Ad acisafjvaldt, alllnagten det Iramirader nuder
en lu hersk doktorshatt eller under den påfliga
tiaren.
,Beriktigandet.
Statstidningen har fuaonit sig beogad att be-
strida de refl:xioner, hva med Aftonbladet be-
ledsagat relauonea om regeringens beslut att :jelf
häd..nefer tillsäva Häradsskrifvare, och kallat
detta bestridande för beriktigande Atoubla-
det hade yttrat, att xmed samma skäl som Ko-
nungen tillägger sig rätt att meddela fullmagt
åt Häradskrifvare, kan han äfven tillägga sig räv
att meddela fullmagt åt pastorer i koasistoriella
pastoratn, och Statstid. anför häremot 30 f. Reg:s-
formen, som siger, att kous:storiella gäll va:e
wid deras valsrätt bibehållne. Som nu Afton
bladet isgenting yttrat angående de konsistori-
ella p storaternas valrätt, utan blott angående
fullmogts meddelande åt pastorer, så to:de
Statstigningen benäge: beriktiga sitt beriktigande
genom erkavnande al den sanningen, att nyss-
nämnde grundlagsparagraf icke förbjuder Konun-
gen tillögga sig rätt att meddela fullmagt åt pa-
storer 1 kos.sistoriella gäll, samt ait Aitonbladet
talat icke om tillsättande, utaa om fullmakts
smeddeande. Det ena först och det andra sen,
gl vous plait. — Vidare har Statstidningen af
pGruudlagens, — menas väl Regeringsformens —
28 I dragit den sluts.ts, att något bestämdt
hinder icke kan anses för Korungen uppkom-
ma, att, vid förändrade och förbättrade organisa-
tioner och regleringar af styrelseverken eller nya
änstruktioners utfärdande för de samma, förän-
dra det hutils antagna förhållandet, rörande ut-
nämningen till vissa tjenster, vare sig-antingen
att Kooaungen sjelf utvämner några, som embets-
verken förut tillsatt, eller tvertom. Riktigheten
af detia Sutstidningens nog mycket wvilkorl ga
förmenande för att vara ett beiiktiganden må
bero af sättet att tolka sist citerade gruodlags-
paragraf. Tolkas den, såsom föreskrifvet är, or-
- dagrannt, så äger Konungen ej utnämna till au-
dra embeten, än dem, hvarå han, då Grundlagen
antogs, utfärdade fullmagt; tolkas den ej orda-
grant, så lögger G.undlagen ingenstädes hinder
för regeringen att göra hvad den behagar.
Men det förnämsta i Statstidningens berikti-
gode är uppgiften af pskälet hvarföre Härad -
skrifvace synas böra erhilla Kongl. fullmakt, och
detta skil är, att Häradskrifvare ej må vara
ppedsatie i raog. Det var just detta skäl vil
Öönskace få fram, och vi gissade nästan på för-.
hand, art när det kom till förklaring, man skul-:
de lita oss veta, att regeringen tagit det ifråga-
Varsnde steget blot: för rangens skull. Stats-1
tidniogea låter äfven veta, att denna förhöjning 1
t
I ranvgen moliveras så väl deraf, att häradskrif-
Varv niro på a!ldeles samma linean som krono-
fogdår, som deraf, matt de böra vara examine-
fade personer med mera underbyggnad och der- !
af följande bögre grad af uppfostran och upp-
lysvi,g än tillforne,, samt upplyser slutligen,
matt reierbörande landshöfdingars och kollegiers
förord nästan utan undantag vid tillsättningen
bestämt Kougl. Maj:ts val, Avadan ock icke
någon missbelåteohet dermed tförsports, För
fravgens skull alltså har regeringen brutit denlå
eljest ofta erkända sanningen, att tjenstemän bö- l1
ra tillsättas! af. dem, som äro mest beroende -afli
deras duglighev och bäst i tillfälle att bedöma r
den, och för raugens skull har regeringen tagitr
s
F
-—— MM MW
ett steg, hvars grundlagsenlighet Statstidningen
sjelf endast stammande vågat försvara Om
Statstidniogen fått ämne till pberiktiganden i re-f
fexionerna öfver beslutet, får den, frukte vi,lf
ännu mera besvär med att reda sin egen foör- f
kluriog deöfver. Statstidningen säger, att hä-lF
sradskrifvare icke böra i rang vara nedsatte un-l.
der tjeasternes. värde och anseende. Ringen
och anseendet lira alltså kommit i kollision medla
hvarandra — På hvad sätt är svårt att förklara,
gy erfarenhetea har visat, att häradskrifvare öf-v
verallt blifvit avsedde såsom kronofogdarnes ve- lt
derlikar, och det är en erkänd sanning, att em-t
betsmannen tj behöfver anuan rang, an den som å
hem:as från embetets anseende. Frågan är nu,de
om detta anseende, hvars existens Statstidnin-f
gen erkäsner, bliivit förhöjdt derigenom, att Hä-
radskrifvarn hemtar sin fal!magt från en Kongl.
expedition hellre än från ett kollegium. Hvilka
skäl tala för ett sådant påstående? Står väl re-
geringens lyck: vil valet af embetsmän så högt
å allmänna opinionen, att den kan nobilitera en
-—- MM -— man