bringa honom på andra vägar. Ja — att bilda befälhafrare medelst stränga examina, och förbättra matroser genom skärpta strafflagar, det är i senning ganska konseqvent. Mårne dock billighet och rättvisa, eller någon vårt tidehvarf värdig medborgerlighet ligga till grund för des sa hans förslag? Att ålägga en befälhafvare sträng examen, utan att bereda honom tillfälle att inhemta de till demna examen erforderliga kunshaper, har icke fallit någon menniska in, hvarken i Ryssland, Preussen, Danmark eller annorstädes, och lkväl hyllar insändaren detta system i Sverige! — Hvad åter beträffar skärpta straffbestämmelser, så kunna dessa väl afhålla från brott, som störa disciplinen om bord, men; brottets upphof är derigevom hvarken omintet gjordt eller ens undanröjdt. Endast bildningsanstalter tisl upplysningens befrämjande, Gudsfruktans och sedligbeteos uppmuntrande, utgöra de sanna grunder, på hvilka sjöfolkets moraliska förbättrivg måsie byggas, om någon framgång skall kunaa påräknas; och i bredd med dessa bör lagstiftningen ock gå. Faderliga förmaningar, de må nu kallas långa vackra tal eller hvad som behagas, skola doek alltid gå förnuftiga väsenden verka mer än daggen och thy åtföljande eder. — Huruvida insändaren genom framställnipgen af dylika sattser rätt förstått att uppfatta sin tid, må öfverlemnas till Läsarens eget bedömmande, Vidare tror insändaren på allvar, att man ngenom föreställningar i ministeriel väg, skulle kunna ,utverkan förbud emot et hos de flesta nationer nådande bruket, att så kallade ,kattdröjaren ro till skeppen i hamnen, för att sälje frukt, mjölk, vin och hvarjebanda, derföre att denna frihet stundom missbrukas? Jag säger ännu en gång: tror ban detta på allvar, så har han i sanning en stark tro. Jag undrar hvad man väl i Sverge skulle söga om en note i ministeriel väg kom från t. ex. Ryss land, med begäran att vi måtte afskaffa alla krogar i Stockholm, emedanr det händt en gång, att en Rysk matros der söp sig full och blef sedan plundrsad. — Lärgre ned tyckes det dock nästan, som han skulle bysa något tvifvel om sitt förslags verkställighet i ministeriel väg, ty han tilläger: åtminstone borde ett allvarsamt straff stadgas i vår sjölag eller reglemente för hvarje transaktion med dessa fribytare. Detta kan väl icke annorlunda förstås, än att den sjöman, som köper något, hvad som helst, af en så kallad kattdräjaren, skall straffas ungefär, som den der tillhandlet sig tjufgods. Det tredje och sista af insändarens förslag är i allt likt de föregående, ty utan våld är det! follkomligt overkställbart. Han projekterarn, nemligen väfvenn, att en sjöman, som gjort sig känd för stark misshushållaren, skulle aldrig ga rätt att på en gång utbekomma sin förtjenta hyra. Ett såpant litet item vill insän daren hafva infört uti lagstiftningen för sjöfolket. Det är tydligen hans mening, att befälhafvaren skall vara domare öfver sjömannens hushållsskicklighet; men han lemnar oss uti fullkomlig okunnighet om grunderna, hvarefter! misshushållaren skall bedömmas, för att bedömmas ,starkn. Förmodligen ämnar han framdedeles utveckla dessa, med mera dithörande ; såsom hurn mycket sjömannen får uppbära på sin hyra hvar gång o. s. v. Detta har han måhända färdigt att i nästa artilkel införas. Här! har han endast velst meddela oss den huefvudid, hvaraf han funnit sig genomträngd, och hvilken går derpå ut, att uti den blifvande pya sjölagen eller reglementet få infört det stad-. gande. att man) — med detta man kan väll icke förstås någon annan än befälbafvaren —L skulle äga rätt att göra sig till sjomannens förmyndare, och i denua egenskap endast likasom. portioosvis, icke på en gång, utbetala dess! tillgodohafvande sa!do., hvaraf synes följa, j j 4 att han anser förmyndareskapet böra räcka äfven efter slutad tjenstgöring och sedan sjömannen blifvit afmönstrad. Men ofvanföre har insändaren åberopat den ganska vigtiga satsen,., att en sjöman, som är till myndiga år kommen, borde få lof att draga förserg för sig sjelf Huru hänger nu detta ibop! Det är en motsägelse hvilken bladets Redaktion likaledes anmärkt. Vi hafva nu här trenve förslag, hvilka hvar för sig tydligen vittna om att insändaren icke saknar förmåsvan att uppgöra projiekter: om !