friadt från undsättningsskuld i Maj 1838. — X.
(Insändt.)
Mer om nykterhetens befrämjande.
Under rubrik: ,Insändw förekommer i N:c
30 för detta år af Aftonbladet en artikel, der
följande ord intagas: att Insändaren organiserat
ett förbund för absolut nykterhet, hvilket efter
blott 5 månaders tillvaro räknar nära hälften a!
hela pastoratets folknummer bland sina med-
lemmar, och der var dock en mängd lönkro-
gar, när reformen börjades, som nu alla är
stängda af brist på kunder, eller af aktning fö
opinionen, som inom det pastoratet är så be-
stämd mot bränvinet och dermed beslägtade
drycker, att icke blott det omåttliga utan sjelf
va det måttliga bruket af spirituosa börjar an-
ses vanhedrande. Denna folkets öfvertygel-
se har tillkommit genom tal, skrifter och
exempel.n
En sådan hastig och välgörande verkan väc-
ker både glädje och förvåning; men ,låter ederi
ljus lysa för menniskorna, att de måga se edra
goda gerningar. Hr Insändare! ,sätt icke ditt
ljus under ena skäppo,, utan sätt ut ditt namn,
och det pastoratets, som njuter frukten af ditt
heliga nit! — Sanningen har rätt att fordra
detia, på det ingen måtte hviska i heunes öra:
aden der mannen skär i växten, Det är icke
utan, att det fiones en och annan, som ej blott
vågar att i det närmaste vara af lika mening
med Hr Wulf, både i afseende på nykterhets-
sällskaperna och krogarne, utan derjemte fram-
stöter hårda ord om Jesuitism o. s. v., då
nykterhets -predikanterne alltför mycket för-
ifra sig i maly nskrifter och exempel, Vo-
re det icke skäl uti att framlägga verkligt san-
na facta hellre än ord, eller hur? — Munnen
stoppas ej till på de Saduceer med snömos.
Hit hade vi i vår fromma enfald kommit, då
en medlare emellan Hr Wulffs och tllrättavisa-
rens åsigter på ett ganska värdigt sätt sökte att
i Aftonbladet för den 19 Mars stifta fred dem
emellan; hvadan vi icke ansågo ess böra mera
vidröra detta ämne, för att ej gifva den ringa-
ste anledning till någon ny stridighet. Men då
vi förnimme af Aftonbladet för den 26 April,
att tillrättavisaren icke är sinnad att låta något
pruta med sig på sina grundsatser och uppgif-
ter, så afsända vi vår här ofvan till honom ställ-
da anmaning, med tillägg, att han äfven beha-
gade uppgifva, hvarest det verkligen kommit
derhän, att värdshusvärdar hög!judt klaga öfver
nykterhets-föreningarnes olyckliga verkan på de-
ras handteringh? Vi böre äfven säga vår me-
ning, stridig med tillrättavisarens. Vi tro nem-
ligen, att dryckenskaps-lasten icke så egentli-
gen har samma rot, som andra laster. Hon är
mer en vana, än det medfödda onda begäret.
Hon sitter till en stor del så i strupen som i
magen, genom vanan att äfven den bästa vilja
tull förbättring derigenom besegras, vid anblic-
ken af den ,vinkande krogskylten., Ehuru
vi, för vår del, oaktadt vi sjelfve äro absolut
nyktra, hvarken tillhöra Hr Wulffs eller nyk-
terhets-föreningarnes åsigter till det ondas häm-
mande, än mindre utrotande, så vele vi upp-
mana, att endrägteligan verka härtill. Vi skola
ock i sinom tid offentligen framträda med de
förslag, som vi hafva att meddeli. De äro
bemtade ur ett allvarsamt begrundande af saken
och ifrån erfarenhetens område. I förskott få
vi dock förutsända den grundsatsen, att allt,
vad som är last, skall ock af de menskliga åt-
särderna behandlas såsom sådan. Men all tuk-
an skall vara af en evangelisk natur till för-
vättring och ej, såsom vår nu gällande brott-
påls-lag, af en hednisk till förderf.
Vi äro kristna, vi hafva evangeliska och bi-
el-sällskaper, vi intressera Oss för missioner
ll kristendomens utbredande, och vi hafva —
o brottmåls-lag för hedningar och tyranner.
venskar! läsen i bibela och läsen i vår brott-
nåls-lag, och tron sedan så mycket J kunnen
å assooiationer, kongregationer och missioner!
(Insändt.)
leca naoof OM Nnva Smidecctadaean. i an-