väl. Man hade sett bonom hålla sjön i så svar
väder, att man allmänt kom öfver ens om, at
endast ett pactum med den onde kunde rädd
honom ifrån att förgås. Man talade mycke
derom , men detta bekymrade honom föga; Ei
sak, som också bidrog till denna öfvertygelse
var att Roussart var den ende i församlingen
som aldrig plägade bivista gudstjensten. Pre
sten lät undfalla sig i sina predikningar, att har
tillhörde de fördömdes klass; och genast afbröt
grannarne allt umgänge med honom.
På detta sätt stodo sakerna, då ryktet ut-
spridde sig i byn, att den raske Jacques Pou-
lailler besegrat den sköna Isabeaus hjerta. Snar
derpå talade man om bröllopet. Andtliger
uppläste presten en söndag i högmässan för för-
sta gången lysningen, och ställets ungdom sam-
Jades efter gudstjenstens slut på kyrkovallen kring
Poulailler. Glädjedrucken emottog den lycklige
Jacques handslag och gratulationer, då Rous-
sart äfven visade sig till allas förvåning , ty
han hade förut sorgfälligt undvikit alla större
samlingar. Han framgick rakt till Poulailler,
helsade på honom och sade derefter:
— Du skall således gifta dig, kamrat?
— Jo, det är mest sakert.
— Lika säkert som att det första af dina barn
skall tillhöra djefvulen, och det är jag . ..
jag Roussart, som säger dig det.
Derpå vände han sig tvärt, och återgick till
sin ensliga bostad, lemnamde hela samlingen be-
tagen af förvåning öfver hans ovanliga profetia,
och Poulailler mest skakad af alla. Från detta
ögonblick visade han sig icke mer i byns gran-
skap, och en vacker dag försvann han alldeles,
utan alt man visste, hvart han tagit vägen.
Vi hafve här anfört krönikans ord; förmod-
ligen har hon icke hvad sanningen vidkommer
vari: så samvetsgrann. Låtom oss endast akta
till profetian; den tyckes hafva gått i fullbor-
dan.
Jacques Poulailler, vidskeplig som landtfolk i
al!mänhet och isynnerhet såsom Bretagnare,
glömde aldrig den mörka spådomen. Hans
g annar liknade honom, och när ett år efter
bröllopet hans förstfödde såg dagen, helsades
han den djefvulen gifne ) med ett allmänt ut-
rop af fasa. Man anmärkte, att den nyfödde un-
der döpelse-ceremonien skrek, sparkade och
gjorde förfärliga grimaser, och deremot log så
snart han kommit uti fria luften, en sak som
allt för ofta förekommer vid denna heliga cere-
moni, som sällan faller sig i den nyföddes smak,
men som bemärktes denna gång, i anledning af
spådomen. Man behöfver icke fara till Bretag-
ne, för att se dylik vantro.
I anledning af förutsägelsen väntade man, att
den lille Pierre skulle bl: ful och missväxt. Men
tvärtom såg man ett vackert och välväxt barn,
med svarta sköna ögon, ett blomstrande hufvud,
ljus hy, välbildad mun och ett af naturen kru-
sadt hår; men till sin moral blef han med åren
verkligen en liten byting; häftig, argsint, elak,
alltid i gräl och hårdragningar med sina jemn-
åriga. Om man beklagade sig öfver en fisk-
dams eller en trädgårds plundring, var det all-
tid Pierre Poulailler, som fick skulden. Hans
far bjöd till på allt vis att tukta honom, men
han blef alltid oefterrättlig. Man tror sig kun-
na; tillrättavisa barn med 2ga; fåfäng möda:
de blifva ofta hårdsinta förr än de låta tillrät-
tavisa sig af dylikt. Mar kan ofta förr bryta
deras hufvud, än deras karakter, och det ra-
seri hvarvill man bragt dem, utgör ett slags tröst
för dem. Men stryk är dock ett talande argu
ment öfver hela verlden och derför bibehålles det.
Presten hade mycken möda med Pierres för-
sta skriftning. Han genomgick en hel serie af
sina förbättringsmedel, och denna var lång, utan
att lyckas inplanta i den egensinnige de första
begreppen af sin kunskap. Hvartill tjenar det,
svarade bytingen, är jag icke djefvulens barn?
Är icke detta nog, för den väg jag har att
välja?
Så väpnade sig Pierre med fördomen mot
herne sjelf. Genom sina kamraters förolämp-
vingar hade ban lärt känna sitt öde. Sålunda
händer det förutspådda just derföre att det är
förutsagdt , en omständighet den man icke nog
gifver akt på. Enfaldigt pladder blifver sålun-
da ofta ett oundvikligt öde.
Vid tio års ålder sattes Pierre till skepps-
gosse på et: handelsfartyg. Två år derefter
rymde han till England, sedan han bestulit sin