tillstånd, den lysande välmåga, hvari den stora
mängden af Svenska folket befinner sig och
hvarpå utlåndniagen nu naturligtvis tror, som
på bibeln, i fall också några klentrogae skulle
finnas här hemma, samt de storverk, som blif-
vit uträttade på de sednaste tiotalen. Sedan
Författaren såsom den nyaste och intressantaste
händelsen härstädes omnämnt den skedda ni,
nisterförändringen, hvarmed han sedan för-
klarar sig mena Friherre Stjernelds utnämnande
till utrikes minister och Friherre Schälzenheims
inträde i Statsrådet, hvarvid han strött nå-
gra blomster på framl. Grefve af Wetterstedts
graf, samt omnämnt, hurusom Hofkauslersem-
betet öfvergått på den hittillsvarande Statssekre-
teraren von Hartmansdorff, som genom sin
mångåriga bana i statens tjenst förvärfvat
vsig en massa af erfarenhetern, reflekterar han
vidare sålunda:
I hvarje aonat land skulle tillsättandet af
ptrenne så vigtiga poster blifva ansedt såsom ett
,moment för det politiska systemet öfverhufvud,
poch man skulle af de utoämndes personlighet
milja sluta till utsigten för framtiden. Men här
pbar en ministörförändring ingen politisk och
knapt någon administratif betydelse. Grund-
satsea: Le roi regne pas et ne gouverne pas,
som, i förbigående sagdt, gäller mer i theorien
än i praktiken, är okänd för våra konstitutio-
nella begrepp. Hos oss herrskar och regerar
,Konungea, och irgen Svensk bar det ännu nå-
gonsin fallit in, att finna denna förening mellan
det ideella och det personliga väldet stötande.
Ty icke endast teorien är hos oss fremmande för
vandra staters konstiga fiktioner — ehuru en
vministeriel ansvarighet hos oss existerar i
fullt mått (kan man se!), utan äfven erfaren-
;beten, den visaste af alla lärarinnor, har visat
voss, hura mycket staten föres framåt genom
nen sådan. enhetsprincip. Det bör likväl, dat
vär sannt, medges, att deona enhet då bör re-
wpreseateras af en så kraftig personlighet, som
den, hvilken au pryder tbronen härstädes. Skå-
da vi tillbaka på de sednaste årtiondernas hi-
ystoria, så se vi vårt fådernesland, efter en o-
.nyärdig regents störtande, gå fram ur en betänklig
revolution, ännu blödande af de sår det erhållit
naf ett förderfligt krig, beröfvadt den fiuktbaraste
tredjedelen af sitt område, med ett ord, ned-
psjunket från sin höga ståndspunkt, ifrån hvil-
nken det engång föreskref Europa lagar, till en
nvanmakt och förslappning, som lätt kunde väc-
ka den fruktan, att det soart skulle blifva ut-
pstruket ifrån förteckningen på sjelfständiga sta-
pter. Hvad Konung Carl Johan, som af ett fritt
folks fria val kallades till sitt nya fädernesland,
påstadkommit genom sina bemödanden, för att
plyfta Sverg2 ur des: svaghet, är allmäat be-
kant, om också detaljerna, i anseende till ut-
plandets föga bekantskap med våra förhållanden
ybehöfde att närmare belysas. För denna gån-
ngen må det vara nog att hänvisa på de fram-
steg, som skett i alla vetenskapens, konstens
noch industriens grenar, på vår handels uppblom-
strande och vårt åkerbraks stora framsteg, på
den allmänna kr2ditens befästande, på nationens
vintelektuella och samhälliga utveckling för att
ptaga i anspråk en rättvis beundran för det,
nsom år 1809 började under den dåvarande ti-
deuos sorgliga utsigter, och sedermera genom
noaflåtliga bemödanden har medfört så stora
följder. Denna period hafve vi att tacka för
njetteverk, öfver hvilka forntiden skulle vara
pstolt: kanaler, landsvägar, befästningar, bygg-
anader af alla slag 0. S. V. Om en Furste, med
jemförelsevis så obetydliga medel och under så
missgynnande omständigheter åstadkommer nå-
ngot så stort och glädjande, så måste samtid och
efterverld räkna honom bland århundradets sto-
re män, och folkets kärlek gifva honom ett
nrum ibland dem, som ännu lefva i dess min-
vae, en Gustaf Wasa och Gustaf Adolfs. Men
,den tänkvärdaste händelsen i den nyare Skan-
ydinaviska historien är ostridigt den utan blods-
nutgjutelse skedda eröfringen af grannlandet, i
shvilket Konungen har löst det största och svå-
nraste problsmet, att hafva framkallat en fri och
konstitutionell utveckling af nationaliteten utan
intrång på båda rikenas högre enhet och den
gemensamma skandinaviska förbrödringen. :
Utan att kunna för ögonblicket draga oss
fullkomligt till minnes, sväfvar det likväl för
a a anlfon L -fexttet och vissa ardställnin-
