen för detta försök, har klarligen varit insändarens afsigt; ty någon annan afsigt med hans artikel är omöjligt att skönja. Hans philantropiv förmådde honom att för nationen uppenbara sina planer, följderna af hans erfarenhet. Sverige känner dem nu. Läsaren pröfve och dömme! Fo IT oa PHP Mw PL rr COCO ALL AÄAJAA

14 maj 1838, sida 3

Thumbnail