Strödda Reflexioner.
TALENTER. Vissa slags talenter finnas, som
eftersökas blott för sin egen skull. Favorit-
skap, rekommendationer och liaisoner förmå in-
I genting emot dem; fina manår och inställnings-
förmåga ersätta dem icke; de uppsökas äfven
under ena skroflig yta, och man fö.låter dem den.
De befalla sin framgång, då andra måste tigga
den.
Under det man kan blifva general, admini-
I stratör, diplomat, biskop, ja professor, utan att
äga en utmärkt talent, och under det en annan.
som har hundrade gånger större verklig talent,
I måste vika för rekommendationerna och gun-
sten, befalla läkaren och kocken sina kunder
och brödherrar. De få vara kantiga, kaprisiö-
sa, frånstötande; och ändock bugar man sig
I för dem, då deremot den stora talenten i an-
nat blir afyisad, om han icke kan konsten att
vara artig, undfallamde, smickrande. ;
I Huru kommer sig detta? Jo, det kommer:
sig deraf, att san är rädd om sitt lif och mån
om sin mages nöjen. Statens angelägenheter
i deremot äro icke angelägna. Om de skötas väl
eller medelmåttigt eller till och med illa, det
kan tålas, blott karlen är hygglig annars. Men
Isi, gäller det lifvet eller magen, då frågar in-
igen efter, hurudan karlen ar för öfrigt, blott
I han kan rädda det förra och förnöja den sed-
nare. — Artister få väl också sin förtjenta
lön , fast af efterverlden, emedan ingen oum-
bärlighet ligger i de sköna konsterna, men väl
i lifvet och magen.
PROPAGANDA. De, som utskrika Norda-
merika såsom ett stamhåll för den republikan-
ska propagandan och Amerikanerna såsom dess
apostlar, böra påminna sig, hvad Christina sva-
rade det Svenska presteståndet, som vägrade
henne ait komma in i riket med kathoiska pre-
ster och anförde som skäl: vi vete, att påtven
bara traktar efter våra arma själar. Ex-drott-
ningen blef då otålig och sade: Jag känner den
heliga fadren bättre än j; han vill icke ge två
styfver för alla edra själar. Sammalunda säga
säkerligen också amerikanerne. Det intresserar
dem platt intet, om vi europeer vilja krypa el-
ler gå raka. Si mes fideles sujets de Valengin
veulent Ötre ternellement condamnes, je ny
ai rien å rediren, sade Fredrik II; och Bro-
der Jonathan, (ett vanligt namn på Ame-
rikaneraa) är fulleligen villig att lemna oss
molesterade rhed våra nedruttna institutioner,
vår Heliga Allians, våra skatter och vår under-
dånighet. — Men det är så roligt att hafva nå-
gon att skylla på! Det fins ju ännu beskedligt
folk, som helt allvarsamt omtalar, huru Polac-
karne år 1831 blefvo af främmande emissarier
från propagandan uppviglade till sitt uppror,
hvilket de visst aldrig annars varit nog otack-
samma att påtänka. Nej, bevars! Inga snled-
ningar till missnöjen fuanos, som kunde upp-
vigla dem! Deras resning var ett verk af pro-
pagardans utskickade!
Ar