t! kompani uppträdde som hans rival, missbruka tide sin makt och förförde!ade sin underhafvan ide. Poulailler svarade först med en örfil, der t! på drog han sabeln och sårade sin förman I Döden var uplösningea på denna serie af oför sigtighet; subordinerade personer borde aldri jega passioner icke eller de fattige. Vår herre ha de bordt ge dem tiotusen livres i ränta, p samma gång han gaf dem känslor, stolthet oc I karakter. — Händelsevis, låg regementet när gränsorna; Pierre rymde ur fängelset , och få! I detta ögonblick trädde han i öppet krig mec samhället. : Man vet icke hvad som kan följa af de til utseende obetydligaste omständigheter. De allraringaste är icke räknadt för intet af De jsom styrer menniskerna. Man tror sig lätt kunna disponera öfver en stackars eländig indi. jvid; i sin obetydenhet re volterar han sig och stiger till ryktbarbet genom brott. Pierres djupa förstånd, hans mod vid alla till fällen, hans skieklighet, den försigtighet hvarimed han uttänkte en coup de main, den otroliga hastighet hvarmed han utförde den, hans : uppmärksamhet mot de sina, allt detta höjde j honom snart till första ravgen. Hans första exi peditioner skedde i Tyskland. Vid denna tid hade han fattat posto på spetsen af en kulle, hvarifrån man hade en vidsträckt utsigt öfver det krivgliggande landet. Vid åsynen af hans eleganta drägt, hans hyggliga utseende och lyxen i hans vapen kunde ingen taga honom för den han var. Han hade länge väntat på denna höjd, då han märkte tvenne fruntimmer komma gående. Deras utseende var förtjusande och han nalkades dem; ungdomen är öppen för meddelande, På Poulaillers tillfrågan svarade de, att de låtit sin vagn följa efter för att till fots vandra öfver denna kullen. Vår röfvare fann sig inom få ögonblick alldeles betagen af de unga skönheterna, men sejdan dessa någon stund betraktat den sköna utsigten, lagade de sig till att nedstiga i den nedanför liggande dalen; detta var likväl något vådligt, emedan en hop banditer der lågo i försåt, lurande på rof. Anföraren var likval allt för mycket uppeldad af sin nya kärlek att tillåta, det man plundrade hans herrskarinna. Han lemnade damerna innan ännu vagnen anländt, klättrade utför en stig i den nästan lodrätta klippan, med blixtens hastighet, och anbefalte sitt folk att icke oroa de resande, Då de tveka, utdelar han vinsten af sina föregående byten bland kamraterna, och baron Kibergens döttrar passera utan att ana hvilken fara de lupit. Samma dag uppdrog Poulailler befälet öfver truppen åt sin löjtnant för några dagar och satte sig till häst och, djerft följande sin passions ledning, begaf han sig till baronens slott, under antaget namn af markis Petrucci från Siena, hvilken af honom kort förut blifvit plundrad och hvars papper han äfven bemäktigat sig. Hans felska namn skaffar honom ett vänligt emottagande; hans älskvärdhet förvärfvar honom Wilhelminas hjerta. Men genom en af dessa ödets lekar, hvaraf våra komedier öfverflöda, anländer en vacker dag en resande; denne är den verklige Petrucci. Han igenkänner den djerfve, som plundrat honom på namn och penningar. Röfvaren underhåller sin rol med oförskämdhet; baronen tvekar; man efterskickar perserer, som känna den verklige markisen; att invänta dem vore en dårskap. Poulailler försvinner samma natt från slottet, men icke ensam. Hans älskarinna, som icke kan lefva utan honom, följer honom att dela hans öde. Som han hvarken ville skiljas ifrån henne eller utsätta henne för någon fara, besluter han att öfvergå till Frankrike och slå sig ned i Paris; denna hufvudstad för civilisation, detta paradis för tjufvar, skulle hädanefter blifva skådeplatsen för vår hjeltes bisarra äfventyr. Scener, omvexlande af rofgirighet och ädlare böjelser, utmärkte hans bana. En natt, då han steg öfver några tak för att bryta sig in uti ett hus, hvars egare) var bortrest, kom han tillZett fönster, hvarifrån han hörde snyftuingar och suckar i rummet innanför. Nyfiken sannade han och lyssnade. Det var en familj utan bröd, utan hjelp. Rörd öf-! ver ett elände, hvarför han sjelf så ofta varit ul te, ville han kasta in sin börs, då kammardörren häftigt öppnas, och en man instörtar med. en dolk i ena handen och i den andra en börs i