verkning, så mycket mindre, som han just ge-
nom den höga tullen å utändsk ull förlorade
en hel bop medtäflare i allmogen, hvilken vid
måttliga priser köperoch förarbetar en stor qvan-
titet grof utländsk ull. DPeremot skulle det
leda till betänkliga följder: det skulle först och
främst på det hårdaste träffa den fattiga folk-
klassen, som behöfver en betydlig mängd
grof utländsk ull, och för det andra för-
leda ullproducenterne till spekulationer utöfver
hvad landets naturliga beskaffenhet kunde upp-
rätthålla, och sålunda kasta oss en ny art af
konstgjord näring på halsen, hvars idkares an
språk på statsbidragen i sinom tid skulle biifva
lika högljudda, som yllefabrikanternes nu äro,
och af de bemödanden, som hittills blifvit gjor-
da för ullproduktionen, skulle man då ej skörda
annan frukt än skyldigheten att med allmänna
bidrag uppehålla en ny klass tärande medlem-
mar.
Så vida derföre icke genom en ändamåsenlig
modifikation i förbudet mot införseln af ut-
ländskt kläde, den svenska ullen skulle medelst
reciprocitetssystemet kunna bringas in i verlds-
handeln, återstår troligen ingen annan utväg, än
att dels genom utländska yllefabrikanters upp-
muntran att redsätta sig i landet, dels genom
skickliga och underbyggda elevers underhållan-
de vid utländska fabriker, vidare genom tillåtel-
se att utan hinder hvar som helst anlägga alla
för klädens appretur nödiga verk, således äfven
färgerier, och slutligen genom spridandet af på-
litliga fullständiga underrättelser om allt slags yl-
lefsbrikation och anskaffendet af mindre för bus-
hålen tjenliga kard- och spinnmaschiner, söka
att sprida nämnde fsbrikation utom de trenne
städer, der den nu nästan ensamt bedrifves.