ej nödgas utbyta den mot supen m. m, Hvar
och en af dessa ofta yttrade meningar utgör ju
allenast ett litet bråk af sanningen. — Vilje vi
hopsummera dem alla med deras åtföljande, m.
m., så torde vi komma det hela tämmeligen
nåra. Detta är ock utan tvifvel nykterhetsför-
eniagarnas syfte, der de med hofsamhet och
aktning för andras likartade om ock ej likfor-
miga bemdgdanden räcka dem sin kand till
samverkan och understöd. Målet är stort och
förtjenar utan tvifvel den stora allmänhetens
gemensamma uppmärksamhet. Men om man
vill ett stort mål, så måste man taga sig till va-
ra för all ensidig småaktighet. Iogen må här
tro, att hvad han sjelf och hans omgifning gör,
är det enda, somm kan eller bör göras. Ju vid-
sträcktare nemligen den ifrågavarande lasten är
till sina följder och verkningar, desto flere må-
sie ock de vägar vara, som leda till dess rot,
och de krafter som behöfvas för dess upprye-
kande. Ju flere af dessa vägar och krafter, som
begagnas, desto säkrare vinnes målet. Hvar och en
som uppriktigt nitälskar för arbetets fortgång, glä-
der sig ock öfver hvarje tillkommande biträde,
hvarje hy arbetare, ätven om denne tillkomne
icke har lika beskaffade verktyg med dem, som
först började arbetet. Ins., som ock nisälskar
för nykterhet, och som trott sig främja den-
samma genom stiftandet af en förening, som i
trots af hufvudstadens, krogars och bränneriers
närhet räknar allt flere nitiske medlemmar äfven
inom arbetsklassen, glädde sig högeligen vid
första genomläsandet af Hr W:s skrift, öfver
det omisskänneliga nit för nykterhet och ord-
ning, som der uttalade sig, och lyckönskade den
goda saken att ega en man med både vilja och
kraft att främja densamma. Ej anade Ins., att
denne man, till hvars varma hjerta han längta-
de att få sluta sig, skulle kallt och föraktligt
stöta honom ifrån sig och förklara hans bemö-
danden för såpbubblor m. m. Ins. har likväl
besegrat sin förtrytelse, och först nu, sedan en
annan nykterhetsvän med retligara lynne dragit
åstad att förklara Hr W. för en fåfäng narr,
för det han misskände nykterhetsföreningarnas
alimakt och i stället gaf denna allmakt åt de
vinkande krogskyltarna. kämde Ins. uppma-
nad att med några ord åter ställa kyrkan midt
i byn, och erinra parterna att något mer re-
spektera hvarandras talan, på det att sjelfva
saken icke må komma att plikta för szkförar-
nes obehöriga skrifsätt.
F,