-I merfullaste utsigt. Jag ser ej hjelpmedel inem sock
nen, att kunna rädda så många ifrån den närvarand
hungersnöden, mycket mindre, att åter kunna fö;
sätta dem i tillstånd, att sjelfve föda sig. De få
Isom hafva något mera, räcka ej till att bispringa s
I mycket elände, som här är, både ibland Svenska
cch Lappar, hörande till Åsele Lappmark. Dess
I sednare äro, med rätt få undantag, 1 mer och min
dre mån tiggare; och ehuru de icke med Svenskar
ne deltaga i kyrko- och prestgårdsbyggnader, elle
Inågon sockne-utgift, faller likväl deras skötsel oc
vård, när de blifva utfattige, på Svenskarnes lott, oc
Ii detta afseende är Wilhelmine socken, till hvilke
Åsele Lappar räknas höra, äfven högst betungad. N
kommer äfven härtill den olyckliga händelsen, sor
Norrlands Tidning berättar, neml. att trenne Lapp
ska hushåll, 14 personer tillsammans, förlorat på ise
utanför Nordingrå socken 192 renar, hvilket säkerli
gen var desse fattiga hushålls hela egendom ). Så
ledes ännu flera nödställda.
Pröfningar höra till denna tiden oeh böra med tå
lamod och hopp emottagas. — Men då jag tänke
på Frälsarens lära: Spisa den hungriga — klä
den nakna, så har jag — då jag icke kan erhåll
hjelp för alla nödställda inom socken — ansett fö
en skyldighet, att framställa dem till föremål för all
mänt deltagande, ötvertygad, att, ehuru ofta allmän
na välgörenheten anlitas, likväl de finnas, som vilj
förbarma sig öfver de fattiga, och med sina gåfvo
återtöra lindring, tröst och hopp i sina tryckta li
kars boningar.
De gåfvor, som inlemnas och insändas, antinger
till Aftonbladets Redaktion, eller till Stiftets Biskop
Herr Doktor F. M. Franzen i Hernösand, som be:
näget torde åtaga sig gåfvornas emottagande och hit-
sändande, skola samvetsgrannt efter bästa öfverty-
gelse utdelas ech i allmänna tidningar redovisas.
. Wilhelmina den 25 Mars 1838.
P. O. Grönlund,
P, I.
Det är så mången klagan, som nu för tiden hö-
res från nödens barn, cch som redan torde hafva
uttröttat välgörenheten, att jag verkligen fruktar ut-
brista i någon ; men jag nödgas, och, emedan jag
sett, att dessa nödens barn aldrig förgäfves anropat
kristliga och barmhertiga hjertan om hjelp, fattar
jag mod, samt förhoppningsfullt utbeder mig en blick
på följande.
Ehuru at Sorsele sockens nära belägenhet intill
de kalla fjellen man kunde sluta, att åxerbruk bor
de vara ett fruktlöst bemödande, har dock äfven för
den närmast uppåt boende under de goda åren det-
samma någorlunda lönat mödan att idka, och hvar
och en hade i dessa år sitt lifsuppehälle. Nu är
denna goda tiden törsvunnen. Man förskaffar sig väl
sädeskorn, hvilket man ganska dyrt får betala, och
sår äfven nu sin åker under glad förhoppning; men
man emottager skördetiden med sorg och bekymmer
för lifvets bergning, ty man hemtar ingen frukt af
sitt utsäde, man iår intet bröd för sin mun. Tvin-
gande hafva derföre behofven varit att köpa bröd,
om det än kostat aldrig så mycket, och då förhål-
landet redan i många år så fortfarit, utan att man
haft att tillgå några förtjenster, har derat följt, att
man fördjupat sig i skulder, och råkat i nöd och
elände, Också ru är nöden kommen till sin höjd.
Då jag undantager några få af demna sockens nybyg
gare, äro alla öfrige högst beklagansvärde. Deras
bleka och förtallna anleten vittna om den nöd de
lida; men hvarest tager jag bröd att dessa måga
släcka sin hunger? Jag har utdelat och jag utdelar
af mitt förråd så långt jag kan; men då detta såsom
litet och ringa snart är uttömdt, hälst min lön är
ganska obetydlig, sedan jag nödgats eftergifva den
eljest vanliga tertialtiondsn, och jag tillika medlapp-
tionden, som ock är ringa, endast eger att påräkna
30 tunnor vederlags-spannmål, hvilka jag icke heller
till fulla beloppet får uppbära in natura, återstår
mig blott medlidandet, hvaraf jag blifvit bragt till
det steg jag vågat taga, nemligen att anropa kristli-.
ga medmenniskor om hjelp åt mina nödställde åhö-
rare, Menniskovänner! J, som Försynen välsignat
med mycket af det timliga goda, som ömmen för
andras lidande, och finnen en sällhet uti dess mil-
drande, till eder vänder jag mig, viss, att J icke il-
la upptagen den ödmjuka begäran jag för nödens
och lidandets barn till eder uödgas frambära:! vär-
dens tänka på deras betryckta och bekymmerfulla
tillstånd, samt till dess lindring uppoffra en skärf,
hvilken, om den vore än aldrig så liten, med stör-
sta glädje skall emottagas, och blifva en orsak för
dem att öfver eder nedkalla himmelens rika välsig-
nelse. Skulle någon af eder härpå behaga fästa z2f-
seende, supplicerar jag, att den skärf, som eder väl-
görenhet ämnar de nödlidande i denna församling, i
anseende till aflägsenheten från närmaste postkontor,
godhetsfallt sändes till Professorn och Prosten vid
Umeå landsförsamling Herr A. Grafstöm, hvars a-
dress är Umeå. För gåfvorna skola i allmänna bla-
den redovisas. Sorsele den 8 April 1838.
Conrad Grönlund,
Pastor loci.
Ofvanstående uppgifter, som först här i Stock-
holm med sista post kommit mig tillhanda, för
att allmänheten genone Aftonbladet meddelas,
bevisa, att äfven i Norrland, ehuru det, i det
hela, af sistledne års ejemna växt icke lidit den
skada, som i de förra åren, likväl finnas sär-
skilda hushåll i nödställd belägenhet. R-gerin-
gen har väl med vanlig omsorg äfven !, detta år
X) Af dassa renar äro 50 Starfonnanå Rremön. dit