Också ett sätt att afhjelva nöden i landet.
Uti Jönköpings län har nedanstående kungö-
relse varit den nyårsgåfva, som allmänheten
fått från länsstyrelsen emottaga:
Då den i allmänhet felslagna skördea och det ringa
korntal säden gitver beklagligen föranleda, att bröd-
födan under det nu ingångna året torde för mången
blifva knapp, bör det vara en hvar angeläget att spara
tillgångarno för eget behof, och således i möjligaste
måtto hindra, att tiggare och kringstrykande träm-
lingar icke må förtära de små förråder Naturens
Herre detta år beskärt åt den arbetande jordbruka-
ren. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vill derföre
erhindra Socknestyrelserne om sin pligt att tillse å
ena sidan, det Socknarnes fattige enligt lag och mensk-
lighet nödtorfteligen försörjas, men ock å andra att
de fattige sjelfve icke må hämta en sådan försörjning
utom Socknen, utan antydas, att inom den förblifva;
börandes Utsocknes tiggare atlemnas till
närmaste Kronobetjent, för att sändas till
Länshäktet, derifrån de komma att trans-
porteras till der Socken dit de höra, på
sistnämde Sockens bekostnad. De vanliga
följderna sf svåra år, nämligen ökade stölder och
olagliga tillgrepp, låta sig äfven nu allt mer förmärka.
De utöfvas merendels af krinstrykande lösdrifvare,
hvilkas utrotande endast befrämjas af en allvarlig fö-
resats att dem icke hysa. Medlidandet mot sådana
littingar är till sin grund falskt och icke heller gilladt
af Författningarna, hvilka bjuda att passlöse personer,
hvarmed ock förstås sådane, hvilkas pass äro till-
ändalupne, eller finnas å annan väg än passet antyder,
böra gripas och till Länshäktet insändas att vidare
förhöras. Uppsigten å kringvandrande personer kan
lämpligast utöfvas å Gästgifvaregirdarne: den är ock
Gästgitvarne ålagd i 26 Ä. af den för Gästgifverierne
utfärdade ordning sf den 10 Mäirs 1836, hvarå Läns-
männen vid de månatlige visitationerna anbefallas att
fästa Gäöstgifvarenas uppmärksamhet, och vid Gäst-
gifvaregårdarne mot Länets gränsor är i synnerhet
största uppmärksamhet af nöden att motverka tiggares
och landstrykares inträde. Det är vackert att bryta
den hungriga sitt bröd, men det bör ske med ur-
skiljning och icke så, att den djerfve främmande tig- i
garen mättas, under det Socknens barn lida nöd,
Kronobetjenterne anbefallas att lemna all den hand-!
räckning, som instämmer ej mindre med ofvan an-!
tydda åsigter, än flere äldre i samma anda och me-;
ning från Länstyrelsen utgångna kungörelser.
Jönköpings Lands-Kansli den 2 Januari 1838.
C. G. Bergenstråhle.
L. Löwenadler.
Det lider intet tvifvel, att de fattigs i andra
län, om de få kunskap om d-nna kungörelse, :
skola afundas deras lyckliga lott, som bo un-
der de Bergenstråliska vingarnes skugga. Jön-
köpins län är, som man vet, vidsträckt, och
länegränsen är på många ställena belägen öfver
10 mil från landshöfdinge-residenset. En resa
dit går ej så fort, och den hungrande fattige
behöfver blott öfverträda gränsorna i den soc-
ken der han bor, i afsigt att anropa mera lyck-
ligt lottade bröder om hjelp i sitt elände, för
att genast och omedelbarligen — tack vare
Konungens befallningshafvandes vishet! — också
blifva hulpen, åtminstone för en lång tid.
Han aflemnas då genast till närmaste kronobe -!
tjent, som sänder honom till Jönköping, hvar-
est han åtminstone några dagar får fritt vivre:
på länsbäktet, och återsändes sedan samma väg
till den socken der han bor, dit han återkom-
mer efter en resa af kanske 20 mil, på sock-!
nens bekostnad, och har under hela tiden haft!
fullt upp, eller åtminstone ett vida rikligare!
underhåll, än det han kunnat hafva hemma. —!
Sannerligen om de fattige blott förstå sitt eget.
bästa — och det göra de nog — skola vi få,
se dem i skaror åkande på landsvägarne och!
genaomkorsande länet i alla rigtningar under den
instundande vackra årstiden.
Nu har väl mången dels undrat, hvarföre icke
de fattige heldre få sändas direkte till den soc-
ken, hvarifrån de kommit — ofta blott 1 å 2
mils väg — än genom 10 å 20 mils omväg
till länshäktet; dels äfven frågat, med hvad
rättighet Konungens befallningshafvande kan
ålägga socken-menigheterna att betala kost-
naden för tiggarnes ,grand tourn till Jön-
köping, och de finnas till och med, som kunde
vilja gifva detta förfarande namn af att lägga
skatt och tunga på Konungens undersåter, samt
orda åtskilligt om Svenska folkets rätt att sig
sjelf beskatta. Men sockenmenigheterna äro
icke Svenska folket — detta består, som hvar
man vet, at adelsmän, prester, borgare och en
viss klass bönder — och på dessa, såsom så-
dare, är bärigenom ingen beskattning lagd.
För öfrigt om ej allt skulle gå så så regelrätt
till — hvad gör det! Nöden blir dock afbjelpt,
de fattiga få fritt underhåll, motion och frisk
luft, och det enda man skulle kunna anmärka
MM