omkring hufvudstaden bekanta utfodringen med
rörvassen.
För får.
Barr och bark af tall ätas af fåren. Lag,ko-
kad på asp- och lind-bark driekes af fåren och
stärker dem. Ins, anför exempel, att får, bland
hvilka sjukdom inritat sig, wllfrisknat och att död-
hgheten upphört, så snart de begynnt få af den-
na bark-dekokt. Vilja fåren icke dricka den,
strör man de första dagarne något bafcemjöl
derpå. Lag på enris är nyttigt sörpe.
För svin.
Ins. anför af egen erfarenhet, att svin blifvit
framfödda med hästspillning och agnar, som
blifvit blandade med något surt ämne. Tillsats
af drank på hästspillning gör den begärlig. I
stället för drank han användas en sorts surdeg,
som tiliverkas sålunda, att kokhe.t vatten och
mjöl blandas till en deg, som får stå och sur-
na ett par dagar och sedan torkas. I en lår
eller kar slås varmt diskvatten, potatisskräde,
skrädmjol och allt slags afskräde samt agnar, om
man så har. Då blandningen har samma vär-
ma som vört, när jästen ilägges, tager man den
torra surdegen och blandar deruti. Har man
jäst att tillsätta, så mycket bättre. Karet står
ofrertäckt i ett par dagar; och massan antager
tjäsniog och syra, Då tillblandas hästspillning
eller hickelse.
I Norrige brukar allmogen insamla ur kärr ro-
ten af en växt (en art cura, med hvit blomma,
lik en pappersstrut, och gul fröredning). Ro-
tea är tumstjock. Svinen äta den geraa, sedan
I de blifvit vanda dertill, hvilket sker genom att
i bö jan hacka och koka roten och strö htet mjöl
och afskräde derpå.
För höns.
Höfrö och smolk, som samlas på bottnen i
I hölador, blandas i vatten. Potatisafskrap och
något mjöl tillsättas.
För gäss.
( De äta gena rå potatis, om den krossas nå-
got.
em—————-— — —— — —— ÖV ——-—-—.—. v— ———n— — love