vändighets-vara dertill kunnat föranleda, ellei
styrelsen, genom fortsatta fordringar på ökade
anslag och uraktlåtenhet att begagna de tillfäl.
len, då besparingar kunnat göras genom indrag:
ning på stats-lyxen och andra öfverflödiga ut-
gfter , skulle bidraga att öka, i stället at
minska de allmänna orsakerna dertill, att nöd
vår tid oftare återkommer och födes af en obe-
tydligare anledning.
Frågan har äfven begynt debatteras mellar
Dagligt Allehanda och den store Beriktigaren.
Det förra bladet har, lika med oss, -påstått, ati
nöden icke kommit så långt, om regeringen i
tid frigifvit tullen på spanmål; den sednare ur-
skuldar styrelsen egentligen på den grund, at
H. M. Konungen icke var hemma förr än :
November, och att den tillförordnada regerin-
gen ,icke var berättigad att derom beslutan. Al
Ävem regeringen icke var berättigad, säges ic-
ke, och vi veta det icke. Att det icke är
grundlagen, som hindrat, det veta vi; och vi
tvifla, att dylika mål blifvit ens undantagna i
den instruktion, som Kongl. Maj:t vid sin af-
resa meddelat den tillförordnade regeringen, en-
ligt 34 S Regeringsformen. Men om äfven så
varit, hade utvägar utan tvifvel kunnat finnas,
t. ex, att inhemta Hans Maj:ts befallning ge-
nom kurir — en utväg, som mången gång blif-
vit vidtagen i mycket mindre vigtiga mål, ja
ärender af nästan ingen vigt. — Vi äre öfver-
tygade, att, em saken blifvit i hela sin bekla-
gansvärda sanning framställd, Hans Maj:t till
och med möjligen påskyndat sin hemresa.