ÖN
BLANDADE ÄMNEN.
Tvenne unga makars tragiska död.
En dag i Mars månad, cemelian klockan 11
och 12, hade K...., arbetare vid ett b:yggeri
i Paris, begifvit sig till bryggeriet, för att der
sköta sina vanliga sysselsättniogar. Hans unga
och vackra hustru hade der infunnit sig före
honom, för att biträda honom i arbetet. Min
söta gumma,, sade han, då han fick se henne,
shvartill kan jag begagna din hjelp? Dervid
lyfte han benne upp från golfret och satte
henne på den fyra till fem tum breda kanten
af en bryggkittel, full med varmt vatten, hwvil-
ket likväl ieke ännu kokade; han satte sig sjelf
bredvid henne. Aftonen förut hade en liten
tvist ägt rum mellan de båda makarna, och man-
nen ville nu sluta fred med en kyss samt om-
famna sin hustru. Denna, som äonu icke var
fullkomligt blidkad, drog sig undan hooom, men
lutade sig för långt bakåt och föll ned i kit-
teln, dragande sin man med sig, som förmod-
ligen höll henne fast i sina armar.
Ett fruktansvärdt skri underrättade bryg-
geriets ägÄwinna, som var ute på gården,
om att någon olycka timat. Hon skyn-
dade in i bryggeriet och fick se arbeta-
ren, som lyckats att komma upp ur kitteln,
störta sig i en annan, full med kallt vatten.
I samma ögonblick ilade en annan arbetare till
den unga hustruns bistånd; men hans första
försök dertill var fruktlöst. Den olyckliga hade
med ryggen och fötterna blifvit så nedklämd i
kitteln, att man först, efter många och svåra
ansträngningar, lyckades uppdraga henne der-
utur. Hennes befriare brände till och med
sina fingrar så illa, att han icke på några vec-
kor torde kunna förrätta sitt arbete.
Tvenne läkare, som genast tillkallades, an-
vände förgäfves alla sina bemödanden till de
båda offrens räddning. Mannen befann sig i
en ömkansvärd belägenhet. Så snart han dop-
pade sina händer i det kalla vattnet, föll skin-
net af dem tillika med naglarna, dessutom hade
hela magen blifvit förfärligt bränd. Den arma
hustrun var likväl i ett ännu mera förtvifladt
tillstånd ; ifrån hufvudet ända ned till fötterna
var hela hennes kropp blott ett emda sår ; öfver-
allt, der man vidrörde henne, lossnade huden
och visade bara köttet. Hennes tid efter annan
förnyade suckar röjde de fruktansvärda plågor,
som söndersleto henne. Då hon kände sitt slut
nalkas, begärde hon sakramentet och afled mot
aftonen. Bredvid låg hennes man, ännu käm-
pande mot plågorna, men äfven han dog andra
dagen, nästan vid samma timma, som den för-
färlige olyckan ett dyga förut tilldragit sig.
Af dessa båda makar var mannen ännu icke
22 år gammal, oeh hustrun icke 21. Hon var
mor sedan en månad.
Foljande dagen, som var en Söndag, och års-
dagen af deras förening, såg dem nu förenade
i samma graf.
As JT 0 er