. I sammanhang härmed förtjenar att läsas, hvad Pariserbladet, Journal de Commerce, yttrar rörande samma ämne. Konungenr af Holland såg, i följd af sin rent personliga politik, sin popularitet sjunka och oppos tionen inom Generalstaterna dagligen tilltaga i styrka. Han, som icke delar lika åsigt med våra stora politiska ljus (t. ex. Guizot), att Styrelsens makt hvilar på bristande sympa thi hos folket för densamme, fann ett medel att för sig bibehålla Holländarnes tillgifvenhet och förtroende: han antog, efter 7 års vägran, de 24 artiklarne. Derigenom upplifvade han åter sitt inflytande, tillintergjorde oppositioaer och erhöll, att börja med, de begärda anslagen för armgen. — Imedlertid voro dessa 24 artiklar aldrig populära i Belgien. I första ögonblicket af deras tillkomst ansåg sig Belgien uppoffradt för de nordiska hofvens sympathbier, för Hoilands intressen: en för hvarje infail från Hollindska sidan öppen grän3, öfvecdlemnande i fiendens hinder af schelden och den enda hamn, hvarifrån Belgien kan tillföra den handlande verlden sina produkter! Också var det verkligen blott ett visst, moraliskt, på kabinettet utöfvadt, tvång som gjorde, att dessa på detlifligaste bestridda artiklar blefvo antagna i Bräössel. Om Belgien antog de 24 anrtiklarne, så skedde det blott af det na:urliga skälet, att de erbjödo denna makt ett medel att angripa Konung Wiibelm på en terräng, som hen ville undvika. Då denae furste nu förklarar sig wilig att undertekna de 24 artik!arne, har han, man måste tillstå det, med stor skarpsinnighet beräknat alla chancerna för sitt nya system. Ty, i sanning, hvad skall väl Belgien göra? Verkställighiten efter bokstafven af de 24 artiklarae är ofördelaktig för Belgierne, icke blott i afseende på deras finanser, utan deras nationalitet angripes äfven derigenom, Hvad finanserna angår, så bestäremer sjunde artikeln i traktaten, att Belgien skall vidkäonas en årlig ränta af 8,700,000 gyillen af de båda ländernas gemensamma skuld, den tid de voro förenade; och återbetalningen blott af denna årliga ränta, hvilken Holland hittills erlagt, skuile, för 8 hela år räknadt, erfordra den ofantliga summan af 69,200,000 gyilen. Skall Kogung Wilhelm låta de invändningar från Belgiska sidan gälla, hvilka hafva afseende på Hollands föregåend2 financiella ställning? Här stödjer han sig på nationen. Frågan är icke blott dynastisk utan fullkomlig national, emellan tvenne folk. Icke mindre ömtålig för Belgisrne är frågan om gebitet. Genom de 24 artiklarne åläggas de att utrymma Limburg, alltså att afträda en provins, som vandt sig vid Belgisk lag, och hvars invånare Belgierne vandt sig att anse såsom sina medborgare. De tvingas att uppoffra sin sista militäriska punkt emot Maas till, Vanloo, andra konsiderationer att fortiga, hvilka hafva afseende på deras öde, som visat sig fieatligt sinnade mot Oramiska huset, embetsmännens o. s. v., genom hvilket alit tillsammanstaget denna provins lösryckanie från Belgien blefve förenadt med de oupplösligaste svårigheter, ja blefve detsamma som en revolution. Och om äfven Belgien beslöt att underkasta sig dessa stora uppoffringar, månne ej kabinsttet i Haag känner, att det äger mer än ett medel i sin hand att undvika beslutet om de båda ländernes definitiva skiljande från hvarandra? Har det ej det inveeklade förhållandet med Luxemburg, i afseende på Tyska förbundet, skeppsfarten på Schelden, af hvilken flod Holland förblifver mästare, slutligen gebitet på båda sidorna om denna flod? Ligga ej i dessa och dylika elementer ämnen till folianter af protokoller för ännu många herrans år? Förhållandet är, att Belgien, efter 8 års temporiserande under den Europriska diplomatiens öfverledning, befinner sig i större förlägenhet än år 1831. Konung Wilhelm deremot kan begagoa sig af de 24 artiklarne såsom verktyg för befästande af sin kredit, både i moraliskt och materielt hönseende. Ater ett bevis för den diplomatiska skickligh:tena under de sista 8 åren.n