rifver sig i håret och gör långt ansigte. Hr Ru:
mignys 1epellerande är till en början så god
som beslutadt, men det är föga troligt, att ovä
dret dermed är afledt. Betänk endast, hvilker
djup kränkning måtte innefattas i Hr Rumigoy
förfarande! Det monarkiska prerogativet bli
tädt för nära, man tar ett steg för att i fram
tiden förekomma en dylik närgångenhet, och e1
utländsk minister skyndar att göra denna afnöd-
vändigheten högt påkallade procedur till föremå
för ett malplaceraat skämt; sådant går sanner-
ligen för gud icke an! tronens värdighet måst
tagas i akt, dena måste för hvad pris som hels
göra sig respekterad. Börjar först en emanci-
pera sig från de band, som i detta afsende ärc
af den monarkiska principen ålagda alla kon-
ungsligheten underordnade utan undantag, så
blir snart sjelfsvåldet allmäat; och jag frågar er
på samvete, om nu undersåtarne en vacker dag
skulle tro sig tillständigt att gå i samma slags
mössa som majestätet, hvad skulle det i lävg-
den taga för lag? Vore icke hela samhällets
upplösning förr eller sednare den gifna följden
derat? Utan tvifvel.
Saken har också, som sagdt är, väckt den
största uppmärksamhet. Det är ett ämne, som
kommer ganska lämpligt att något variera det
eviga talet om öfversvämningar och svim-
ningar, det är en affär, som man säkerli-
gen skall föjja med yttersta intresse både i
norr och söder, i öster så väl som vester. I
S:t Petersburg skall man härvid vända ögonen
från de oefterrättliga Cirkasserne och fästningen
Gelindschiv, om hvars intagande från Ryssarne
de mest obehagliga tidningar inlupit; längst bort
i motsatta vaderstrecket skall kanske det lilla
moajestätet i Rio Janeiro, också en kejsare, vid
denna ledsammna post från Turin, för ett ögon-
blick titta upp ur de vackra barnböcker, med
illuminerade gravyrer, lull, lull, dem den artiga
Franska prinsen af Joinville helt nylig n fört
med sig till honom, samt oroligt känna åt huf-
vudet efter sin briljanterade krona.
Jag går så långt, att detta möjligtvis till och
med skall verka åtminstone något uppehåll i
den förfärliga och högst märkliga striden om
Fred och Frid, som sedan en vecka
rastlöst fortgår mellan Svenska Minerva och
Hr Atterboms recensent i Dagligt Allehanda.
En strid, vid hvars betraktande håren kunna
resa sig på ens hjessa! Minerva har letat i
vinklar och vrår, för att få ihop Serenius,
Bunsen, Beda, Anastasius, Raynourd, Diez,
Forcellini, Ducange, Adelung, Fea, Melchiore,
m. fl., i förlitande på hvilka bundsförvandter
hon nu oaflåtligt höjer sitt härskri: Fred!
Ftied! och slår ikring sig som en berserk.
Att hon också slutligen måste segra i denna
vietiga affär är otvifvelaktigt, helst som det på-
stås, att hon med hvar timme och stund väntar
ytterligare friska bjelptrupper i en Cyrenzeus, en
Apostasius, en Fiorineili, en Abuhassan, en Giu-
ghelmonte, en Ztschisch, en Kluncka, en Brtranow-
ski, en Suässbammel, en d Ondrequyck, en Labor-
demiere, en Ruisselin, en Smithfield, en Okelly,
en Los Antiguos, en Rolfsen, en Christiani, en
Arctander, en Bissen, en Wolfheim, med flera
ryktbara arkeo!oger och språkforskare, allt på-
litligt folk, som minsann icke gå af för hackor!
Orvar Odd.