Ad acisafjvaldt, alllnagten det Iramirader nuder en lu hersk doktorshatt eller under den påfliga tiaren. ,Beriktigandet. Statstidningen har fuaonit sig beogad att bestrida de refl:xioner, hva med Aftonbladet beledsagat relauonea om regeringens beslut att :jelf häd..nefer tillsäva Häradsskrifvare, och kallat detta bestridande för beriktigande Atoubladet hade yttrat, att xmed samma skäl som Konungen tillägger sig rätt att meddela fullmagt åt Häradskrifvare, kan han äfven tillägga sig räv att meddela fullmagt åt pastorer i koasistoriella pastoratn, och Statstid. anför häremot 30 f. Reg:sformen, som siger, att kous:storiella gäll va:e wid deras valsrätt bibehållne. Som nu Afton bladet isgenting yttrat angående de konsistoriella p storaternas valrätt, utan blott angående fullmogts meddelande åt pastorer, så to:de Statstigningen benäge: beriktiga sitt beriktigande genom erkavnande al den sanningen, att nyssnämnde grundlagsparagraf icke förbjuder Konungen tillögga sig rätt att meddela fullmagt åt pastorer 1 kos.sistoriella gäll, samt ait Aitonbladet talat icke om tillsättande, utaa om fullmakts smeddeande. Det ena först och det andra sen, gl vous plait. — Vidare har Statstidningen af pGruudlagens, — menas väl Regeringsformens — 28 I dragit den sluts.ts, att något bestämdt hinder icke kan anses för Korungen uppkomma, att, vid förändrade och förbättrade organisationer och regleringar af styrelseverken eller nya änstruktioners utfärdande för de samma, förändra det hutils antagna förhållandet, rörande utnämningen till vissa tjenster, vare sig-antingen att Kooaungen sjelf utvämner några, som embetsverken förut tillsatt, eller tvertom. Riktigheten af detia Sutstidningens nog mycket wvilkorl ga förmenande för att vara ett beiiktiganden må bero af sättet att tolka sist citerade gruodlagsparagraf. Tolkas den, såsom föreskrifvet är, ordagrannt, så äger Konungen ej utnämna till audra embeten, än dem, hvarå han, då Grundlagen antogs, utfärdade fullmagt; tolkas den ej ordagrant, så lögger G.undlagen ingenstädes hinder för regeringen att göra hvad den behagar. Men det förnämsta i Statstidningens beriktigode är uppgiften af pskälet hvarföre Härad skrifvace synas böra erhilla Kongl. fullmakt, och detta skil är, att Häradskrifvare ej må vara ppedsatie i raog. Det var just detta skäl vil Öönskace få fram, och vi gissade nästan på för-. hand, art när det kom till förklaring, man skul-: de lita oss veta, att regeringen tagit det ifrågaVarsnde steget blot: för rangens skull. Stats-1 tidniogea låter äfven veta, att denna förhöjning 1 t I ranvgen moliveras så väl deraf, att häradskrifVarv niro på a!ldeles samma linean som kronofogdår, som deraf, matt de böra vara examinefade personer med mera underbyggnad och der! af följande bögre grad af uppfostran och upplysvi,g än tillforne,, samt upplyser slutligen, matt reierbörande landshöfdingars och kollegiers förord nästan utan undantag vid tillsättningen bestämt Kougl. Maj:ts val, Avadan ock icke någon missbelåteohet dermed tförsports, För fravgens skull alltså har regeringen brutit denlå eljest ofta erkända sanningen, att tjenstemän böl1 ra tillsättas! af. dem, som äro mest beroende -afli deras duglighev och bäst i tillfälle att bedöma r den, och för raugens skull har regeringen tagitr s F -—— MM MW ett steg, hvars grundlagsenlighet Statstidningen sjelf endast stammande vågat försvara Om Statstidniogen fått ämne till pberiktiganden i re-f fexionerna öfver beslutet, får den, frukte vi,lf ännu mera besvär med att reda sin egen foörf kluriog deöfver. Statstidningen säger, att hä-lF sradskrifvare icke böra i rang vara nedsatte un-l. der tjeasternes. värde och anseende. Ringen och anseendet lira alltså kommit i kollision medla hvarandra — På hvad sätt är svårt att förklara, gy erfarenhetea har visat, att häradskrifvare öf-v verallt blifvit avsedde såsom kronofogdarnes velt derlikar, och det är en erkänd sanning, att em-t betsmannen tj behöfver anuan rang, an den som å hem:as från embetets anseende. Frågan är nu,de om detta anseende, hvars existens Statstidnin-f gen erkäsner, bliivit förhöjdt derigenom, att Häradskrifvarn hemtar sin fal!magt från en Kongl. expedition hellre än från ett kollegium. Hvilka skäl tala för ett sådant påstående? Står väl regeringens lyck: vil valet af embetsmän så högt å allmänna opinionen, att den kan nobilitera en -—MM -— man