Skärthorsdagen vid Wienska hofvet ). Bland de talrika bevis på förbindlig artighet, armed jag öfverhopades under mitt vistande Wien, har intet så mycket intresserat mig, grefvinnan s, då hon påskveckan förde g och min dotter i slottskapellet. Gudstjena förrättas der med en sällsynt högtidlighet utrymmet är så inskränkt, att vi, utom ones förord, icke kunnat hoppas få inträde stäådes. Hon förde oss genom en liten dörr, gick till sakristian, och derifrån till våra tser, som funnos blind de få, hvilka uppas för åhörare. Hoffolket sätter sig på läkae, som stå i kommunikation med det inre slottet. Det ge3 ingenting mera skiljaktigt än stilen i emoaierna vid påskveckans firande i Paris Wien. Jag påminner mig hafva hört långdagen i kyrkan Sainte Roche, eu ypperlig nsert, utförd af en talrik orkester, som förte örat och fångslade inbillningen; men i ieoska hofkapellet deremot hördes icke en da musikton; man hörde endast af meuska läppar uttalade rörande ord, som i sig inburo den mest bänförande vältalighet. Det ger icke inom min förmåga att på papperet trycka den högtidliga och allvarliga verkan af tta: Memento me, Domine, dum vwveneris in gnum tuwsm, eller den ljufva melankolien i derpå följande : Pater, in manus tuas commendo spiritum Det bör anmärkas, att ofvanstående artikel är af mistriss Trollope ur dess sista arbete: Wien och Österrikarne. Det får ej förundra pågon, att författarionan, som med så mycken missaktning nedblickat på Nordamerikaverna och tillåtit sig så många sarkasmer ofver deras borgerliga seder, deremot extasicrar sig i förtjusning öfver hofsedarnai det legitima och renläriga Wien. För öfrigt bor det ej nekas, att denna eeremoni med fottvagningen, der menarken ålägges att förrätta den ringaste tjenst åt de ringaste bland sitt folk, utgår från en vacker tanka af den katholska kyrkan, nemligen den tanken att sålunda hos jordens väldige inskärpa ödmjukbet och hågkomst af sitt gemensamma ursprung med stoftets mest vanlottade barn. Skada att, enligt hvad erfarenheten visat, denna fiktion så sällan uträttat något på de katholska autokraterna! Man påminner sig, att Don Miguel i Portugal, den grymmaste och tygelloste åtminstone för sin person, af nu lefvande Europeiska furstar, var utomordentligt flitig i fottvagoingarna. Öfverbufvud utgör alltsammans numera ett af dessa många exempel på skenhelighet och skryrtcri, hvarpå katholska kyrkan öfverflödar, och lemnar tiPika just eu tillfälle att inför det gapande och enthusiasmerade tolket, som täflar att erhålla biljetter dertill på läktare, utbreda en prakt, som skall förhöja glansen af den utomordentliga nedlåtenhet, hvarmed den jordiska storheten :en :gång om året finner för godt att roa sig.