bringa honom på andra vägar. Ja — att
bilda befälhafrare medelst stränga examina, och
förbättra matroser genom skärpta strafflagar, det
är i senning ganska konseqvent. Mårne dock
billighet och rättvisa, eller någon vårt tidehvarf
värdig medborgerlighet ligga till grund för des
sa hans förslag? Att ålägga en befälhafvare sträng
examen, utan att bereda honom tillfälle att in-
hemta de till demna examen erforderliga kun-
shaper, har icke fallit någon menniska in, hvar-
ken i Ryssland, Preussen, Danmark eller an-
norstädes, och lkväl hyllar insändaren detta
system i Sverige! — Hvad åter beträffar skärpta
straffbestämmelser, så kunna dessa väl afhålla
från brott, som störa disciplinen om bord, men;
brottets upphof är derigevom hvarken omintet
gjordt eller ens undanröjdt. Endast bildnings-
anstalter tisl upplysningens befrämjande, Guds-
fruktans och sedligbeteos uppmuntrande, utgöra
de sanna grunder, på hvilka sjöfolkets moraliska
förbättrivg måsie byggas, om någon framgång
skall kunaa påräknas; och i bredd med dessa
bör lagstiftningen ock gå. Faderliga förmanin-
gar, de må nu kallas långa vackra tal eller
hvad som behagas, skola doek alltid gå förnuf-
tiga väsenden verka mer än daggen och thy åt-
följande eder. — Huruvida insändaren genom
framställnipgen af dylika sattser rätt förstått att
uppfatta sin tid, må öfverlemnas till Läsarens
eget bedömmande,
Vidare tror insändaren på allvar, att man
ngenom föreställningar i ministeriel väg,
skulle kunna ,utverkan förbud emot et hos
de flesta nationer nådande bruket, att så kal-
lade ,kattdröjaren ro till skeppen i hamnen,
för att sälje frukt, mjölk, vin och hvarjebanda,
derföre att denna frihet stundom missbrukas?
Jag säger ännu en gång: tror ban detta på
allvar, så har han i sanning en stark tro. Jag
undrar hvad man väl i Sverge skulle söga om
en note i ministeriel väg kom från t. ex. Ryss
land, med begäran att vi måtte afskaffa alla
krogar i Stockholm, emedanr det händt en gång,
att en Rysk matros der söp sig full och blef
sedan plundrsad. — Lärgre ned tyckes det dock
nästan, som han skulle bysa något tvifvel om
sitt förslags verkställighet i ministeriel väg, ty
han tilläger: åtminstone borde ett allvarsamt
straff stadgas i vår sjölag eller reglemente
för hvarje transaktion med dessa fribytare.
Detta kan väl icke annorlunda förstås, än att
den sjöman, som köper något, hvad som helst,
af en så kallad kattdräjaren, skall straffas un-
gefär, som den der tillhandlet sig tjufgods.
Det tredje och sista af insändarens förslag är
i allt likt de föregående, ty utan våld är det!
follkomligt overkställbart. Han projekterarn,
nemligen väfvenn, att en sjöman, som gjort
sig känd för stark misshushållaren, skulle
aldrig ga rätt att på en gång utbekomma sin
förtjenta hyra. Ett såpant litet item vill insän
daren hafva infört uti lagstiftningen för sjöfol-
ket. Det är tydligen hans mening, att befäl-
hafvaren skall vara domare öfver sjömannens
hushållsskicklighet; men han lemnar oss uti
fullkomlig okunnighet om grunderna, hvarefter!
misshushållaren skall bedömmas, för att bedöm-
mas ,starkn. Förmodligen ämnar han framde-
deles utveckla dessa, med mera dithörande ;
såsom hurn mycket sjömannen får uppbära på
sin hyra hvar gång o. s. v. Detta har han
måhända färdigt att i nästa artilkel införas. Här!
har han endast velst meddela oss den huefvud-
id, hvaraf han funnit sig genomträngd, och
hvilken går derpå ut, att uti den blifvande pya
sjölagen eller reglementet få infört det stad-.
gande. att man) — med detta man kan väll
icke förstås någon annan än befälbafvaren —L
skulle äga rätt att göra sig till sjomannens för-
myndare, och i denua egenskap endast likasom.
portioosvis, icke på en gång, utbetala dess!
tillgodohafvande sa!do., hvaraf synes följa,
j
j
4
att han anser förmyndareskapet böra räcka äf-
ven efter slutad tjenstgöring och sedan sjöman-
nen blifvit afmönstrad. Men ofvanföre har in-
sändaren åberopat den ganska vigtiga satsen,.,
att en sjöman, som är till myndiga år kom-
men, borde få lof att draga förserg för sig
sjelf Huru hänger nu detta ibop! Det är en
motsägelse hvilken bladets Redaktion likaledes
anmärkt.
Vi hafva nu här trenve förslag, hvilka hvar
för sig tydligen vittna om att insändaren icke
saknar förmåsvan att uppgöra projiekter: om !