Ibland många nätta stycken på vers, som man läser i Magasin för Konst, Nyheter och Moder, försedda med signaturen Ch. fiona vi i det sednaste numret följande: BARNET, SPEGELN OCH SANNINGEN; af Segur. Öfversättning. En Konung (ej i våra tider: Regenten nu är mera liberal) I vredesmod beslöt omsider Bestraffa strängt en vis, hvars tal Om Kungens vandel vågat orda, Och påstå djerft, att Herrans smorda Her sina brister som en ann Och stundom ätven fela kan. Den vise tillstånd fick, att sjelf sin talan föra. Se här hvad han till sitt försvar lät höra: Ett barn, som var Rätt fult och elakt af naturen, I spegeln såg; och spegeln sann och klar Framvisar den venlottade figuren. o Nu barnet, vred, slog spegeln strax i kras Och trodde, som en lycklig utväg funnen, Ått när han krossat spegelns glas, Hans fulhet äfven var försvunnen. Men i den klara bäckens våg Han etter några dagar såg Desamme fula anletsdragen, Och som han ganska tydligt tann, sAtt bäcken och dess våg han ej förstöra kan, Stod han af skam och blygsel slagen. O Konungar: Er som man stundom ser Blindt följa detta barns exempel, Betänken, om jag var för Er Det sköra spegelglas, som ger Af sanningen en noga stämpel, Ar bäcken efterverldens dom.u Man säger liknelsen at Kengen ej togs illa, Och till och med, han var nog from Att Filosofens varning gilla, Samt en belöning åt den vise gaf till slut; Men man kan dock för afgjordt taga, Att han blef landsförvist; ty annars ser det ut, Som vore alltihop en saga. Ch... on 3 TNE