rena och obemängda, af hvilka det sednare Jy
der så här:
2:o Man upplöser högsta domstolen och öka
konseljens personal i foraållande till de ökade
göromålea, då den högsta juridiska detaljen för-
enas med den adminisirativa, på sätt som cgdc
rum enligt 8 f. i 1772 års regeringsform, före
rådkammaresrs sprängning 1789. Visserligen 51
jag öfvertygad, att nationen skulle med torra od-
gon bevista högsta domstolens likbegängelse, äf-
vensom jag af bjertat beklagar dena själasörjare,
som finge det kinkiga uppdraget att skrifta och
aflösa samt slutligen att förfaua personalierna;
men icke desto mindre föredrager jag det al-
tersatif, som afsöndrar från kouseljen de juri-
ti diska och ekonomiska besvärsmålen. Om en-
Idast Riksens Ständer faktiskt ådagalägga, att
(103 f regeringsformen är något annat än en
Idöd bokstaf, en tom fo-malitet, så skall du och
hela allmänheten snart med förvåning och gläd-
ide förnimma, hvi!ket hälsosamt inflytande det el
ler de statuerade exempeln skola medföra, bå-
ide på blifvande tillsättningar uti högsta domsto-
Hen och på der framdeles fattande beslut.
om HW EE R bb
OPM 1
SM 8 mf
) Hvilketdera alternativet man väljer, mås:e
idervid tillika nödvändigt fästas följande tvenne
vilkor:
Det första: att ända till namnet försvinner
af en konselj, som hvarken är populär eller
bjuder vördnad. Jag till och med betviflar,
Jatt ens individuella förtjenster hädanefter förmå
återstäla och upprätthålla det kollektiva anse-
Jende under benämningen Statsråds. Så myc-
ket det förr fö.tröt mig, att 1809 års män
vände ryggen åt det urgamla, verldsbekanta,
frejdstora namnet ,Sveriges Rikes Rådn, så
innerligen prisar jag nu lagsuftarens visa förut-
seznde och ädelmod, att hafva skonat och tör-
hända till bättre tider gömt den benämningen.
Om också detta blott är en drömbild, som icke
ken, eller icke bör verkhggöras, — ty för ett
tomt namns skull vore det lika löjligt som o-
pelitiskt, att stöta ifrån sig en endas sympati,
en endas opinion — må man i alla fall vara
glad, att detta stora minne fått, likt Simson
siuta 1789, under ruinerna af den störtade
statsförfattningen.
Det andra och ännu väsendtligare vilkoret
består deruti: att 9 Ä. Regeringsformen af 1809
jemkas till likhet med 6:te . af 1772 års Re-
geringsform ; så att, i stället för denna ömkligt
lojliga psriod: Skulle någonsin den oförmo-
dade händelse inträffa, att Konungens beslut
nvore uppezabarligen stridande emot denna Re-
ngeringsform eller Rikets allmänna lag, åligge:!
ndet då Statsrådets ledamöter att kraftiga före
ställningar deremot göra, det må komma att
heta: mskulle Riksens Råd enhälligt öfverens-
,stämma i en mening, som stridde emot den
nKonugl. Maj:t äger, då låter Kongl. Maj:t för-
pbiifva vid Riksens Råds tanka; men skulle
meningarne vara åtskiljda, då pröfvar Kongl.
Maj:t och antager den meniuvg, som han sjelf
pbäst och nyitigast finnen. Du må icke in-,
väada, det sådant vore att förödmjuka konun-.
gamakten under rådet. Det var diktatotn Gu- l
staf III sjelf, som imskref denna 8. i sin grund-
lag, och ingen har beträdt honom med, hvar-
ken att icke veta hvad han gjorde, hvad han
j
l
I
ville, eller att någonsin hafva velat minska
konungaväldets styrka och glans. Han insåg
nog, att de fall måste blifva ytterst sällsynta
då en regent ej kunde förmå någen enda
bland sina rådgifvare att antaga hans mening,
så gerna som de alla vilja göra honom till
viljes, så måne som de samtliga städse äro om
hans ynnest och bevågenhet. Ett enhälligt
motstånd kunde således endast utgå från dea :
innerliga öfvertygelsen om hans åsigts absoluta t
förderflighet både för honom. sjelf och för lan-
det. Gustaf III insåg, att under ett sådant)
förevettande det var bättre att han släppte ef-
ter, än att rådets enhälliga reservation qvar-
stod i ett pro:okoll, för att inför nationen och
efterverlden anklaga honom såsom ett vilddjur
af oförstånd,balsstarrighet eller illvilja. Gusta:
III var i sanning angelägnare än så om Fol-
kets kärlekn — och om häfdernas vittnesbörd.
Men 1809 års genombeskedlig2 lagstiftare för
utsågo deremot icke, att i tidernas tider kan
möjligtvis en monark blifva th:onens innehaf-
vare, som kunde sätta mera värde på beställda
och betalta hurrarop än på frivillig aktning;
cam traendeae nå ingen annan Aadsdlishet än Man
en HH 03 CA ry
kanal on -— ——— - fn