Ibland många nätta stycken på vers, som man lä-
ser i Magasin för Konst, Nyheter och Moder,
försedda med signaturen Ch. fiona vi i det sed-
naste numret följande:
BARNET, SPEGELN OCH SANNINGEN;
af Segur.
Öfversättning.
En Konung (ej i våra tider:
Regenten nu är mera liberal)
I vredesmod beslöt omsider
Bestraffa strängt en vis, hvars tal
Om Kungens vandel vågat orda,
Och påstå djerft, att Herrans smorda
Her sina brister som en ann
Och stundom ätven fela kan.
Den vise tillstånd fick, att sjelf sin talan föra.
Se här hvad han till sitt försvar lät höra:
Ett barn, som var
Rätt fult och elakt af naturen,
I spegeln såg; och spegeln sann och klar
Framvisar den venlottade figuren.
o Nu barnet, vred, slog spegeln strax i kras
Och trodde, som en lycklig utväg funnen,
Ått när han krossat spegelns glas,
Hans fulhet äfven var försvunnen.
Men i den klara bäckens våg
Han etter några dagar såg
Desamme fula anletsdragen,
Och som han ganska tydligt tann,
sAtt bäcken och dess våg han ej förstöra kan,
Stod han af skam och blygsel slagen.
O Konungar: Er som man stundom ser
Blindt följa detta barns exempel,
Betänken, om jag var för Er
Det sköra spegelglas, som ger
Af sanningen en noga stämpel,
Ar bäcken efterverldens dom.u
Man säger liknelsen at Kengen ej togs illa,
Och till och med, han var nog from
Att Filosofens varning gilla,
Samt en belöning åt den vise gaf till slut;
Men man kan dock för afgjordt taga,
Att han blef landsförvist; ty annars ser det ut,
Som vore alltihop en saga.
Ch...
on 3 TNE