En annen fråga, som icke egentligen hörer
hit och blott i förbigående nämnes, är, huru
konungen i England utöfvar sia magt, eller
rättare om man der anser för konungadömet
sjelf förmånligt att antaga, att konungen i egen
person, och haa ensam, utöfvar och kan ut-
öfva den. Sunda förnuftet förkastar en dylik
tanke, såsom en hädelse mot sig, och kan al-
drig upphöra att göra den frågan, om, då detta
ovilkorligt måste befinnas vara i många delar
en enfaldig fiktion, emedan en konung icke
kan vara, för det han är konung, af naturen
försedd med större egenskaper an andra men-
niskor, det då skall vara battre, att konungen
ålager sig ensvarigheten för sina tjenare (vmini-
sters), eller att dessa åtaga sig ansvarigheten
för honom. Det var det förra alternativet,
som Jacob I och hans son valde. Men Carls
undersåter voro ömmare om honom, än han
var sjelf, och parlamentet affärdade först gref-
ven af Stafford. Då Carl imedlertid icke ville
nöja sig härmed, utan envisades att vilja sjelf
kasta sig framför ansverighetens svärd, tänkte
Engelsmännen ändtligen: ske din vilja!
Vi hafva till en början framställt Englands
exempel i fråga om prerogativet, emedan det
är der, som hon först blifvit diskuterad och
bragt till afgörande. Vår mening är, att sedan
kasta en blick på, buru prerogativet blifvit an-
sedt och utöfvadt i andra länder, isynnerhet i
Sverige.