trycket, Gudarne af den första ordningenn, hade det Romerska egentliga konstuttrycket, Dii mijorum gentium eller det himmelska rådet, kunnat tilläggas — sid. 8, konsterna voro ärade under Saturni regeriog,. Ett nog modernt uttryck! Om konster kunde väl föga bli fråga i en tidålder, då, enligt skalderna, jernet och det skadliga guldet voro okända; då tallen cj ännu nedstigit i böljan, för att besöka främmande länder; då den dödlige blott kände sin egen straad och jorden frivilligt frambar skördarnan. — Sid. 10, Vestaler, som bröto sitt kyskhetslöfte, blefvo lefvande begrafaan. — Tilläggas borde, att vid trettio år var deras tjenstetid slut och de fingo gifta sig — Sid. 13, ,Det var uttryckligen förbudet att utsprida, hvad som vid mysterierna föregick. — Tillägg det kostade hfvet; — ? främlingar ochslafvar fingo ej recipieras Sid. 14. Det här och ofta förekommande uttrycket jettar, kunde lämpligt utbytas mot giganter. Med jettar menar man en menskoskapnad af ovanlig storlek. Giganterne åter voro vidunder med ormfötter o. s. v. Sid. 15 synes gången af Promethei historia ej öfverensstämma med den vanhga mythologiska framställningen. — Det är ej sannolikt, att Jupiter sändt Pandora såsom en ny frestelse till Prometheus, sedan han försonat sig med honom och tillåtit Herkules befria honom från Caucasi örn. Dessutom var det ej de andre Gudarne, som skapade Pandora, utan Jupiter sjelf; på hans b-fallming öfverhopade Gudarne heane med gåfvor. Orsaken till Promethei lösgifvande, eller hans varning till Jupiter att ej gifta sig med Thetis, är förbigångn. — Sid. 18. Bland Junos barn räkna äfven några -Mythologer den förfärlige Typhoon. Hebe afträdde ej frivilligt från sin munskänkssyssla, den öfverlemnades af Jupiter åt Ganymedes, hvilket var en af orsakerna till Junos hat mot Trojanerna. Äfven ordningen i Apollos kärleksä!ventyr, sid. 21, är något omkastad. Ovidius säger tydligen, att Phebi första kärlek efter Pythons fall var Daphne, : hvaremot Författarne hänskjuta detta till hans Thessaliska herdelif. — Sid. 24: låta Förf. Cephalus g nomborra sig med sin. lans,. Detta beslut måtte dock blifvit något uppskjutet; ty en tid derefter finner man Cephalus, såsom sändebud på Egina, med den olyckliga lansea i sin hand, berätta sina kärleksäfventyr för Eaci söner. Till Auroras händelser, sid. 23, kan läggas, ett ingen Gadinna hade så få altaren och fester som hon. — Sidan 27. Leucothes fader var Orchamus, en Åssyrisk Furste. Vid Apollo; historia hade för öfrigt kunnat antydas den skilnad, som i äldre mythologien gjordes mellan honom och Helios, solens egentliga körsvän. — Sidan 35. Psych:s historia, denna herrliga allegori, föremålet för Sergels sköaaste skapelse, är nog knapphändigt affirdad. Något hade kunnat tilläggas om den olydnad, hvarigenom hon förlorade ! Amors ynnest och de pröfningar bon sedan utstod. — Sid. 39. ,Eolus var Jupiters son,, enligt andre deremot, en son af Hippotes, och hans son hette Liparus. — Sid. 44 tillägg: Då Cerberus fördes upp på jorden, förgiftade! det etter, han sprutade, Thessaliska fälten, sål att de blefrzo bördiga på en mängd giftiga örter. — Sid. 55, att Gudar af andra ordningen ! ej fiago tillträde till Olympen, är oriktigt. Astrea återvände ju dt efter gyllene tidens slut, Aeskulapius läkte Mars i Olympen, och Momus var der,Såtminstone mellanåt. — Sid. 62. Narcissus förvandlades ej till en flod, utan till en blomma. — Sid. 66. Tvedrägtens nomen proprium, Eris, hade bort anföras, åtminstone för att förklara det så allmänna uttrycket: Erisäpplet. — Sid. 69. Om ej Ref. missminner sig, har Förf. förblandat Gräerna och Gorgo-l nerna. De förre hade ett öga och en tand,l. de sg dnare ormhår. — Sid. 72. Berättelsen om Herkules på skiljevägen, om också en sednare tids allegori, hade ej bort förbigås i en mythologisk lärobok för ungdom, Sid. 79. Phalaris är troligen vida yngre än Theseus. Det berättas också, att han blifvit af sina egna undersåtsre inkastad i sin kopparoxe. Sid. 80, står, att Theseus dödade Calydonska vildsvinet; men sidan 126 tillskrifves denna bragd Meleager, hvilket är det rätta. Sid. 91, Bellerophons lutliga öde att krossa benen, då han på Pega