död, skulle brännvinstuanan få brådt, och di
skulle vi följa honom till grafven med bröt
och brännvin. Vid ett tillfaile hade Jaensso:
lofvat efterskänka Simonsson sin fordran för ei
försåld rock, om Simonsson ville slå baronen
Redan om aftonen, då mordet skedde, hade s
väl hushållerskan som pigorna flera gånger yr
kat, ait dringarne skulle gå och söka efter ba
ronen; en af pigorna bade likväl ansett så?an
öfverflödigt, med den anmärkning, att om ba.
ronen ej kommer hem, blefve nan väl qvar
prestgården och dervid tillade hon: tänk om
baronen ligger liksom vår kalf i dag,! Åt dette
uttryck skrattade båda drängarne och läto icke
förmärka någon håg att eftersöka husbonden;
tvertom då en af pigorna först för Jaensson be-
rättade, att baronen icke hemkommit, svarade
denne helt likgihigt: så i allae. dar; hvar kan
han då vara? Följande morgon hade en piga
redan kl. 6 tillsagt drängarne begifva sig ut för
att söka baronen, men i stället att efterkomma
detta, begaf sig den ene till stallet och den an-
dra Jaensson till vedbacken. Omkring kl. 8
inkom Jaensson i köket och hushållerskan upp-
repade då tillsägelsen; men Jaensson gick,
utan att svara, in i drängstugan och satte sig
att äta frukost. En liten trettonårig gosse hade
imedlertid den omtanka, att han bad en piga
följa sig att söka baronen; men hon fann sig
hindrad af köksgöromål. Slutligen då en ar-
betsdräng framkommit till gården och erinrat
Jaensson om sin skyldighet att söka efter baro-
nen, bad denne ett par andra drängar göra
bonom sällskap, emedan det icke vore roligt
för honom att gå ensam, då ingen kunde veta,
huru det stod tillv. Då de sökande kommit
till det ställe, der den mördade låg, var Jaens-
son den förste som upptäckte hans hatt och
straxt derpå föreslog, att man borde återvända
pför att skaffa mera folk, få de i sådant ä-
rende återkommit till gården och en af hus-
folket tillsporde en af de följaktige personerne,
om baronen var död, svarade denne ja; vi
voro likväl icke invid honom, ty det skull vara
bättre folk än vi, som skall få gå till honom.n
Angående Jaenssons uppförande nämnde dag,
sammanstamma åtskilliga vittoen derom, att
det var något stelt, samt att han ovanligt ofta
;speglade sig, hvilket den trettonåsige gossen
ifven anmärkt.
Drängen Jaen Petter Jaensson, som vidhöll
oekännelsen om det våld, han utöfvat, men en-
ständigt nekade, att hans afsigt varit annan än
Itt slå, men icke döda, blef, såsom af egen be-
cännelse och sammanstämmande omständigheter
örvunnen att uppsåtligen afbändt sin husbonde
ifvet, dömd att mista högra hand, halshuggas
och steglas ; men har i demna dom begärt lin-
lripg.
Mot drängen Johannes Simonsson har icke
någon sådan bevisning kunnat tillvägabringas,
tt han kunnat till ausvar fallas. Det at vitt-
iena honom till last lagda yttrande, att han bedt
lem skynda sig undan, då baronen kom, för
tt slå honom, förklarade han så, att han gjort!
letta i afsigt att freda sig från stryk, hvilken
aronen aldrig utdelade, utan då någon såg det.
mn
I anledning af en notis for någon tid sedan