STOCKHOLM d. 2 Maj. De utländska posterra ankomna i går på eftermiddagen och medförde tidningar från Paris af dena 19, från London af den 20 samt från Hamburg af dea 24 April. Frankrike. Marskalk Soult har blifvit utnämnd till extra ord. sändebud i London och markis Saint Aulaire i Wien, för att bivista kröningarre, den förre i London och den sednare i Milano. Grefve Flahaut lärer i början hafva varit ämnad till dem förstnämnda beskickningen, men den gick honom ur händerna, i anseende till I hans afgjorda hberalitet, hvilken förmått honom att tillintetgöra alla kronprinsens och konseljpresidentens bemödande hos ett visst koteri. Den allmänna missbelåtenheten börjar allt mer och mer öppet uttala sig, rörande kamrarnes session, emedan ingen af de vigtiga frågorna blir afgjord och sjelfva budgetten ännu ej börjat behandlas. Öfver räntefrågan har debatten öppnats och redan fortsatts i tvenne dagar, men ännu icke ledt till något resultat. Envligt rykte skall fred vara sluten med Achmet Bej, hvilken, mot ett skadestånd och en järlig tribut, åter skall insättas i besittning af sitt område, hvaremot Frankrike skulle hålla en garnison i Kasha. Den religiösa friheten har nyligen, genom domstolarnes utslag, sett sina principer erkända och sålunda betydligt vunnit i staäga och säkerhet. Under loppet af förlidet år hade tvenne, icke andlige, vid namn Doyne och Lemaire, med evangeliske konsistorial-presidentens i Orleans tillåtelse, begifvit sig till kommunerpa Sceaux och Cepoy, i distriktet Montargis, för att förklara bibeln och evangelium för invånarne derstädes. Men så snart första sam miankomsten ägt rum, ansåg sig ortens maire böra förekomma flera sådana och lät arrestera de båda evangeliske lärarre. De inställdes vid korrektionsdomstolen i Montargis, der de anklagades för öfverträdelse af lagen mot otillåtna sammankomster och fälldes till penningeböter. Mot detta utslag appellerade de till kongl. hofrätten i Orleans. Denna ogillade korrektionsdomstolens i Montargis åsigt och annullerade dess utslag, på den grund, att de anklagade, med sin andelige förmans tillåtelse, sammankall t församlingen till gudstjenst, och således icke öfverskridit någon bestående lag. En mängd personer, som, lifvade af samma känslor, förenat sig till utöfoingen af sin gudstjenst, kunde icke ställas i samma kategori med öfverträdare af lagen mot förbjudna sammankomster. Hrr Doyne och Lemaire hade således icke brutit mot någon lag, då de hållit höner, sjungit psalmer, läst och förklarat Evangelium i närvaro af personer, som församlat sig af religiös kallelse eller af nyfikenhet. De nitiske katolikerne i trakten voro imedleriid icke nöjda med detta utslag, och dervarande general-prokuratorn såg sig, till följe af deras insinuationer, föranlåten att appellera mot detsamma vid kassationsdomstolen i Paris. — Här fann likväl den religiösa frihetens princip en lika varm som upplyst försvarare i general-prokuratorn Dupin, hvilken i en utförlig requisitoir instämde i Orleanska hofrättens åsigt. Kassations-domstolen fällde sålunda, efter flere timmars öfverlöggningar, ett utslag, hvarigenom Orleanske general-prokuratorns besvär förkastades, och hvarje religionssekt högtidligt betryggades i fri utöfning af sin religionsbekännelse inom Frankrikes gränser. SAr Emile Girardin har icke blifvit! afskräckt genom den lidna motgången, ut:n gör alla möjliga försök, att åter bli vald. Sålunda har han, för att havaka valmöännneng hiortan hland an.