don pilagar få välta 1 dyn på nästan ofarbara vägar Beträffande affirernas gång, så hade man om denn markvad giort sig de ofördelaktigaste föreställningar Merknaden var ätven ganska ofördelaktig samt i de hela svårara än man under något föregående år ka erinra sig, men ändock i vissa fall öfver förmodan Inga fallissementer afhördes, inkasseiringarne, om äf ven betydligt reducerade, gingo ändock sågot, oci penningetillgångar funnos, som lemnades obe sagnadsa såsom hos vissa Götbeborgs grossörer, hvilta berit tas hafva fört mycket mynt med sig hem tillbaka Afsaittningen för trämmande handlande var i marksa den ringa, emedan den svåra konjunkturen inom d 3 hutvudnäringarne Jern, Trädvaror och Spanmål till rickligt afledde penningeresurcerna åt audra håll Onekugen tillfördes affärsmännen en ginska välkom: zer hjelp i de från Jernkontoret nedsände 160,00( och från Bruksägares Hypothekskassa 200,200 Rd Banko; ehuru kanske mera för tillfället, då de förra som utlånas met 5 pCts rämta, måste återbetalas ox 4, och de sednare, som utlårtes mot 6 pCt, eftcj 6 månader. Utsigterna för Jeirnoch Trädvaruskeppningen torde under tiden kunna förbättras. Mar var från början beredd på en nedsättning i tackjernspriset, jemväl under det, hvartill ti.idetickjernet uppgick, som den 21 Mars försåldes på auktion till 8 Rdr B:ko pr stepp:d, i Bergslagen. På stångjernet misströstade man, att något pris skulle kunna bestämmas, men befarade doek ej någon ytterligare nedsättning, särdeles som man trodde, att någon från Stockholm ankommen grosshandlare skulle göra anbud å Stångjern, och derigenom inverka på Götheborgernes prisbestämningar. På trädvarorna väntade man en förhöjning i priset, utöfver dot sem åsattes i Pe: mässan. Sedan säljare och köpare efter vanligheten länge kämpat med hvarandra, bragtes slutligen , några prisbestämningar å bane. Vid et sammanträde den 31 Mars afslöts tackjernspriset till 7 Rdr 40 sk. Samko i Bergslagen och 8: 40 om skutbord i Wenerns hamn, med den vanliga skilinaden af 16 sk, derurder för Österbergsjern. Tackjarnspriset nedsattes således 1: 4 under fjolårets pris, som visserligen ej synes vara så obetydligt, men dock mindra, än men under nu varande konjunktur skäligen hade bordt vänta. enär tickjernet i fjol höjdes med 1: 28 öfver föregående årets pris. I sammanhang härmed få vi nämna, att tackjernet år 1835, då stångjornet gällde 5 å 15: 24, blett gällde 7 i Bergslagen och 8 om skutbord, men höjdes i Fastingen 1836 vid den då inträffade goda stångjernskonjunkturen til. 7: 16 och 8: 16 samt vidare förlidet år till 8 44 och 9: 44 Banko. Angående åter stångjernet uti nu förflutne markraden blef uppgörelsen svårare. Grosshandlaren Sckiwan berättas hafva erbjudit sig att i kommission emottaga sådant jern, som kan gå på Stockholms våg, och man vill till och med säga, att han till ris som hölls obokant, afslutat handel om 2:ne ruksiillverkuingar. Detta förhål!ende inverkade således ej något på Götheborgarnes transaktioner, hvilka erbjödo sig emottaga stångjernet antingen i kommission eller på öppet medelpris under året. Fiere Bruksägare hade redan afslutat kontrakter om leverans på öppet pris, då disponenten för Uddeåoelns bolag den 1 April afslutade handel på bestämd: ris till 15 Rdr Banko per skepp:d fritt levereradt å öthedorgs våg. Det sålda partiet uppgifves dock biott till 6000 skepp:d, och köparne voro handelshusen Barchky C:o, och Ungevitter C:o. Att Uddeholms bolig, som har den största stångjornstillverkaingen, skulle ingå på en så betydlig nedsättning i priset, kunde ej undgå att väcka en allmän sensation. Orsaken till denna oförmodade nedsättnivg uppgilfves hafva härledt sig från den erfarenhet man hat. sednast bekräftad af sista årsts händelser att de: såkallade öppna eller medelpriset lemnar ett spelvm tör tillfälliga uppgörelser i längden .menliga r bra csägiren; hvarpå såsom exempel antöres, att ehuru det afslutade ståmgjernspriset förliden Fastingz var 10: å 19: 16 samt noteringen i Götheborg vid Årets slut 16 Rdr, hvartill priset småningom hade nedgått liquid efter det såkallade öppna eller medelpriset för sista året af Götheborgarne ej blifvit derz2s kontrshenter godtgjordt till högre än emellan 15 å Rer Banko pr skeppund. Så berättas åtminstone emed flera varit händelsen, För att ernå bestämda ris, örmäles i marknaden jemväl något jern blifvit såldt 1 14: 36. Mängden af Bruksägare ansågo sig emeill-rtid ej böra följa ett sådant efterdöme, och lemnad2 derföre heldre sitt jern i kommission eller på Ööpvot pris, under hopp att årets händelser kunna bereda gynnsammare konjunkturer för afsättningen. Skuile ett så lågt pris, som det af Uddeholms bolag afsluta te, bliiva af något varaktigare inflytande, skulle äfven en allt för stor förlust drabba bruksägarne, hvilka au äro i lingt sämre belägenhet än år 1815, då ds åtminstone egdo sitt tackjern till 49 sx, B:ko bättre pris. En bruksägare berättas också, efter af slutsudet af nämnde pris, hafva erhållit 16 Rdr B:ko för sitt jen pr skepp:d, och detta uten svårighet; hvilket sifvit anledaing tillen och annan reflexion. — Af tä varer blefvo blott mindre poster sålda, men med en förhöjning af 24 sk. banko pr tolft öfver Permssspriset på plankor, 3 tums, 9 tums, 20 å 21 fots, hvilka således bet.ltes med banko Rdr 12: 24. Säljare höllo sig likväl i allmänhet vid detta pris tillb och fordra 13: 16, under hvilket de ej med nå ttomst kunna sälja; hvartill de egde så mycket mer anledning, som underrättelse under ma:rkom från London, att Nordsjöplankor i Lanett pund steril pr standard. — I spannmål afhördes ej några större spekulationer, emedan man hoppas få bättre priser vid öppet va:ten; likvisst berättades, ait för en tunna kronotionde (5 tunna Råg samt 1 tunna Hafre) betaltes banko hdr 413: 46. Spanmålsprisen äro annars mycket olika. En annan gång tarde vi få återkomma till åtskil