g anhällen om Kongl, Mats rädiga gillinde
lagets fattade beslut, att ett sådant lån upp-
LYFTNINGEN AF MINDRE KREDITIVET.
D. Allehanda meddelar i dag det protokoll,
som hållits hos Hrr Fullmägtige i Riksgäldskon-
toret, cå den kungliga befallningen om krediti-
vets lyftning föredrogs. Hos Hrr Fullmögtige
upps:od iag:n tvekan 1 afseende på sjelfva lyft-
ningen. Fullmögtigen Mans Jansson hade sökt
göra sig noga underrättad om, hvad grundlagen
samt fullmägtiges ansvarighetslag stadga avgåen-
de de former, som böra jakttagas wid ett
dylikt tillfälle; och då både Kuzagabrefvet och
det medföljande statsrådsprotokollet voro af Jika
lyde:se med dem, hvarpå lyftningen af krediti-
vet fordom blifvit medgi:ven, utan anmärkningar
från Rikets ständer. Imedlertid hade Hans
Jansson, i likhet med hvad Hr Kammerrätts:å-
det Uggla d. 16 Mars 1826 utförligare deduce-
rade, ansett det hafva varit mera i enlighet med
grundlagsstiftarnes mening, om statsrådsprotokol-
let varit mera moltiveradt och meddelat närma-
re upplysningar om de föremål, hvartill meal:n
skola användas. — Hr kammarrättsrådet Uggla
vidhöll sin år 1826 yttrade tanka; men då stän-
derra år 1823 låtit bero vid Kongl. Maj:ts för-
klaring i afseende på meddelandet af de utom-
ordeniliga behof, för hvilka kreditivets lyfming
fordras, fann Hr U. sig icke kuona vägra utbe-
talniogen Imedlertid ville han fista komman-
de granskares uppmärksamhet på angeligeuheten
af större bestimdhet och tydlighet i de till den-
na riga hörande lagstadganden. Äfven häruti
instämde Hans Jansson. — Hr major Silfver-
stolpe fann alla former vara iakttagna och full-
mägtuge skyldige att endast helt enkelt bevilja
lyfiviugen. — Hr Komminister Dahlgren före-
nade sig med Hr S.; och ehuru han fann nå-
gon avomali emellan (2) 63 f reg:formen och
1830 års ansvarighetslag, ansåg han dock alla
former vara iakttagna. Skulle motiverne och
stats-ådens serskilda yttranden komma till full-
mägtg:s kunskap, så ansåg Hr D. en sådan
tolkning (om deri annars låge någon mening)
innefatta fullmägtiges pligt att sätta sig ned och
pröfva besagde motiver och yttranden, öfverläg-
ga, om de grundade sig på rågon redbar nyt-
ta, något verkligt behof för landet m. m, d.,
och deraf hemta anledning till bifall eller väg-
ran. En sådan pröfning tillkomme dock endast
ständerna och deras constitutionsutskott. — Hr
kyrkoherden Tunelius instämde med Hr major
Silfverstolpe och kunde ej inse, hvartill ett vi-
dare resonerande skulle tjena. Alla de öfrige
fulimögrige, Hrr justitie borgmästaren Ullberg,
stadsinsjoren Limnelius, f. d. riksdagsmannen
Erit Ersson, filiprosten dokt. Fuchs samt
ordföranden frih. Rålamb instämde med Hr
Siltverstolpe.
Dagligt Allehanda uppgifver tillika, att, vid
föredragningen af det Kongl. Brefvet, Statsrådets
Protokolls-utdrag skal!l hafva varit i något afse-
enxce inkomplett och icke ens uppfattadt i del.
ordalag, grundlagen föreskrifver. Detta skall
varit anledningen till bordläggningen, emedan
orcförander åtagit sig att under hand förskaffa
rotokolls-utdraget kompletueradt. — Om den-
a omständighet i sig sjelf icke är af någon så
utomordentlig vigt, så är det likväl, förutsatt
att saken så förhåller sig, som nu är nämndt,
förundransvärdt, att sådana inadvertenser passera
i skriftvexlingar emellan administrationen och
Ständerna, helst när man vet, hvilken utomor-
Identligt stor vigt i sådana fall af Styrelsen läg-
ges på formaliteters och etikettens iakttagande i
lit som kommer från Ständerna.
I öfrigt upplyses af bandlingarna, att Stats-
sekreteraren Skogman, som kontrasignerat be-
slutet om lyftningen, icke deltagit i sjelfva öf-
verligzningen derom, utan att denna ägt rum
på Statssekreteraren Grips föredragning, och att
beslutet fattats på hela Statsrådets tillstyrkande;
hvarefter Statssekreteraren Skogman blifvit till-
kallad och underrättad om detta beslut, samt
förständigad att låta meddela detsamma åt Hrr
Miksgäldsfullmäktige och Statskontoret.
Musikvännen får om Söndag tillfälle att höra
en virtuos, med hvilken man icke så ofta inbju-
d.c att söra hekantskan vår kände fholsnelare