FRA ARA
Prosa td
BLANDADE ÄMNEN.
I en Tysk roman (af Gutzkow) förekommer
en ganska träffande målning af en ung, liberal
-skriftställares städjande till försvar för regerin-
gen, och af hans planer för sin nya befattning.
Mannen är Israelit och, som han sjelf uppger,
f. d. Heinian. Samtalet mellan ministern och
den unge rekryten, hvarunder kontrahenterna
känna hvarandra på pulsem och den gamle stats -
mannen kämpar svårligen mellan sitt högdragna
förakt för litteratören och känslan af behofvet
att fånga homom, är putslustigt nog; men egent-
ligt intresse får det först då, när Israeliten ut-
vecklar planen för sin verksamhet. nJag vill,
— säger han — bevisa om liberalismen, att
han förvandlar menskligheten i en räkningsma-
chin af döda begrepp. Jag vill försöka, om man
icke kan försvara den historiska rätten med li-
tet mera poesi, än förnuftsrätten hittills blifvit
försvarad. I historien finns ingenting, som upp-
vuxit ur torra sanden; allt, som vill frodas, må-
ste hafva sin feta historiska jordmån. Men man
måste gå ännu längre, anfalla sjeltva den
s. k. nya skolan och uppdaga dess motsägelser.
Jag för min del åtminstone vill deducera, att
nya skolan hotar sjelfva liberalismin, emedan
denna ändock verkligen har några saker, som
han vill låta staten och kyrkan behålla. Den-
na moderna destruktion af alla förhållanden har
mera förvandtskap med några vattenblommor af
s.k. sociala theorier, hvilka uppskjutit ur Frank-
rikes politiska och moraliska förträskning, såsom
St. Simon, såsom Fourier. Ja, jag kan till och
med deducera, att deribland finnas några hufvu-
den, som rätt gerna skulle gå in på en theo-
krati i Lamennais mening. Detta chaos af opi-
sioner finnes att tillgå; en blöt, knådbar massa,
som man måsie forma än spetsig, än rund, än
kantig, för att bevisa henne, huru osammanhän-
gande hon är. Detta vill jag göra. Jag har:
vant mig att bruka nya skolans tankar och
talesätt ; och jag vill lägga mitt innersta i dagen;
hvad blott jag sjelf kan tänka, vill jag ständigt
framställa såsom det, hvilket bör bekämpas.
Hvarje parti har någon affektation; men jag!
skall skrifva den blott på min motståndares räk-
ning; jag skall bevisa, att han tänker annat än
han skrifver, att han låter tyrannisera sig af en
ide-association, som han gerna skulle afskudda
:sig, om han blott hade mod dertill, nemligen
om han blott vågade för partiet. Och allt det-
bh ta skall jag icke göra i något större verk, utan
i anonyma tidningsartiklar; skall, som en mull-
vad, gräfva mig fram i dagen än hår, än der,
och det icke i form af anfall, utan i form af
öfverraskning och bakhåll. För att prestera nå-
got gediget, fordras härtill framför allt en off-
ciel mask. Jag måste kunaa säga: detär i frå-
ga; man har beslutat; det är i gerningen, att
etc. Ja, om det än blott skulle heta: det vo-
re att önska, det är lätt möjligt, det är mitt
råd. I synnerhet är det af vigt att intaga en
fast ståndpunkt i fråga om den utvärtes politi-
ken. Man måste all id hota med slagtningar vid
Rossbach ; man får icke sky att uthärda en
formlig revolt af alla utlänska tidaingar. Sluth-
gen måste man vänja sig vid de uttryck, som
brukas i de nyare censur-edikterna. Om en
bok, som är något fritt, något subjektift, med
ett ord något modernt skrifven, bör man genast
säga: denna bok är författad i en dålig anda.
Maa b:höfrver platt icke analysera denna an
da, att bevisa, hvarföre den egentligen icke är!
j dålig, utan blott obrukbar; man bör äfven af.
en pohtisk fråga genast göra en moral-fråga.
Lika så måste man vänja sig vid uttrycket: fal-
ska läror; ty det är för vidlyftigt att 5
I
lägga, att den eller den idå n utgrenar sig dit
eller dit, sammantränger med, leder sig från el-
ler till det eller det. Man bör alls icke ställa
sig så, som om någon ting kunde bestridas.
Det herrskande systemet bör man kalla sannin-
eoSsaAa