g anhällen om Kongl, Mats rädiga gillinde lagets fattade beslut, att ett sådant lån uppLYFTNINGEN AF MINDRE KREDITIVET. D. Allehanda meddelar i dag det protokoll, som hållits hos Hrr Fullmägtige i Riksgäldskontoret, cå den kungliga befallningen om kreditivets lyftning föredrogs. Hos Hrr Fullmögtige upps:od iag:n tvekan 1 afseende på sjelfva lyftningen. Fullmögtigen Mans Jansson hade sökt göra sig noga underrättad om, hvad grundlagen samt fullmägtiges ansvarighetslag stadga avgående de former, som böra jakttagas wid ett dylikt tillfälle; och då både Kuzagabrefvet och det medföljande statsrådsprotokollet voro af Jika lyde:se med dem, hvarpå lyftningen af kreditivet fordom blifvit medgi:ven, utan anmärkningar från Rikets ständer. Imedlertid hade Hans Jansson, i likhet med hvad Hr Kammerrätts:ådet Uggla d. 16 Mars 1826 utförligare deducerade, ansett det hafva varit mera i enlighet med grundlagsstiftarnes mening, om statsrådsprotokollet varit mera moltiveradt och meddelat närmare upplysningar om de föremål, hvartill meal:n skola användas. — Hr kammarrättsrådet Uggla vidhöll sin år 1826 yttrade tanka; men då ständerra år 1823 låtit bero vid Kongl. Maj:ts förklaring i afseende på meddelandet af de utomordeniliga behof, för hvilka kreditivets lyfming fordras, fann Hr U. sig icke kuona vägra utbetalniogen Imedlertid ville han fista kommande granskares uppmärksamhet på angeligeuheten af större bestimdhet och tydlighet i de till denna riga hörande lagstadganden. Äfven häruti instämde Hans Jansson. — Hr major Silfverstolpe fann alla former vara iakttagna och fullmägtuge skyldige att endast helt enkelt bevilja lyfiviugen. — Hr Komminister Dahlgren förenade sig med Hr S.; och ehuru han fann någon avomali emellan (2) 63 f reg:formen och 1830 års ansvarighetslag, ansåg han dock alla former vara iakttagna. Skulle motiverne och stats-ådens serskilda yttranden komma till fullmägtg:s kunskap, så ansåg Hr D. en sådan tolkning (om deri annars låge någon mening) innefatta fullmägtiges pligt att sätta sig ned och pröfva besagde motiver och yttranden, öfverlägga, om de grundade sig på rågon redbar nytta, något verkligt behof för landet m. m, d., och deraf hemta anledning till bifall eller vägran. En sådan pröfning tillkomme dock endast ständerna och deras constitutionsutskott. — Hr kyrkoherden Tunelius instämde med Hr major Silfverstolpe och kunde ej inse, hvartill ett vidare resonerande skulle tjena. Alla de öfrige fulimögrige, Hrr justitie borgmästaren Ullberg, stadsinsjoren Limnelius, f. d. riksdagsmannen Erit Ersson, filiprosten dokt. Fuchs samt ordföranden frih. Rålamb instämde med Hr Siltverstolpe. Dagligt Allehanda uppgifver tillika, att, vid föredragningen af det Kongl. Brefvet, Statsrådets Protokolls-utdrag skal!l hafva varit i något afseenxce inkomplett och icke ens uppfattadt i del. ordalag, grundlagen föreskrifver. Detta skall varit anledningen till bordläggningen, emedan orcförander åtagit sig att under hand förskaffa rotokolls-utdraget kompletueradt. — Om dena omständighet i sig sjelf icke är af någon så utomordentlig vigt, så är det likväl, förutsatt att saken så förhåller sig, som nu är nämndt, förundransvärdt, att sådana inadvertenser passera i skriftvexlingar emellan administrationen och Ständerna, helst när man vet, hvilken utomorIdentligt stor vigt i sådana fall af Styrelsen lägges på formaliteters och etikettens iakttagande i lit som kommer från Ständerna. I öfrigt upplyses af bandlingarna, att Statssekreteraren Skogman, som kontrasignerat beslutet om lyftningen, icke deltagit i sjelfva öfverligzningen derom, utan att denna ägt rum på Statssekreteraren Grips föredragning, och att beslutet fattats på hela Statsrådets tillstyrkande; hvarefter Statssekreteraren Skogman blifvit tillkallad och underrättad om detta beslut, samt förständigad att låta meddela detsamma åt Hrr Miksgäldsfullmäktige och Statskontoret. Musikvännen får om Söndag tillfälle att höra en virtuos, med hvilken man icke så ofta inbjud.c att söra hekantskan vår kände fholsnelare