trycket, Gudarne af den första ordningenn, ha-
de det Romerska egentliga konstuttrycket, Dii
mijorum gentium eller det himmelska rådet,
kunnat tilläggas — sid. 8, konsterna voro ärade
under Saturni regeriog,. Ett nog modernt ut-
tryck! Om konster kunde väl föga bli fråga i
en tidålder, då, enligt skalderna, jernet och
det skadliga guldet voro okända; då tallen cj
ännu nedstigit i böljan, för att besöka främ-
mande länder; då den dödlige blott kände sin
egen straad och jorden frivilligt frambar skör-
darnan. — Sid. 10, Vestaler, som bröto sitt
kyskhetslöfte, blefvo lefvande begrafaan. — Til-
läggas borde, att vid trettio år var deras tjen-
stetid slut och de fingo gifta sig — Sid. 13,
,Det var uttryckligen förbudet att utsprida, hvad
som vid mysterierna föregick. — Tillägg det
kostade hfvet; — ? främlingar ochslafvar fingo
ej recipieras Sid. 14. Det här och ofta fö-
rekommande uttrycket jettar, kunde lämpligt
utbytas mot giganter. Med jettar menar man
en menskoskapnad af ovanlig storlek. Gigan-
terne åter voro vidunder med ormfötter o. s. v.
Sid. 15 synes gången af Promethei historia ej
öfverensstämma med den vanhga mythologiska
framställningen. — Det är ej sannolikt, att Jupiter
sändt Pandora såsom en ny frestelse till Pro-
metheus, sedan han försonat sig med honom
och tillåtit Herkules befria honom från Caucasi
örn. Dessutom var det ej de andre Gudarne,
som skapade Pandora, utan Jupiter sjelf; på
hans b-fallming öfverhopade Gudarne heane med
gåfvor. Orsaken till Promethei lösgifvande, el-
ler hans varning till Jupiter att ej gifta sig med
Thetis, är förbigångn. — Sid. 18. Bland
Junos barn räkna äfven några -Mythologer
den förfärlige Typhoon. Hebe afträdde ej fri-
villigt från sin munskänkssyssla, den öfverlem-
nades af Jupiter åt Ganymedes, hvilket var en
af orsakerna till Junos hat mot Trojanerna.
Äfven ordningen i Apollos kärleksä!ventyr, sid.
21, är något omkastad. Ovidius säger tyd-
ligen, att Phebi första kärlek efter Pythons fall
var Daphne, : hvaremot Författarne hänskjuta
detta till hans Thessaliska herdelif. — Sid. 24:
låta Förf. Cephalus g nomborra sig med sin.
lans,. Detta beslut måtte dock blifvit något
uppskjutet; ty en tid derefter finner man Ce-
phalus, såsom sändebud på Egina, med den
olyckliga lansea i sin hand, berätta sina kär-
leksäfventyr för Eaci söner. Till Auroras hän-
delser, sid. 23, kan läggas, ett ingen Gadinna
hade så få altaren och fester som hon. — Sidan
27. Leucothes fader var Orchamus, en Ås-
syrisk Furste. Vid Apollo; historia hade för
öfrigt kunnat antydas den skilnad, som i äldre
mythologien gjordes mellan honom och Helios,
solens egentliga körsvän. — Sidan 35. Psy-
ch:s historia, denna herrliga allegori, föremålet
för Sergels sköaaste skapelse, är nog knapp-
händigt affirdad. Något hade kunnat tilläggas
om den olydnad, hvarigenom hon förlorade !
Amors ynnest och de pröfningar bon sedan ut-
stod. — Sid. 39. ,Eolus var Jupiters son,,
enligt andre deremot, en son af Hippotes, och
hans son hette Liparus. — Sid. 44 tillägg:
Då Cerberus fördes upp på jorden, förgiftade!
det etter, han sprutade, Thessaliska fälten, sål
att de blefrzo bördiga på en mängd giftiga ör-
ter. — Sid. 55, att Gudar af andra ordningen !
ej fiago tillträde till Olympen, är oriktigt.
Astrea återvände ju dt efter gyllene tidens slut,
Aeskulapius läkte Mars i Olympen, och Momus
var der,Såtminstone mellanåt. — Sid. 62.
Narcissus förvandlades ej till en flod, utan till
en blomma. — Sid. 66. Tvedrägtens nomen
proprium, Eris, hade bort anföras, åtminstone
för att förklara det så allmänna uttrycket: Eris-
äpplet. — Sid. 69. Om ej Ref. missminner
sig, har Förf. förblandat Gräerna och Gorgo-l
nerna. De förre hade ett öga och en tand,l.
de sg dnare ormhår. — Sid. 72. Berättelsen
om Herkules på skiljevägen, om också en sed-
nare tids allegori, hade ej bort förbigås i en
mythologisk lärobok för ungdom, Sid. 79.
Phalaris är troligen vida yngre än Theseus.
Det berättas också, att han blifvit af sina egna
undersåtsre inkastad i sin kopparoxe. Sid. 80,
står, att Theseus dödade Calydonska vildsvinet;
men sidan 126 tillskrifves denna bragd Melea-
ger, hvilket är det rätta. Sid. 91, Bellerophons
lutliga öde att krossa benen, då han på Pega-