jadagalägga, är det således hans öfvertygelse, at sjömannens belägenhet och utsigter ej äro s I dåliga som man föreställer sig, och att den fu!l juthärdar jämförelsen med Fiskarens, Dalkarlen -loch den fattige torparens. Hvarifrån komme -då att vi så ofta se dem i det mest beklagansvärda tillstånd, utfattige, trasige och uthungrade? Insändaren nödgas härtill svara, att han tro: detta, till största delen, ja nästan helt och hållit, vara deras egen skuld; ty med jemn far och någorlunda hushåilnisg borde en sjömar på 10 år kunna hafva inspart 800 å 1000 Ra r banko; han är då ännu för ung att upphöra åt bonom föränta sina penningar, och fara ännu 10 år till, han är då ägare af en 2000 Rdr banko och bortåt 40 år gammal — och nu är bäst att sluta — han kan då gifta sig, och köpa antingen en stor-båt och föra ved o. d. 1 skärgården, ellec en fiskar-båt med egna garn, eiler ock i bästa fall, får han med sin bonddotter till hustru en hemmansdel, och utlöser I med sina besparingar syskona; ham är då forI sörjd för lifstiden, och kan icke han, så kan I troligen hon, sköta gården — så önskade jag, att sjömannens bana lycktades, men gunås lärer detta höra till de fromma önskningarnen, ty så sker det ej — tvärtom se vi honom med det mest oförklarliga oförstånd, på få dagar, i fåvitsko, förstöra hvad ban under år förtjenat, och sålunda falla i uselhet och samhället till last; samt genom sitt tygellösa och liderliga I uppförande förspilla den gärd af aktning, man annars, jag är säker derpå, så villigt skulle egjna hans stånd och yrke. Jag säger icke, att alla göra så, men tillräckligt stor del för att alla bli skurna öfver en kam. Huru skall man då förekomma detta; förmå I honom till omianka för sig sjelf, och förbättra hans moralitet? Se det är detta, som är den stora frågan. Man skulle här tycka, att sjömannen likasom hvar och en aanan, till myndiga år kommen, borde få lof att draga försorg för sig sjelf; hvarom icke, få sota för egea uraktlåtenhet, och få bli vis af egen skada; samt att styrelsen gjorde allt, hvad man billigtvis kunde fordra, då den så pass vore dårars förmyndare, att hon i vårt 6 månader tillfrusna land, under: viatern, mot en måttlig dagspenning hölle passande arbete tillhanda för de utblottade sjömän, som förstört sina förtjenster, och för de sjuke, och sårade, fian?s ju alltid sjukhuset att tillgå. Det är vidare insändarens oförgripeliga tanka, ! att det är en missforstådd philantropie, och endast tjenande att lägga hyende under lasten, att genom understöd, allmosor och andra barm-: hertighetsåtgärder söka afhjelpa det onda å ty dessa skola ej bota det, utan tvärtom bort-! taga den smula omtanka, som ännu kan finnas: qvar, och göra vårt sjöfolk sämre, än det redan! är. — Dessutom skola dessa understöd alltid i främsta rummet träffa 2randeln och sjöfarten, och det skall i sanning ej uppmuntra vår sjöfart, att för större kostnader erhålla sämre bemaaning. Man åberopar Englands och Ame-: rikas exempel, till stöd för att också vi böra, anlägga sådane der barmhertighetsinrättningar för : sjöfolk — tror man då, att deras sjöfolk äro, bättre, mera moraliska än vårt? man bedrar sig, de äro vida sämre; kanske just till följd af dessa inrättningar. Om insändaren skall hoppas några förbättringar, så väntar hin dem, dels af. bildade befälhafvare, hvartill strängare examina nu säkerligen skola bidraga; men i första rummet af tydliga och stränga Jagar (NB ej blott) på papperet) i afseende på sjöfolket; ty för; sjömannen, liksom för soldaten, är discipliaen hufvudsakena och moder till alla andra dyg:ier; och förgäfves skall man för den råa odiscipli-! nerade matrosen hålla långa och vackra tal; dej skola blott gå in genom ena örat, och ut genom . det andra, då deremot en och annan hälsosam bestraffning snart skall bringa honom på andra i vägar; det är här ej meningen, att den goda sot, 4 ; 4 jan fast bristande förmågan skall lida mwågot,!. endast clakheten och okynanet måste och böra j: bestraffas. Han tror vidare, att om genom fö-: reställningar i ministeriell väg , man kunde utverka afskaffandet af det i de flesta utrikes ham-, nar existerande oskick, att båtar fritt få svär-. ma omkring skeppen, som under sken af attli sälja frukt, sälja spirituosa; så skulle mycket till , förekommande af sjömannens sedeförderf vara vunnet. Denna ohyra, så väl känd af våra sjöji farande under det ominösa namnet katt dröjaren 11 AA