Måndagen den 16 dennes (Åpril) företradd
en ung och hygglig qvinna, om 22 år, infö
magistratspersonerne i Manchester, och begärde
deras råd i anledning deraf att hon af misstag
trott sig sedan sex år tillbaka hafva ingått et
giftermål, men hvilket innefattade den mest be-
synnerliga villfarelse. Hon hade nemligen i bör-
jan af år 1832, då ännu endast 16 år gammal,
blifvit vigd vid en murmästare, vid namn Henry
Soakes, hvilken i anscende till sitt ordentliga
uppförande hade fått en befattning såsom nå-
got slags tillsyningsman vid de allmänna bygg-
naderna. Han befann sig i ganska goda vilkor,
var en af de mest anlitade i Manchester och
hade af sina hesparingar inköpt en tomt, på
hvilker han uppbyggt ett litet vackert hus för
sin egen räkning. De båda makarne hade ock-
så lefvat i största endrägt och förtroende ända
tills i år, då ett samtal mellan frun och några
hennes väaner bidragit att sönderslita en slöja,
som, obegripiigt nog, ända diuills hvilat öfver
deras(förhållande, och hon, med anledning der-
af, till sin stora förvåning erfor att hennes äk-
ta man tillhörde samma kön som hon sjelf,
hvilket han eller hon ock vid närmare för-
frågan samt utan omsvep erkänt att hen-
nes rätta namn var Harriette Soakes. Ehuru för
öfrigt någon ovänskap icke uppstått dem emel-
lan såsom följd häraf, ansåg hon likväl detta
innefatta ett bedrägeri ech frågade nu i all öd-
mjukhet magistraten hvad slags upprättelse hon
kunde fordra. Harriette Soakes iokallades till
följe häraf ioför rätten och tillstod uppriktigt
sacningen af nyssnämnda fakta. Såsom orsak
till sin förklädnad uppgaf hon, att en från barn-
domen fattad bestämd motvilja mot giftermål
hade föranledt henne antaga mansdrägt, i hvil-
ken hon ständigt visat sig allt ifrån sm an-
komst till Manchester, och dervid förstått så
skickligt uppföra sig, att ingen fattat ringaste
misstanka om hennes verkliga kön. Som hon
slutligen funnit sig i behof af någon pålitlig
person att se om sitt hus, hvarifrån hon sjelf
varit förhindiad af byggnadsgöromålen, hade
bon för detta ändamål fastat sin uppmärksam-
het vid en ung, mycket oskyldig landtflicka.
Olyckligtvis hade grannfruarnes nyfikenhet slut-
ligen bidragit att upplysa den unga frun om
rätta förhillandet, ech hon erkände nu, ehuru
med stor ledsnad, att en skilsmässa måhända
vore nödvändig, sedan saken gjort et sådant
uppseende,
,Välädle magistraten var, som man kan tän-
ka, i början något brydd öfver en sådan casus
prorsus singularis, men resolverade efter hålien
öfverläggning, att ett sådant äktenskap icke kun-
de undgå att förklaras af noll och intet värde,
samt yttrade tillika, det ingen tvifvel vore att
ju civildomstolen skulle tilldöma den bedragoe
en skadeersättning, i proportion af den för-
mente marnens förmögenhet, men förmanade
liksäl parterne att helst söka ingå vänlig för-
likving. Denna tillvagabragtes också på det vis,
att Harriette Soakes sjelfmant erbjöd sig att åt
den unga flickan afstå det omtalta huset, som!
så länge utgjort deras gemensamma boning till
blifiande hemgift, i händelse hon skulle vilja
ingå ett giftermål på allvar.
En ganska intressant omständighet i slutet af
denna ovanliga scen var, att de båda damerna,
när saken blifvit uppgjord, omfamnade och kyss-
te hvarandra, samt med ymniga tårar och snyft-
ningar lemnade ett bevis på den ömma och o-
intresserade vänskap, som så läcge utgjort för-
eningsbandet dem cmellan.,
Almacks, den fashionablaste klubben i
London.
