. I sammanhang härmed förtjenar att läsas, hvad
Pariserbladet, Journal de Commerce, yttrar
rörande samma ämne.
Konungenr af Holland såg, i följd af sin rent
personliga politik, sin popularitet sjunka och
oppos tionen inom Generalstaterna dagligen till-
taga i styrka. Han, som icke delar lika åsigt
med våra stora politiska ljus (t. ex. Guizot),
att Styrelsens makt hvilar på bristande sympa
thi hos folket för densamme, fann ett medel att
för sig bibehålla Holländarnes tillgifvenhet och
förtroende: han antog, efter 7 års vägran, de
24 artiklarne. Derigenom upplifvade han åter
sitt inflytande, tillintergjorde oppositioaer och
erhöll, att börja med, de begärda anslagen för
armgen. — Imedlertid voro dessa 24 artiklar
aldrig populära i Belgien. I första ögonblic-
ket af deras tillkomst ansåg sig Belgien upp-
offradt för de nordiska hofvens sympathbier, för
Hoilands intressen: en för hvarje infail från Hol-
lindska sidan öppen grän3, öfvecdlemnande i fien-
dens hinder af schelden och den enda hamn,
hvarifrån Belgien kan tillföra den handlande verl-
den sina produkter! Också var det verkligen
blott ett visst, moraliskt, på kabinettet utöfvadt,
tvång som gjorde, att dessa på detlifligaste be-
stridda artiklar blefvo antagna i Bräössel. Om
Belgien antog de 24 anrtiklarne, så skedde det
blott af det na:urliga skälet, att de erbjödo denna
makt ett medel att angripa Konung Wiibelm på
en terräng, som hen ville undvika. Då denae
furste nu förklarar sig wilig att undertekna de
24 artik!arne, har han, man måste tillstå det,
med stor skarpsinnighet beräknat alla chancerna
för sitt nya system. Ty, i sanning, hvad skall
väl Belgien göra? Verkställighiten efter bokstaf-
ven af de 24 artiklarae är ofördelaktig för Bel-
gierne, icke blott i afseende på deras finanser,
utan deras nationalitet angripes äfven derigenom,
Hvad finanserna angår, så bestäremer sjunde ar-
tikeln i traktaten, att Belgien skall vidkäonas en
årlig ränta af 8,700,000 gyillen af de båda län-
dernas gemensamma skuld, den tid de voro för-
enade; och återbetalningen blott af denna årliga
ränta, hvilken Holland hittills erlagt, skuile, för
8 hela år räknadt, erfordra den ofantliga sum-
man af 69,200,000 gyilen. Skall Kogung Wil-
helm låta de invändningar från Belgiska sidan
gälla, hvilka hafva afseende på Hollands före-
gåend2 financiella ställning? Här stödjer han sig
på nationen. Frågan är icke blott dynastisk utan
fullkomlig national, emellan tvenne folk. Icke
mindre ömtålig för Belgisrne är frågan om ge-
bitet. Genom de 24 artiklarne åläggas de att
utrymma Limburg, alltså att afträda en provins,
som vandt sig vid Belgisk lag, och hvars invå-
nare Belgierne vandt sig att anse såsom sina
medborgare. De tvingas att uppoffra sin sista
militäriska punkt emot Maas till, Vanloo, andra
konsiderationer att fortiga, hvilka hafva afseende
på deras öde, som visat sig fieatligt sinnade mot
Oramiska huset, embetsmännens o. s. v., genom
hvilket alit tillsammanstaget denna provins lös-
ryckanie från Belgien blefve förenadt med de
oupplösligaste svårigheter, ja blefve detsamma som
en revolution. Och om äfven Belgien beslöt att
underkasta sig dessa stora uppoffringar, månne
ej kabinsttet i Haag känner, att det äger mer än
ett medel i sin hand att undvika beslutet om de
båda ländernes definitiva skiljande från hvaran-
dra? Har det ej det inveeklade förhållandet med
Luxemburg, i afseende på Tyska förbundet,
skeppsfarten på Schelden, af hvilken flod Hol-
land förblifver mästare, slutligen gebitet på båda
sidorna om denna flod? Ligga ej i dessa och
dylika elementer ämnen till folianter af protokoller
för ännu många herrans år? Förhållandet är, att
Belgien, efter 8 års temporiserande under den
Europriska diplomatiens öfverledning, befinner
sig i större förlägenhet än år 1831. Konung
Wilhelm deremot kan begagoa sig af de 24 ar-
tiklarne såsom verktyg för befästande af sin kre-
dit, både i moraliskt och materielt hönseende.
Ater ett bevis för den diplomatiska skickligh:tena
under de sista 8 åren.n