att eder brodericke längre trampas under edra fötter såsom eder slaf. Jag vädjar till Underhuset, som representerar Englands fria folk, och jag fordrar af nämnde Hus uppfyllandet af det vilkor, för hvilket folket betalt en så ofantlig summa, det vilkor, hvars uppfyllelse det nu med en så ytterst spänd förväntan emotser. Jag vädjar till detta Hus — de ärftlige domrarne 1 den första domstol i verlden — till eder vädjar jag för rättvisa. .Beskyddare af alla de konster, som förädla menskligheten, under edert beskydd ställer jag menskligheten sjelf! Den milda monarkinnan öfver ett fritt folk anropar jag högt om barmhertighet, och beder, att de rop en half million af hennes, kristna systrar upphäfvit för slafvarnes befrie!f; acke måtte hafva ljudit förgäfves. Men föfevfvänder jag mitt öga till den thron, hvarifrån all rättvisa utgår och nedfaller ödmjukt i stoftet inför Honom, hvars rena ögon icke längre kunna skåda denna skriande orättvisa; jag anropar honom att från våra hufvuden afvända straffet för orättvist förtryck — att han måtte beveka edra hjertan till barmhertighet, samt att slutligen hans vilja måtte ske öfver hela jorden, såsom den sker i himmelen.x De hfligaste bifallsrop skallade efter slutet af detta tal från alla håll af Huset. De -punkter, i hvilka Lord Brougham sammanfattat sina förslag om hvad som borde göras för :slafhandelns utrotande, upplästes derefter och voro följande: Att en adress måtte aflåtas till Drottningen, med anhållan att hon, i förening med Förenta Staterna och Frankrike, måtte låta öppna underhandlingar med Spanien och Portugal om slafbandelns förklarande för sjöröfveri, samt deltagarnes i denna trafik bestraffinde lika med sjöröfvare; att de prispeaningar som utdelas till besättningen å kryssare för hvarje betriad slaf måtte upphöra, och belöningen i stället bestämmas med afseende på kryssarens drägtighet, besättningens styrka, samt antalet af kanoner; att ångfartyg måtte begagnas till uppbringande af slafskepp, samt tillåtelse gifvas enskilda att utrusia kryssare emot sådana fartyg. — I afseende på slafveriets fullkomliga upphörande i kolonierna föreslog Lorden: 1) Att stadgas måtte att: arbetet så fördeltes på plantagerna, att lärlingarne finge hälften af Fredagen och kela Lördagen ledig; 2) att alla lärlingar måtte försättas i fullkomlig frihet d. 1 Aug. 1838; 3) att: alla tvister emellan lärlingar och deras husbönder: efter nyssnämnde dag måtte afdömas af: magistralspersonen i det distrikt, der käranden bor, utan vidare omgång eller appell; 4) att iagen qvinlig lärling, under någon förevändning, hädanefter måtte kunna piskas, och att omdet skedde, hon genast måtte försättas i fullkomlig: frihet; 5) att guvernörerna i kolonierna måtte erhålla makt och myudighet att reglera allt hvad som rörer fängelserna och disciplinen inom dem, hvilka förfoganden dock genast: måste underställas regeringsn i England. Någon omedelbar praktisk verkan af sina be mödanden för negrernas bästa var dock Lord Brougham ieke i ståad att åstadkomma, såvidt Öfverhusets medverkan :dertill erfordras; ty Lorderne : voterade nej till hvarenda af hans förslag, som underställdes deras omröstnivg. Men bör dock : hoppas, att den impuls han gifvit åt denna mensklighetens stora angelägenhet, ej skall gå förlorad, utan att folket och Underhuset skola kraftigt åtaga sig de elyckhge slafvarnes sak.: