dade persona:en OCh Organmistncnl. Ly om Md inskränker sig blott till den förra och utby:e de nu rådgifvande individerna mot en ny upp sättsiog af huru aktningsvärde och aktade le damöter som helst, men underlåter att tillik bereda deras verkningsförmåga en ändamålsenli verkniogskrets; så behofs blott en enda nyc! hos den allenan styrande, blott en enda drö nare ånyo insläppt i kupan, för att bringa sa kerna till samma bedröfl:ga lägervall, hvaröfve man klagat. Om man åter ensamt håller sij tll organismen, och efter dess förändrande be gagaar samma subjekier som förut, så skulle de politiska rykte, de medförde dit, återfala på sjelfva statsmrättningea och lägga ett svårt om icke oöfvervionerligt hinder i vägen för hennt att ernå det anseende, som bidrager till henne: egen och det allmänvas trygghet. I så måttc kan mana skatta för en lycka den benämning a Statsrädn, som 1809 års lagstiftare lånat frår perioden af de begge Pfaltz-Zweibräckiske Carlarnes envälde. — Titeln har under de konstitutionvele Carlarne väl vunnit betydligt ;uti illustration, att räkna från skeppshandeln till och med T-olihättans nybyggnad ; men om dess: och dyhka förfoganden ur en synpunkt gjori Statsrådenv dyrbart for nationen , tror jag hel .säker!, att hon ur alla andra så mycket lättare skulle bära förlusten af hela institutionen, i dess närvarande skick och under dess ruvarande benämning. Alternativerna att få en rådkaramare, sådan den bör vara, äro följande: 1:o Man bibehåller konseljen vid dess nu varande mindre antal af ledamöter ; men afsöndrar från dess funktioner så väl de juridiska målen, hvilka hittills handlagts och afgjorts uti högsta domstolen, som de ekonomiska besvärsmål, om hvilka beslut för närvarande fattas i Statsrådet, sedan de varit föredragna uti allmänna beredningen. De juridiska ärenderna handläggas fortiarande af högsta domstolen. De ekonomiska åter: antingen a) också af högsta domstolen, som i sådant fail förstärkes med några ledamö ter på stat; eiler b) af rikets allmänna ärenders beredoing, som (under hvilken benämning som helst) erhåller beslutande rätt, i likhet med högsta domstolen, samt en efter denna sin befattning lämpad organisation och personal. Genom de ekonomiska besvärsmålers skiljande från konseljen, vianer hon tid att uteslutande egna sig åt rena regeringsoch förvaltningsärenden. Man skulle till och med kunna, om så behagas, organisera den nya rådkammaren på minister:ot, så vida icke de smakbitar, herrar Nerman och Hartmansdorft redan lemuat på hvad ett så beskaffadt förmanskap vill säga, tilläfventyrs något stäfjat lystnaden efter ett dylikt system i stort. Jag påminner mig härvid ganska lifligt följande strof i en lefnadsteckning af herr de Corbie:e, inrikes minister i Frankrike kort före Julirevolutionen: Monsieur de Corbiere ne fut pas plus töt installe, qwil mit å exgcution le grand sy: steme depuration. Toutes les administ:ations de son deåpartement se ressentirent de son arrivee au ministere; sans avoir egard aux talens, aux services, å la position des employeås sous ses ordres, m:r de Corbiere chassa impitoyablement de leurs places tous ctux dont les opinions ntaient pas conformes aux siennes, en commencant par les hommes dont le caraciere pouvait laisser guelqwindice dindependance morale, ou qui ne se montraient pas assez serviles. Depuis les prefets jusqwaux plus minces secretaires des mairies, depuis les directeurs dadminstrations jusqw aux garcons de bureaux, tout passa dans le creuset purateur du ministre. Les hommes devous au bien public, qui exercaient phulantropiquement des fonctions gratuites, ne furent pas meme Åpargnes. Mais Cest surtout dans la partie de Vinstruction publique que Wepuration sest fait sentir plus vivement encore. Devenu ministre, toute så sollicitude se reporta vers les colleges et les Ecoles., — — — Det är möjligt, att herr von Hartmansdorff ansett herr de Corbigre vara ett värdigt mönster att härma; men om du skulle finna någon likhet emellan förre inrikes ministern i Frankrike och konstituerade Justitiekanslern i Sverige, så svär jag på, att det härrör af ren tillfällig?et. Nog har herr Nerman bildnine — fasa