fiska huset i alla tider gjort så mycket, kunde sätta sig emot Hans Maj:ts landsfaderliga afsigter. Ånnu innan Hugo åter uppsteg för att försvara de grundsatser, efter hvilka han handlade, bad en annan deputerad af oppositionen, Doktor Christiani, om ordet, och sedan han erhållit det, uppdrog han ur fickan ett tryckt blad och anhöll om kammarens tillåtelse att få för henne uppläsa en artikel ur Westfaliska Monitören, för 1810. Denna artikel var daterad Göttingen, och lydde sålunda: I dag, då Hans Maj:t Konungen (Hieronymus af Westfalen) glädde universitetet och staden med sin närvaro, hade statsrådet Leist, såsom generaldirektör för allmänna undervisningen, den äran att föreställa allerhögst densamme härvarande professors-korps, vid hvilket tillfälle han til Hans Maj:t höll ett tal, som började på följande sätt: Eders Maj:t har under de få åren af sin regering gjort mera för Göttingen, än Guelfiska huset under flere konungars långvariga regering Hr Leist stod som förstenad, och från alla håll i salen skallade salfvor af skratt. Några ledamöter af kammaren hade äfven med sig i sessionerna det arbete i Tyska statsrätten, hvilket Leist utgifvit såsom professor i Götitingen, och så ofta han försökte att försvara åsigter och grundsatser, hvilka stodo i strid med de läcor, han framställt i detta sitt verk, fick man höra ställen upplösas ur Leists statsrätt, och talaren stod der icke sällan fullkomligt blottad och vederlagd med sina egna ord. Öfverhufvud har det icke varit någon behaglig roll, som Leist haft att spela såsom kunglig kommissarie hos ständerna, om han också derför, såsom det säges, kommer att belönas med presidentskapet i det tillämnade statsrådet. Vid hans långt framskridna ålder kunde det hända, att han med sin helsas förstöring köpt tillfredsställandet af sin ärelystvad. Ty hans helsa synes, genom de förargelser, han i den sednaste tiden så ofta måst utstå, och hvilka verkat på hans sinne, icke litet hafva försämrats, isynnerhet som den icke förut var serdeles stark. Lika torde förhållandet vara med kabinettsministern von Scheele , som en tid bortåt ofta varit kraslig.n Den förmodan, att en öfverenskommelse måhända torde komma till stånd emellan. konungen och ständerna, grundas, såsom det synes, mest derpå, att von Schele förklarat, att konungen icke insisterade på, att grundlagsförslaget skulie antagas af ständerna i alla delar oförändradt, utan att han skulle medgifva förändringar i en eller annan artikel; blott dessa förändringar icke rörde någonting väsendtligt. Det väsendtliga för Ernst är godtycket; får han blott behålla det oqvaldt i baodom, så torde han väl Jåta tala med sig i en och annan småsak. Ungern. Judiska församlingen i Pesth har synnerligen utmärkt sig genom välgörandet mot de af vattenflödet lidande. : Oalstadt staden var omgifven af vatten och förråderne skadade eller förstörda, Iyekades det nämnde församling att skyndsamt anskaffa mjöl och bröd, och en stor mängd bröd utdeltes bland de nödlidande. Afven penoningeunderstöd meddelades. I Ofen hafva 204 hus instörtat, och 246 illa skadade. I kronoköpingen Althofen hafva af 762 hus 397 alldeles blifvil förstörda, 146 till största delen rasat, 128 blifvit mindre skadade och endast 91 förblifvit oskadade. I Waitzen äro 216 hus i grund förstörda. — Biskopen derstädes har skänkt 10,000 Gulden, 300 tunnor spanmål och 80,000 murtegel. Dessutom har han sträckt sin välgörenhet äfven utom sitt stift. Turkiet. Trupper och krigsförnödenheter afgingo alltjemt till Asien i början af förra mån den. De mot Egyptierne insurgerade Druserne skola utgöra 25,000 man, och vara väl försedda med penningar, artilleri och krigsmateriel. Ibrabim Pascha fortfor att ligga sjuk i Aleppo, och, enligt underrättelser från Alexandria, skall hans fader, vice konungen, äfven hafva insjuknat. Sultans nyligen disgracierade svärson, Halil Pascha, har åter kommit i gunst, och blifvit upphöjd till storvisir efter Raouf Pascha, som blifvit afsatt. — Halils plats, såsom seraskier eller öfverbefälhafvarc öfver armeen, har blifvit