tillstånd, den lysande välmåga, hvari den stora mängden af Svenska folket befinner sig och hvarpå utlåndniagen nu naturligtvis tror, som på bibeln, i fall också några klentrogae skulle finnas här hemma, samt de storverk, som blifvit uträttade på de sednaste tiotalen. Sedan Författaren såsom den nyaste och intressantaste händelsen härstädes omnämnt den skedda ni, nisterförändringen, hvarmed han sedan förklarar sig mena Friherre Stjernelds utnämnande till utrikes minister och Friherre Schälzenheims inträde i Statsrådet, hvarvid han strött några blomster på framl. Grefve af Wetterstedts graf, samt omnämnt, hurusom Hofkauslersembetet öfvergått på den hittillsvarande Statssekreteraren von Hartmansdorff, som genom sin mångåriga bana i statens tjenst förvärfvat vsig en massa af erfarenhetern, reflekterar han vidare sålunda: I hvarje aonat land skulle tillsättandet af ptrenne så vigtiga poster blifva ansedt såsom ett ,moment för det politiska systemet öfverhufvud, poch man skulle af de utoämndes personlighet milja sluta till utsigten för framtiden. Men här pbar en ministörförändring ingen politisk och knapt någon administratif betydelse. Grundsatsea: Le roi regne pas et ne gouverne pas, som, i förbigående sagdt, gäller mer i theorien än i praktiken, är okänd för våra konstitutionella begrepp. Hos oss herrskar och regerar ,Konungea, och irgen Svensk bar det ännu någonsin fallit in, att finna denna förening mellan det ideella och det personliga väldet stötande. Ty icke endast teorien är hos oss fremmande för vandra staters konstiga fiktioner — ehuru en vministeriel ansvarighet hos oss existerar i fullt mått (kan man se!), utan äfven erfaren;beten, den visaste af alla lärarinnor, har visat voss, hura mycket staten föres framåt genom nen sådan. enhetsprincip. Det bör likväl, dat vär sannt, medges, att deona enhet då bör rewpreseateras af en så kraftig personlighet, som den, hvilken au pryder tbronen härstädes. Skåda vi tillbaka på de sednaste årtiondernas hiystoria, så se vi vårt fådernesland, efter en o.nyärdig regents störtande, gå fram ur en betänklig revolution, ännu blödande af de sår det erhållit naf ett förderfligt krig, beröfvadt den fiuktbaraste tredjedelen af sitt område, med ett ord, nedpsjunket från sin höga ståndspunkt, ifrån hvilnken det engång föreskref Europa lagar, till en nvanmakt och förslappning, som lätt kunde väcka den fruktan, att det soart skulle blifva utpstruket ifrån förteckningen på sjelfständiga stapter. Hvad Konung Carl Johan, som af ett fritt folks fria val kallades till sitt nya fädernesland, påstadkommit genom sina bemödanden, för att plyfta Sverg2 ur des: svaghet, är allmäat bekant, om också detaljerna, i anseende till utplandets föga bekantskap med våra förhållanden ybehöfde att närmare belysas. För denna gånngen må det vara nog att hänvisa på de framsteg, som skett i alla vetenskapens, konstens noch industriens grenar, på vår handels uppblomstrande och vårt åkerbraks stora framsteg, på den allmänna kr2ditens befästande, på nationens vintelektuella och samhälliga utveckling för att ptaga i anspråk en rättvis beundran för det, nsom år 1809 började under den dåvarande tideuos sorgliga utsigter, och sedermera genom noaflåtliga bemödanden har medfört så stora följder. Denna period hafve vi att tacka för njetteverk, öfver hvilka forntiden skulle vara pstolt: kanaler, landsvägar, befästningar, bygganader af alla slag 0. S. V. Om en Furste, med jemförelsevis så obetydliga medel och under så missgynnande omständigheter åstadkommer nångot så stort och glädjande, så måste samtid och efterverld räkna honom bland århundradets store män, och folkets kärlek gifva honom ett nrum ibland dem, som ännu lefva i dess minvae, en Gustaf Wasa och Gustaf Adolfs. Men ,den tänkvärdaste händelsen i den nyare Skanydinaviska historien är ostridigt den utan blodsnutgjutelse skedda eröfringen af grannlandet, i shvilket Konungen har löst det största och svånraste problsmet, att hafva framkallat en fri och konstitutionell utveckling af nationaliteten utan intrång på båda rikenas högre enhet och den gemensamma skandinaviska förbrödringen. : Utan att kunna för ögonblicket draga oss fullkomligt till minnes, sväfvar det likväl för a a anlfon L -fexttet och vissa ardställnin