ÖN BLANDADE ÄMNEN. Tvenne unga makars tragiska död. En dag i Mars månad, cemelian klockan 11 och 12, hade K...., arbetare vid ett b:yggeri i Paris, begifvit sig till bryggeriet, för att der sköta sina vanliga sysselsättniogar. Hans unga och vackra hustru hade der infunnit sig före honom, för att biträda honom i arbetet. Min söta gumma,, sade han, då han fick se henne, shvartill kan jag begagna din hjelp? Dervid lyfte han benne upp från golfret och satte henne på den fyra till fem tum breda kanten af en bryggkittel, full med varmt vatten, hwvilket likväl ieke ännu kokade; han satte sig sjelf bredvid henne. Aftonen förut hade en liten tvist ägt rum mellan de båda makarna, och mannen ville nu sluta fred med en kyss samt omfamna sin hustru. Denna, som äonu icke var fullkomligt blidkad, drog sig undan hooom, men lutade sig för långt bakåt och föll ned i kitteln, dragande sin man med sig, som förmodligen höll henne fast i sina armar. Ett fruktansvärdt skri underrättade bryggeriets ägÄwinna, som var ute på gården, om att någon olycka timat. Hon skyndade in i bryggeriet och fick se arbetaren, som lyckats att komma upp ur kitteln, störta sig i en annan, full med kallt vatten. I samma ögonblick ilade en annan arbetare till den unga hustruns bistånd; men hans första försök dertill var fruktlöst. Den olyckliga hade med ryggen och fötterna blifvit så nedklämd i kitteln, att man först, efter många och svåra ansträngningar, lyckades uppdraga henne derutur. Hennes befriare brände till och med sina fingrar så illa, att han icke på några veckor torde kunna förrätta sitt arbete. Tvenne läkare, som genast tillkallades, använde förgäfves alla sina bemödanden till de båda offrens räddning. Mannen befann sig i en ömkansvärd belägenhet. Så snart han doppade sina händer i det kalla vattnet, föll skinnet af dem tillika med naglarna, dessutom hade hela magen blifvit förfärligt bränd. Den arma hustrun var likväl i ett ännu mera förtvifladt tillstånd ; ifrån hufvudet ända ned till fötterna var hela hennes kropp blott ett emda sår ; öfverallt, der man vidrörde henne, lossnade huden och visade bara köttet. Hennes tid efter annan förnyade suckar röjde de fruktansvärda plågor, som söndersleto henne. Då hon kände sitt slut nalkas, begärde hon sakramentet och afled mot aftonen. Bredvid låg hennes man, ännu kämpande mot plågorna, men äfven han dog andra dagen, nästan vid samma timma, som den förfärlige olyckan ett dyga förut tilldragit sig. Af dessa båda makar var mannen ännu icke 22 år gammal, oeh hustrun icke 21. Hon var mor sedan en månad. Foljande dagen, som var en Söndag, och årsdagen af deras förening, såg dem nu förenade i samma graf. As JT 0 er