TEATERN. BESPARINGARNA, ELLER FELIX OCH STEPHANIE. Komedi i 1 akt, efter Franskan. Besparingar! Magiska ord, som kommer mig att sucka, alltsedan jag, ännu ett oförståndigt och öfverdådigt barn, lät det bräckliga krukmakaregodset i min sparbössa klingande försplittras mot kakelugosflisorna, för att placera det ionehållna kapitalet i en mångfärgad båll och några goda mål pepparkakor och siraps-karameller! Det är i sanning cn märkvärdig tid, denna då man ännu hår ena sparbössa; sedan man vuxit ifrån den, rulla de kära styfrarne så förtvifladt ledigt och halt ur händerna, lika fort som de komma, och en man, som gör besparingar och har sådana att disponera, är, tro miva ord! en man, som förljenar sin egen visa. Att den kungliga teatern, hvars erfarenhet; i afseende på det förra, eller penuingens flyktighet och otillräcklighet, på sista tiderna påståtts hafva varit, mer än någon annans, allt bittrare med hvar stund, skulle en vacker dag giva oss ett uppbyggligt efterdöme, i afseende på det sednare, eller besparingar, förefalier någon måhända htet oväntadt; imedlertid har nu verkligen ett sådant förhållande inträffat: Kongl. ieatera har fått införa ordet besparingar, i sin siatstik, och om hon icke skall lefva secdeles fett på dem, har hon likväl en gång haft sådana att visa. Se här buru detta är till förståendes! Känner ni tvenne trogna, äkta makar, som efter ett helt års sammaalefnad ännu älska hvarandra med den ljufva bröllopsdagens oförminskade virma, ännu icke sagt hvarandra ett ondt ord eller gjort en sur min, tvenne makar förijeata af att, såsom det såta paret Philemon och Baucis vid deras ålders höst, förvandlas till ett par träd? Hvarom icke, så skata er lycklig att få göra herr Felix och hans frus, den sköna Stephanies, bekantskap i den lilla komedien, af Herrar Seribe Bayard, hvarom här är friga! Denve Felix och denna Stephanie, ack, ni kan icke föreställa er hur de tillbedja, hur de äro galna i hvarannan, hvad de föra för ett trefligt, sällt och förnöjdt lif! Når de om morgnarne komma hem från en bal, en föte, och kammarjungfrun som bäst ligger i sin goda sömn, gör monsieur sig ett nöje af att i hennes ställe sj.l7 hiträda sin unga gemål vid toiletten och omklidandet, och, kan mi gissa! hvad som sedan utgör samtalsämnet vid frukostbordet? Tror ni endast nöjen, förströelser, turkiska mattor och siden, fasaner och tryffel? Nej, indragoingar i ekonomien, uudvarande at alla öfverflöds-artiklar, besparingar,; 0 höjd af huslighet! I sjelfva verket är det likväl icke blott en aktningsvärd böjelse för sparsamhet, som härutinnan gör sig gällande, utan äfven något htet af denna hårda nödvändighet, som presentcrar sig vid en gentlemans dörr i skepnad af en vignrakare, en skrädddare, en modehandlerska, en snickare eller hvad annan ärbar handtverkare som helst, med cen orörlig fysionomi och en nota i handen. Oaktadt alla herr Felivs tvifvelsutan högst herömliga föresatser, bafva nemligen utgifterna för det förfluina året, himlen vete huru och på hvad sätt, kommit att med en för ett ordentligt och förståndigt inrättadt hus icke obetydlig siffra öfverstiga den b-stämnda budgeten, och olyckan vill, att monsieur just i detta ögonblick går miste om en indrägtig syssla, på hvilken han med full tillförsigt gjort sig räkning. Således! det måste göras in