g.af de anförda skälen — ty sådant brukas hvar giken af de goda tidningarna sjelfva eller dera Å I t J t i 5 t d Å korrespondenter, — men söker i stället visa, al om tullen å råg alldeles upphäfdes, skulle d nSvenska lagren sakna afsättning, och landtbru ket åter nedfalla i den vanmakt, hvarur de först nyligen, genom ett allmännare intresse (? börjat lyftas. En hvar torde kanhända inse det faran för jordbrukets förfall, i händelse nå I gra menniskor räddas från svält och hungersdöd icke är så särdeles stor; men Ins. sjelf har denna artikel dragit försorg om att visa gobefo genheten af sitt jämmerskri. Han har nemligen, då han talar om hvad dea Skiånske pro-I ducenten har att aflåta, kallat detta endast smi Å partiern, och medgifvit att bränvinsbränninger på mångan ställen måste inställas, till följe a Iden ringa spanmålstillgången. Hvad har har . då att frukta, i händelse af en friare införsel Den är ju för honom ingen konkurrens, då har sjelf har ingenting att afyttra. Om någon enda stor possessionat härifrån skulle göra ett unI dantag — och det är förmodligen dessas talan Ins. egentligen förer — så bör väl deras intresse icke vara nog mäktigt, att uppväga än mindre öfverväga hela det öfriga folkets. Ins. bjuder till att visa, det import af Råg ganska väl är möjlig med half tull, emedan sådan kunnat bortslutas, med full tullafgift, att levereras i Stockholm vid första öppet vatten, till 15 och en half Rdr Rgd tunnan, Man har svårt att kontrollera denna uppgifts riktighet; men om den skulle vara enlig med sanna förhållandet, har sådant förmodligen endast kunnat ske med beräkning af de låga höstpriserna å afsändningsorterna. Då dessa likväl numera betydligt stigit, och tillgången ieke är öfverflöI dig, kan något sådant ej låta sig göra ens mot den nedsatta tullen. Men äfven om det kunde ske, skulle, när man härtill lägger köpmansvinsten och alla med en införskrifning följande omkostnader, Rågen säkert icke kunna här i Stockholm säljas för mindre än 16 och en half å 17 Rdr, hvilket dock borde medgifvas är temligen beskedligt pris, hvarmed jemväl den inhemske producenten bör avse sig belåten, Statstidningens insändare sjelf icke undantagen. Högst besynnerlig är hans beräkning, att i fall en fix-tull af 1 Rdr pr tunna bestämdes, skulle, om Stockholmsbon exporterar sina produkter till utrikes orter, och tager spanmål i retour, besparas den vanliga frakten från Skåne, som stundom till och med öfverstiger 1 Rdr Rgd pr tunna, och skyddstullen blir då ej högre, än 5 å 8 procent. För att komma till detta resultat förutsätter han, att fartyg, som gå med Svensk export till de Liffändska hamnarna, skulle taga spannemål tillbaka i francofrakt till Stockholm. Detta kommer likväl alltid att höra till undantagen, och om äfven skyddstullen för den Svenska producenten skulle komma att inskränka sig till 8 procent, så bör detta icke kunna anses obetydligt på den första nödvåndighetsvaran. I alla fall tro vi att mängden skulle vara belåten, äfven om den fixa tullen stadgades till 1 Rdr 24 sk., blott att inga föränddngar deri sedan vidtogos, emedan stadga uti dessa afgifter är det enda, som någonsin kan grundlägga en redlig spannemålshandel och göra större upplagsförråder möjliga att hålla för någon annan än producenterne sjelfve. (Ine3n dt Y