Af trycket hafva under sista åren utkommit:
SCHLEIERMACHEBS PREDIKNINGAR,
Öfversatta af N. Ignell. Första Samlingen kostar h., 1: 24; Andra Saml. 1: 40; Tredje
Saml. 1: 28 Banko.
I Nr 5 af allmän Ecklesiastik-Tidning för 1836 läses en Recension af dessa Predikningar, der det bland
annet heter : Såsom Philosoph, Theolog och Homilet eger Schleiermacher ett vidtfrejdadt namn. Han
var en mean af utmärkta själsgåfvor, bland hvilka dock hans ovanliga skarpsinnighet torde böra sättas i
främsta zxummet. Tankestyrka och tankeredighet äro företrädesvis de egenskaper, hvilka återfinnas i alla
hans skrifter. Få lalektikens och kritikens område står han af få upphunnen. Inom detta område lig-
a ock de förnämsta förtjensterra i hans vetenskapliga arbeten. Men han egde derjemte en lika varm som
djup religiesitet. Denna förde horom till Theologiens studium och gat honom en hög plats bland vårt
tidehvaris yppersta predikanter. De, hvilka heft den lyckan att höra bonom som andlig talare, skildra
henom såsom begåfvad med ovanlig förmåga att i ton och framställningssätt lämpa sig efter sitt ämne,
gitva klarhet åt det mer svårfattliga, oatbrutet fästa och leda åhörarnes uppmärksamhet, samt genom för-
ståndet krafttullt och allvarligt tala till känslan. Härom vittna ock hans tryckta predikningar, ehuru kan
hända icke i samma grad som det lefvande föredraget.
Afven i Aftonbladet, N ris 46 och 47 för den 22 och 23 Nov. 1836, hafva dessa Predikningar blifvit
recenserade. Der heter det: Men den högsta och framför alla sig utmärkande egenskapen hos dessa
predikningar är den, att de äro praktiskt cheistliga, en lefvande utgjutelse af sin författares inre, etttro-
et afiryck af hans högre andeliga erfarenhet. — Då hen beskrifver en christex, söker han inga färger el-
er tillsatser fån verldsliga vishetsläror, icke heller hemtar han sina bevekelsegrunder från pgrafven och
döden, från nöden, sorgen och menskliga lidendet, för att åstadkomma ögonblickets rörelse. Återlösaren
är den bild, vid hvilken han fästat sig, Med hela sin själ fattad af den stora tanken, att Gud verkligen
var i Christo, till att försona verlden med sig sjelf, och att det icke gifves någon annan ande, än Guds ande,
som, utgjuten i våra hjertan, kan ropa: Abba, Käre Fader! — framställer han hvarje ord af Återlösaren
såsom en outöslig källa samt hans rikes härlighet och seger såsom Christendomens A och O, begynaelse
och ända
PREDIKNINGAR AF C. F. TH. EMMERICH.
(Komplett i 2:ne Delar, h. 2 Rdr 32 sk. bko:)
Denna Predikosamling är fördelaktigt recenserad i Nr 16 af Allm. Eckles. Tidn. för 1837, och Rec
yttrar på ett ställe, att han i Tysklands nyare homiletiska litteratur icke träffat någon förf., som närmat
sig det i Sverge vanliga predikosättet så mycket som denna. Vare detta tillika sagdt, tillägger Rec,
nsåsom en varning, att icke dessa predikningar må af Svenska predikanter begagnas på otillbörligt sätt ,
— Vidare ytirar Rec: Om homiletisk skicklighet vittna Emmerichs Predikningar. De äro goda, ty de
äro okonstlade utgjutelser af en sann christlig fromhet; de skola så väl för lärare som åhörare finnas bå-
de lärorika och uppbyggliga. Det religiösa lifvet uttalar sig på mångahanda sätt och i mångfaldiga gra-
der; hos denne Förf. framträder det väl icke djupt, men med sann enkelhet och innerlighet; värman är
rens lifselement, som han ock förstår meddela, Allt, hvad han säger, är väl genomtänkt, ehuru det sy-
1es, som känslan egde hos honom stor öfvervigt ötver reflexionen., — — Öfversättningen låter läsa
ig, såsom vore den sjelf original.
PASTORNS I S. FÖRSTA EMBETSÅR, I
Utdrag ur hans Dagbok. En Pasteral-Theologi, historiskt framställd af D-r.
G.J.Planck. Öfversättning af E. WW. Aurivillius, (h. 1 Rdr 36 sk. B:ko.)
Tvenne Recensioner hafva vitsordat denna boks stora värde. Dem ena i N:o 7 för 1836 af Allm.
ckles.Tidning har till resultat, att den är ganska lärorik och kan högligen rekommenderas till läsning
ir prester och dem, som egna sig åt det andeliga kallet. — Den andra, i N:o 8 af det Sjette Afton-
ladet, yttrar, efter en kort framställning af bokens innehåll: Vi hoppas, att med denna hastigt upp-
:agna grundteckning af detta klassiska verk icke hafva gått den religiösa läsarens vettgirighet i förväg, I
an väckt hos honom håg att göra sig sjelf bekant med bokens innehåll, och våga förmoda, att han, li:
som vi, skall fiana, hvad man också af en sådan Förf. kan vänta, att alla fordringar af ett ästhetiskt
mstverk fallkomligt blifvit tillfredsställda genom berättelsens enfald, den intagande stilen och det jemnt
behållna interesset. Detta är likväl en mindre förtjenst, jomförd med den religiositet, der öfver allt
amlyser, jemte de vigiiga bidrag till verldens och menniskans kännedom, Förf:s snille och erfarenhet satt
mom i stånd att lemna, Ingen religionslärare med redlig känsla för sin bestämmelse skall fullända läs-
ngen eft denna bok, utan att finna sig genomträngd af ett högre begrepp om vigten i det kall han åtagit
7; — utan att finna skatten af den vishet, han redan för dess utöfning hunnit samla sig, ökad, ech sin håg
ärkt att med tålamod och uppoffringar verka för den goda saken; så aktningsvärdt och älskligt är det
ir framställda idealet, utan att likväl vara ohinneligt. I synnerhet skall han lifligt påminnas, att, såsom
a angelignaste pligt, vid alls tillfällen låta sina handlingar föregås af en allvarlig sjolfpröfning, för att
ifva öfvertygad, om ham handler i Guds anda eller icke.
DOETOR MARTIN LUTHERS STÖRRE
Catechismus. Öfversatt af P. 4. Sonden. (h. 1 Rdr.)
Denna skrift har blifvit ihågkommen med tvenne Recensioner, den ena i N:o g9 af Svenska Littera-
rföreningens Tidning, den andre i N:o 4 af Allm, Eckles. Tidn. 1836, till hvilka Ref. hänvisar. I den förra
ster det t. ex.: Bland Populära läroböcker i Christendomen är denna inom Protestantiska församlingen
sn äldsta; Ref. skulle äfven vilja tillägga, att den är den bästa, om icke hvarje sådan jemnförelse syn-
s honöm otjenlig Dess stora förtjemster kunna i alla fall icke misskäunas af någon, som läser dem
ed uppmärksamhet och med känsla för dess djupt christliga anda, Blamd dessa förtjenster ligger Ref.
esta vigt på det religiösa lifg som i detta arbete med en synnerlig friskhet uttalar sig. Man säger med
itta, att hvarje själfullare författare så 1 sina skrifter afspoglas, att hans inre personliyhet likasom lifslef-
inde framställer sig för läsaren. Detta gäller framför allt om Luther. ,Jag tror, derföre talar jag, sade
.postelen Paulus; så kunde äfven Luther säga Hos honom utgick hvarje tanka från den bergfasta
:on och verkar derföre vida starkare på öfvertygelsena än alla lärda, skarpsinniga och konstrika deductio-
er. Hvarje ord tog han utur sitt fromma hjertas innersta, och derföre går ock hvarje ord till hjertat.
an skulle nästan kunna säga, stt han trodde på tron: denna tro hade han under de hårdaste inre och
ttre strider tillkämpat sig; derföre egde han den ock i en så hög grad och förenad med en så rik inre
ch andelig erfarenhet; derföre talar han ock så väldeliga, att man ofta finner sig af hans ord träffad och