ne, och det vore med nöje han begagnade hvarje tillfälle hvarigenom han kunde förbinda sig Engelska regeringen, hvars goda tanka han viss te värdera. — Hvad som rörer Hr Visiere och Thibaut skall jag med forsta anmäla hos fransyske generalkonsuln Hr Cochelet, som hitväntas från Alexandria. Jeg har också hört att några utlänningar, tillhörande andra nationer, idka slafhandel; så snirt jag får reda på deras namn och inhämtet mera bevisande detaljer, skall jag derom underrätta generalkonsuln för den nation, hvartill hvar och en hörer. Det gläder mig hkväl att kuana berätta, att ingen enda Brittisk undersåte är invecklad i denna skändliga trafik. — Just nu får jag ett bref från Artim Bey, paschans tolk, hvari han öfversänder mig vicekonungens ordres till guvenören i Sennaar, Kurschhid pascha. Jag har den äran att härhos bifoga en afskrift deraf, och tager mig friheten att i synnerhet fästa ers herrlighets uppmärksamhet på slutet, der paschan yttrar, att om slafhundelns afskaffande till och med skulle fordra uppoffiingar, så är han beredd att underkasta sig dem. Jag skall icke underlåta att framdeles, i fall så skulle fionas nödigt, begagna mig af denna hans höghets förklaring. Patrik Campbelin. Den i Hr Campbells bref åberopade skrifvelsen från vicekonuogen till guvernören i Sennaar, Kurschid Pascha, lyder som följer: flennes Storbrittanniska Maj:ts agent och generalkonsul, öfverste Campbell, och Hr Doktor Bowriog, hafva omtalt för mig, att en resande berättat dem, hurusom trupparne under edert ofverbefil fingo sin sold betald i slafvar. Jag kände väl, att inga slefvar fingo utdelas till soldaterne, men att officerarne hafva tillstånd att köpa sådana och skicka dem till Cairo, för att deraf draga profit. Detta förhållande ansåg jag naturligtvis vara föremålet för det samtal, de båda engelsmännen önskade hafva med mig; men de försäkrade mig på det mest bestämda sätt, att icke blo:t officerarne köpte slafvar för egen räkning, utan att så väl deras aflöning, som manskapets sold, utgick i slafvar. I fall så skulle förhålla sig, så måsten J veta, att detta är stridande emot mina åsigter, och att det mycket nedsätter mig i alla civiliserade menniskors ögon, i synnerhet i engelska regeringens, emellan hvilken regeriog och min ett vänskapligt förhållande äger rum. Jag anbefaller eder derföre, att hädanefter helt och hållet upphöra med mina officerares, andra embetsmäns och soldaters aflönande med slafvar. J måsten veta att jag icke vill draga någon fördel af en handel, som icke inbriogar mig någon ära; ja, skulle till och med dess afskaffande å min sida kräfva några uppoffrivgar, så är jag beredd att underkasta mig dem. Underrätta mig också om alla de omständigheter, hvilka gifvit anledning till den omnämnde engelske resandens berättelsen.