za den 29 sistlidne Januarii gått till Åsaka by beslöt Jaen Petter Jaensson, på tillstyrkan stalldrängen här på stället Johannes Simonsson att möta baronen vid hemgåendet för att sl honom; och, för att verkställa detta sitt ond uppsåt, begaf Jaeu Petier Jaensson sig i skym ningen tll någre ned i girdet, der merdet be gicks, liggaude större sienar, derifrån han ha de utsigt åt den väg baronen måste komma för att der passa på honom. — Sedan Jaen Pet ter en stund väntat, kom ock baronen gående då Jaen Petter först lät honom gå förbi sig oci sedan, efter det baronen afvikit från vägen gick emot och slog omkull honom, dervid Jae: Petter själf förlorade jemnvigten , så att ha med knäna föll öfver bröstet på baronen; hvar efter Jaen Petter Jaensson med en så kallac knippel eller gren med qvist på, gaf baronen som vid omkullfallandet förlorat hatten, ett elle två slag i hufvudet — Vidare rörde Jaen Pette icke baronen, utan sedan han sett baroner resa sig och hört honom fråga, hvar han var. gick Jaen Petter till det ungifär en fjerdingsväg derifrån liggande hemmanet Låckefahlar och deiifrån hem, då han, som under hel: tiden medhaft den såkallade knippeln, kastade densamma på vedbackena, utan att veta, hva den sedan blifvit af. På frågan om orsaken till detta grymma förfarande emot sin husbonde, uppgaf Jaen Petter Jaensson, att baronen haft en hushållerska, vid :amn Sofie L.niström , hvilken, ehuru hon förliden host flyttat från baronen till hemmanet Kyrkeslätt, likväl ofta var på Torp, der hon genom sqvaller sökte på allt sätt uppreta baronen emot dess tjenstefolk, hvaraf följden ock bief, stt baronen jemt grälade på dem och kallade dem tjufvar och rackare ; detta uppretade dem slutligen så, att de beslöto hämnas. — Likväl var den andre dräovgen Johannes Simonsson altid den, som mest yrkade derpå. — Redan forliden höst efter skattskrifningen i Asaka, der herr baron von Saltza ock var, ångrade Johannes Simonsson, att de ej vid det tillfillet mött baronen under hemzgåendet och slagit ibjäl honom samt derefter nedkastat honom i ea mellan Torp och Asaka varande bäck, då folk kunnat tro honom vara drunknad. — Sedan föreslog Johannes Simonsson flera gånger, att de skulle gå in till baronen i kans kammare och der qsäfva honom, samt yrkade ständigt, att de skule slå honom. Slutligen den 29:1e sistlidne Januarii, sedan det blifvit för Jaen Petter beritadt, att baronen , om morgonen samma deg, med fråga om hvem som skulie aftaga skinnet å en kalf, som natten förut dödt, skall on Jaen Petter yttrat — den rackaren får icke gora dety, beslöt -aen Petter, efter ytlerligare äggelse dertill af Johannes Simonsson , att öfverfalla och slå baronen , hvilket han äfven verkställde på sätt han förut berättat ; likväl förnekade Jaen Petter, det hans afsigt någonsia varit att slå ihjäl baronen , och påstod enständigt , att Johanres Simonsson egentligen är skuld till Jaen Peters olyckliga gerning, som, utan Johannes Simonssons beständiga råd att slå baronen , icke blifvit verkställd. Huru hatten , som ej suttit på hufvudet, när baronen af Ja:n Petter blef slagen , kunnat blifva blodig, kunde Jaen Petter icke upplysa, äfvensom han icke kunde förklara , att elfva refben bhfvit afbrutne, då han , enligt sin berättelse, en-! dest föll omkull öfver bröstet på baronen , utan att vidare lägga sig på honom, Af de vittnen som hördes erhöllos upplysningar, Som äro ganska karakteristiska för de person:r och omständigheter, som ivgrediera i detta mål. Både drängen Jaensson och Johannes Simonsson bade flera gånger till de öfriga tjenstehjonen yttrat, att dessa borde draga sig undan om de märkte baronen komma för att slå eller träta på drängarne, samt att de då nog skulle reda sig blott de voro ensamma med husbonden, hvarförutan Jaensson vid ett tillfälle fällt den utlåtelsen, att, om han blefve ond på någon, så blefve han aldig god, och skulle allid gifva sin fiende hvad han forskyllt, om det ock dröjde aldrig så länge. Då husbållerskan vid ett tillf:lle kokat ärter för hela hushållet, och deraf tagit undan en särskild bätte Portion åt baronen, hade drängarre yttrat: skal den bunden hafva bättre än vi, och då ma da . MA ee FÅ AR