REVY AF TIDNINGARNE.
Åtterbom contra Geijer.
LitteraturBladets författare misstog sig icke
om den ,helsosamma oro,, som hans affall,
från den stränga Upsaliensiska observansen skulle
förorsaka i lägret. Professor Atterbom har fun-
nit skäl att förklara sig. Han komplimente-
rar, besvarar handtryckningen, och är ytterst
artig; men man ser, att han är färdig att med
Broder Jockum sjunga:
Gråten står mig i halsen, broder,,
om icke någontiog ännu värre, Han ör så be-
tagen, att han vill gå till den gröna skogen,
— hvarföre icke i kloster? — der han äm-
nar förlusta sig bland blommor och lärksåug
och med att lyssna till den ande, som ännu i
,dag gerna uppenbarar sig, liksom fordom, för
profeten, icke i väderhvirfveln, icke i elds-
lågan, utan i en sakta vindfläkt med eviga trö-
nsteljudo. Om Professor Geijer vill besöka ho-
nom der, så är han välkommen, som i den
gemensamma ungdomens oförgätna dagarn.
Hvarföre nu all denna hjertnupna vemodig-
het, denna högtidlighet, detta — Bihang till
Litteraturföreningens Tidning? Jo, Hr A. har
fått några anmärkningar mot sitt skaldskap. —
Har han då, så frågar läsaren, aldrig förr fått
några dylika? — Visserligen har han fått, i öf-
vermått och rättvisligen fått, mera än som van-
ligen belöper sig på en. — Men han har väl då
utgifvit en hel mängd förklarings-bihang? —
Ingalunda. De flesta anmärkningarne hafva kom-
mit från pennor, — hvilkas produkter han icke
läser — om hvilka hån icke vet det ringaste
mera, än att t. ex. ett annat tidningsblad be-
rättas föregifvilv Oo. 8. v. —; men nu fram-
trädde en legitime constitutus Professor regius
et ordinarius; och då anstod det Hr A. att
svara! Det är alldeles obeskrifligt, hvilken ef-
fekt denna ädla stolthet att blott låta för sig
berätta, bvad tidningarne föregifva, har på
allmänheten! Då en publicist (ty hvarja förfat-
tare, som blandar sig i dagens politik och vit-)
terhet, är pubheist) affekterar att icke läsa hvad !
inom publiciteten föregår, är han naturligtvis
opartisk att bedöma publiciteten, såsom tydli-
cen synes af Hr Å:s ogenerade omdömen der-
om. Underligt är, att han under sådana för-
hållanden kan så noga veta, det han från ett