REVY AF TIDNINGARNE. Åtterbom contra Geijer. LitteraturBladets författare misstog sig icke om den ,helsosamma oro,, som hans affall, från den stränga Upsaliensiska observansen skulle förorsaka i lägret. Professor Atterbom har funnit skäl att förklara sig. Han komplimenterar, besvarar handtryckningen, och är ytterst artig; men man ser, att han är färdig att med Broder Jockum sjunga: Gråten står mig i halsen, broder,, om icke någontiog ännu värre, Han ör så betagen, att han vill gå till den gröna skogen, — hvarföre icke i kloster? — der han ämnar förlusta sig bland blommor och lärksåug och med att lyssna till den ande, som ännu i ,dag gerna uppenbarar sig, liksom fordom, för profeten, icke i väderhvirfveln, icke i eldslågan, utan i en sakta vindfläkt med eviga trönsteljudo. Om Professor Geijer vill besöka honom der, så är han välkommen, som i den gemensamma ungdomens oförgätna dagarn. Hvarföre nu all denna hjertnupna vemodighet, denna högtidlighet, detta — Bihang till Litteraturföreningens Tidning? Jo, Hr A. har fått några anmärkningar mot sitt skaldskap. — Har han då, så frågar läsaren, aldrig förr fått några dylika? — Visserligen har han fått, i öfvermått och rättvisligen fått, mera än som vanligen belöper sig på en. — Men han har väl då utgifvit en hel mängd förklarings-bihang? — Ingalunda. De flesta anmärkningarne hafva kommit från pennor, — hvilkas produkter han icke läser — om hvilka hån icke vet det ringaste mera, än att t. ex. ett annat tidningsblad berättas föregifvilv Oo. 8. v. —; men nu framträdde en legitime constitutus Professor regius et ordinarius; och då anstod det Hr A. att svara! Det är alldeles obeskrifligt, hvilken effekt denna ädla stolthet att blott låta för sig berätta, bvad tidningarne föregifva, har på allmänheten! Då en publicist (ty hvarja författare, som blandar sig i dagens politik och vit-) terhet, är pubheist) affekterar att icke läsa hvad ! inom publiciteten föregår, är han naturligtvis opartisk att bedöma publiciteten, såsom tydlicen synes af Hr Å:s ogenerade omdömen derom. Underligt är, att han under sådana förhållanden kan så noga veta, det han från ett