rena och obemängda, af hvilka det sednare Jy der så här: 2:o Man upplöser högsta domstolen och öka konseljens personal i foraållande till de ökade göromålea, då den högsta juridiska detaljen förenas med den adminisirativa, på sätt som cgdc rum enligt 8 f. i 1772 års regeringsform, före rådkammaresrs sprängning 1789. Visserligen 51 jag öfvertygad, att nationen skulle med torra odgon bevista högsta domstolens likbegängelse, äfvensom jag af bjertat beklagar dena själasörjare, som finge det kinkiga uppdraget att skrifta och aflösa samt slutligen att förfaua personalierna; men icke desto mindre föredrager jag det altersatif, som afsöndrar från kouseljen de juriti diska och ekonomiska besvärsmålen. Om enIdast Riksens Ständer faktiskt ådagalägga, att (103 f regeringsformen är något annat än en Idöd bokstaf, en tom fo-malitet, så skall du och hela allmänheten snart med förvåning och glädide förnimma, hvi!ket hälsosamt inflytande det el ler de statuerade exempeln skola medföra, båide på blifvande tillsättningar uti högsta domstoHen och på der framdeles fattande beslut. om HW EE R bb OPM 1 SM 8 mf ) Hvilketdera alternativet man väljer, mås:e idervid tillika nödvändigt fästas följande tvenne vilkor: Det första: att ända till namnet försvinner af en konselj, som hvarken är populär eller bjuder vördnad. Jag till och med betviflar, Jatt ens individuella förtjenster hädanefter förmå återstäla och upprätthålla det kollektiva anseJende under benämningen Statsråds. Så mycket det förr fö.tröt mig, att 1809 års män vände ryggen åt det urgamla, verldsbekanta, frejdstora namnet ,Sveriges Rikes Rådn, så innerligen prisar jag nu lagsuftarens visa förutseznde och ädelmod, att hafva skonat och törhända till bättre tider gömt den benämningen. Om också detta blott är en drömbild, som icke ken, eller icke bör verkhggöras, — ty för ett tomt namns skull vore det lika löjligt som opelitiskt, att stöta ifrån sig en endas sympati, en endas opinion — må man i alla fall vara glad, att detta stora minne fått, likt Simson siuta 1789, under ruinerna af den störtade statsförfattningen. Det andra och ännu väsendtligare vilkoret består deruti: att 9 Ä. Regeringsformen af 1809 jemkas till likhet med 6:te . af 1772 års Regeringsform ; så att, i stället för denna ömkligt lojliga psriod: Skulle någonsin den oförmodade händelse inträffa, att Konungens beslut nvore uppezabarligen stridande emot denna Rengeringsform eller Rikets allmänna lag, åligge:! ndet då Statsrådets ledamöter att kraftiga före ställningar deremot göra, det må komma att heta: mskulle Riksens Råd enhälligt öfverens,stämma i en mening, som stridde emot den nKonugl. Maj:t äger, då låter Kongl. Maj:t förpbiifva vid Riksens Råds tanka; men skulle meningarne vara åtskiljda, då pröfvar Kongl. Maj:t och antager den meniuvg, som han sjelf pbäst och nyitigast finnen. Du må icke in-, väada, det sådant vore att förödmjuka konun-. gamakten under rådet. Det var diktatotn Gul staf III sjelf, som imskref denna 8. i sin grundlag, och ingen har beträdt honom med, hvarken att icke veta hvad han gjorde, hvad han j l I ville, eller att någonsin hafva velat minska konungaväldets styrka och glans. Han insåg nog, att de fall måste blifva ytterst sällsynta då en regent ej kunde förmå någen enda bland sina rådgifvare att antaga hans mening, så gerna som de alla vilja göra honom till viljes, så måne som de samtliga städse äro om hans ynnest och bevågenhet. Ett enhälligt motstånd kunde således endast utgå från dea : innerliga öfvertygelsen om hans åsigts absoluta t förderflighet både för honom. sjelf och för landet. Gustaf III insåg, att under ett sådant) förevettande det var bättre att han släppte efter, än att rådets enhälliga reservation qvarstod i ett pro:okoll, för att inför nationen och efterverlden anklaga honom såsom ett vilddjur af oförstånd,balsstarrighet eller illvilja. Gusta: III var i sanning angelägnare än så om Folkets kärlekn — och om häfdernas vittnesbörd. Men 1809 års genombeskedlig2 lagstiftare för utsågo deremot icke, att i tidernas tider kan möjligtvis en monark blifva th:onens innehafvare, som kunde sätta mera värde på beställda och betalta hurrarop än på frivillig aktning; cam traendeae nå ingen annan Aadsdlishet än Man en HH 03 CA ry kanal on -— ——— fn