Det varma och fosterländska i följande a
Norrlands-Posten meddelade verser torde göra
dem välkomna hos vännerna af Svenska handels-
flottan.
HELSNING TILL GEFLE.
Var helsad, Gefle! Svenska Flaggans heder;
Ver helsad, Stad! der än Hon har sitt hopp;
Från Dina vart hvad segelmassa breder
Sig ut mot skyn, med Henne högst i topp!
När bortom Finisterre, med lystna blickar,
Korsarr. en mordisk helsning Henne bär,
Och blodigt svar Hon hurtigt honom skickar,
Ver viss, från Gefle att den seglarn är.
När öfver ocean orkanen ljungar
Af fasor följd, och thordönsslag och natt,
Och redlöst vrak mot bränningen hen slungar,
Och bleke män de spillror söka f tt:
Om då en smäcker skuta Öfver vågen,
Att berga dem, trots faran, vänder om,
Lyft hatten af, hurra! var stolt i hågen,
Det var från Gefle, som den räddarn kom.
Mitt fosterland, o må Du icke glömmas:
Din skyddsmur är Din Sjömans tappra bröst!
Din Flagga hånas, Dina hamnar tömmas
Tills ångern väcker Dig med svekets röst.
Dock, hvilka än må blifva Dina öden,
Du gyllne kors uppå den blåa grund!
Med Dig, för Dig, mot fiender och döden,
Jag går med Gefle Sjömän i törbund,
- ————L — K— n— 7 Se