2 VV VD 0
färliga formen af digerdöden.,
Kasthögmod i Irland.
Man fianer ofta i Irland familjer med sex
åtta till tio barn, alla uppfödda i ett slags half
vild och bekymmerslös frihet, älskade af sin
föräldrar, bortskämda som de rikas barn oc
liknojda för framtiden. Döttrarna erhålla ei
ganska 3y:ilig uppfostran, och mana låter dem lå
ra litet af hvarje, men ingenting helt och red
bart. De flesta äro vackra och täcka, samt be
gåfvade med egenskaper, som man icke allmän
finner i England; de hafva mildhet, välvilja oc
lyckliga natursgåfvor; men äro derjemte lättsin
niga, vårdslösa, häftiga i sina passioner och des
sas uttryck, nyckfulla och ombytliga, samt er.
bjuda ea sällsam kontrast med den allvarlig:
och blygsamma Sachsiska racen. Då sönernt
bli äldre, sysselsätta de sig företrädesvis mec
politiken, exalterande hvarandra, uttalande sir
mening med värma och äro färdiga att mörd:
hvarann, för att försvara den. Allt hvad son
smickrar deras högmod, berusar dem. Tillgif-
ne ett parti, men utan verklig patriotism, ärc
de föga benägne att göra någon personlig upp-
offripg för sitt fädernesland. Jagt, fiske oct
dessemellan syssiolöshet upptaga deras timmar.
De sakra likväl icke en viss blandad bildning
och de äro de bästa menniskor i verlden, om
ni bara icke engriper deras politiska meningar.
För öfrigt, hvilket perspektiv öppnar sig väl
för dem? Fadrea eger en obetydlig förmögen-
het, och denna är icte sällan så skuldbelastad
att, om han qvarstacnar i Irland, kan han hvar-
ken betala eller öka sin gäld. Om han lyckas
att bortgifta en eller två af döttrarna, ligga de
öfriga hoaom likväl till last, och öka hushållets
utgifter, eller måste han skicka dem att till-
bringa 5 å 6 månader hos sina vänner, ett
slags halftiggeri, som man tillåter sig utan nå-
gra skrupler, och som, beslöjadt med namnet af
hjertlig tförtrolighet, nedtystar högmodets be-
tänkligheter.
Alldeles motsatt är förhållandet i England, der
döttrarne, i fall deras fäder äro förmögna, qvar-
stanna hos dem och deltaga i njutningen af de-
ras välstånd. Om fadren är ruinerad, sätta de
sin stolthet i att vara nog för sig sjelfva. De
talanger, hvarmed de hoppades försköna sitt
husliga lif, användas nu att lindra deras fa-
miljers förlägenhet. Denna hårda nödvändig:
het ökar emdast deras ansträngningar, och, långt
ifrån att minska deras anseende, ådrager dem
ett sådant uppförande tvärtom en ökad aktoiog
och beundran. Hvad sönerna angår, skola vi
se, huru det förhåller sig med dem. Jag har
hört följande samtal mellan en Engelsman och
en Irländsk landtjunkare :;
Er äldsta son, sade Britten, ,skall natur-
ligtvis ärfva er egendom, men jag förundrar mig
öfver, att ni icke låtit honom antaga något yr-
ke; våra vilkor äro ungefir desamma, och vi
hefva samma antal barn. Imedlertid har min son
afgått i Middle-Templev.
Alfred- har lemnat akademien,, svarade Ir-
ländaren ; de äldste sönerne i vår familj hafva
aldrig haft annat yrke än vapnens. Han måsie
blifra qvar hemma och vänta tills vi få krig.n
Den engelske adelsmannen insåg icke rätt
nödvändigheten hvsrföre Alfred skulle göra in-
genting, under det han väntade på ett krig;
men han nöjde sig med att förnya sina f.ågor
rörande Charles och Robert, Irländarens andra
och tredje son.
vAh, Robert? Hans ståndakiighet, hans fasta
karakter bestämmer honom för kyrkan. Han
har med framgång genomgått sina akademiska
studier och boppas iunan kort blifva ordinerud
till: prest. Charles åter skall blifva soldat, lik-
som den äldste.
Men, min häste vän, skulle icke Robert,
medan han väntar, kunna gifva lektioner och
bilda några elever? Många unga gentlemen i
Enpgland, ja, till och med i Irland, försörja sig
sjelfva medelst denna ädla industri.n
Rodnaden uppsteg nu på den gamle Irlän-
darens anlete. Min hustrus familj,) svarads
ban, vär af ännu äldre adel än min. Hennes
kusin är erkebiskopen i Clonmor. När han fin-
ner utväg att placera någon af sin slägt, tvifla
vi ej, att ju hams val faller på Robert, och, o-
aktadt allt gossens begär fatt nyttigt; använda
Om 21 Le Lo. Då Im nen4å LT RR